September som gick
Två vinster av fem möjliga. Utslagna ur UEFA-cupen, borta från guldet och silvret. Ingen kul månad att summera.
Månadens match:
Så här dagen efter förlusten mot Besiktas är det inte lätt att se något ljus i mörkret. Men matchen mot Helsingborg var ju tidvis riktigt bra. Vilka matcher har vi vunnit den här månaden? Få se: Helsingborg som sagt. Just det, Besiktas borta. Det var allt. Två vinster. Två vinster av fem möjliga. Inte direkt lysande, för att ta till en underdrift. Det får bli Besiktas borta som ändå är månadens match. Just för det oväntade, det bragdliknande, det taktiskt fulländade, just för att vi faktiskt vann borta mot Besiktas, som handlat spelare för mer pengar inför den här säsongen än vad Malmö har i årsomsättning. Det var månadens match…
Månadens skitmatch:
… så synd då att det inte spelade någon roll i det stora hela. Det var inte en klassisk skitmatch i ordets rätta bemärkelse vi såg på Stadion. Men här hade laget och föreningen en sista chans till upprättelse efter årets många pinsamheter. Och så gick det som det gick. Att turkarna igår visade att de är ett flera klasser bättre lag än MFF, och att det var en bragd i Istanbul, är en klen tröst.
Månadens hoppsan:
I pausen mellan IFK Göteborg och MFF tände någon/några himmelsblå supportrar en bengal (kan ha varit något annat också, jag är inte så hemma på den rätta terminologin inom fyrverkeribranschen) vars rök lade sig som en matta över Nya Ullevi. Det kändes ett tag som om man befann sig i Italien och såg Milan-Inter. Snyggt och skänkte lite internationell prägel på matchen. Naturligtvis ville inte de blåvitrandiga supportrarna vara sämre. Så de tände på, de också. Vad de inte tänkte på var motvinden. Såg onekligen rätt kul ut när den säkert rätt jobbiga röken sökte sig mot dem själva. Hoppsan.
Månadens vi-gillar-egentligen-inte-MFF-och-nu-tar-vi-chansen-att-pissa-på-dem eller kan-Majlard-så-kan-väl-jag:
Malmö FF hade dagen innan vunnit över Helsingborg med 2-0. Mycket folk på läktarna, en underhållande och chansrik match, en backtavla, ett spektakulärt tifo på Norra läktaren. Med mera. Men i Expressen väljer Hans Linné i en krönika (nåja) att skriva om splittringen i MFF. Vad splittringen bestod av? Hasse Borg sade i samband med matchen att guldchansen finns kvar. Tom Prahl sade i en annan intervju att andraplatsen nog är mer realistisk. Annorlunda vinkling av Linné, är väl det snällaste man kan skriva om hans koka-soppa-på-en-spik-artikel.
Månadens trend:
Guldet fanns inom räckhåll när vi åkte upp till Stockholm, men efter DIF-MFF 2-0 var det inte längre så.
Silvret fanns inom räckhåll när vi åkte upp till Göteborg, men efter IFK-MFF 2-1 var det inte längre så.
Gruppspelsfasen i UEFA-cupen fanns inom räckhåll efter turen till Istanbul, men efter MFF-Besiktas 1-4 var det inte längre så.
Sämst när det gäller?!
Månadens revansch:
Efter att ha varit bespottad, hånad och så sågad att inte ens Joe Labero på en scen i Las Vegas hade kunnat trolla ihop honom, så var Mattias Asper helt plötsligt den som räddade Malmö i Istanbul genom ett fantastiskt målvaktsspel. Han såg också till att MFF inte låg under mot HIF redan efter 3 minuter. Hade jag sett den räddningen i Buster som liten hade jag skrattat åt att manusförfattaren överdrev vad som är möjligt för en målvakt att utföra. Vi var många som så smått börjat ropa efter en ny målvakt, men fortsätter han så här så får han stå kvar tills han pensionerar sig. Fyra insläppta mål mot Besiktas lastar jag inte honom för.
Månadens bredsida:
Visst var Fredrik Björcks bredsida till vår egen Daniel Andersson snygg. Och visst har vi sett några vackra passningar den här månaden på mittplan. Den första renderade i ett mål, de sistnämnda i att vi behöll bollen inom laget, oftast dock utan att generera mål. Men månadens bredsida är onekligen Höilands verbala sådan till Tom Prahl efter vinsten mot Helsingborg: ”Vi är ett bättre lag med Thomas Olsson på planen.” Det kanske inte gjorde att norrmannens popularitet steg hos Magistern, men ibland är det skönt med lite klarspråk. Om Jon Inge har rätt eller fel är en annan diskussion.
Månadens mest saknade:
Glädjen. Glädjen över att vi fortfarande kan vinna guld. Glädjen över att vi snart möter Ajax i Champions League. Glädjen över att vi spelar i UEFA-cupen. Glädjen över att det är sån harmoni i laget. Glädjen över att vi i media mest får läsa om det positiva i MFF. Glädjen över att vara bäst i Sverige.
Månadens mest onödiga:
Utgiften till den ena av det två assisterande domarna i mötet IFK Göteborg-Malmö FF. Hur han kunde missa att två göteborgare var offside vid 1-0 är och, troligtvis, förblir en gåta. Eftersom han ändå inte gjorde sitt jobb känns ersättningen som han hämtade ut för den matchen som väldigt, väldigt onödig. Hade liksom räckt att ge en i publiken flaggan i stället, utgången hade blivit densamma.
Månadens tips:
Himmelrikets eget husband, Depeche Mode, släpper den nittonde oktober sitt nya album, Playing The Angel. Oavsett väder och ekonomi, det finns inga ursäkter att inte springa iväg till närmaste skivaffär och slanta upp pengarna för årets mest efterlängtade kulturbegivenhet. Bara ett tips i all välmening när man vill släppa tankarna på fotboll för en stund. Och just nu känns den stunden väldigt lång...
