Lagbanner
Himmelrikets Favorit i september: Mattias Asper

Himmelrikets Favorit i september: Mattias Asper

Oväntat? Javisst. Ett ljus i mörkret? Kanske det. Revansch? You bet! Himmelriket fick ett långt snack med MFF:s målvakt om räddningar, självförtroende och varför det gått som det gått i år.

Grattis Mattias, månadens spelare på Himmelriket.
Är jag? Så roligt. Det är alltid trevligt att bli uppskattad. Synd att det skulle bli en sån här månad, när laget gått så dåligt.

Vilket ju knappast är ditt fel. Men ändå, lite typiskt att när resultaten tyvärr inte har varit direkt lysande så gör du årets bästa månad.
Ja. Det här har verkligen varit en tung månad för oss. Det ena efter det andra. Samtidigt känner jag att min form är jättebra. Lite där ligger kanske förklaringen till att det gått mindre bra för oss i år. Det känns som om vi i laget aldrig varit i bra form samtidigt, och när det väl börjat se ok ut har några blivit skadade eller sjuka. Så är vi tillbaka på ruta ett igen.

September har inte varit någon höjdare med undantag för Besiktas borta och HIF hemma.
Nej, det är som året i stort. Det går hela tiden upp och ner. Först skitmatchen mot Djurgården, sen två bra matcher mot Besiktas och Helsingborg och så ner igen. Egentligen var vi inte så dåliga mot Göteborg heller, men i och med att vi inte vann betyder den insatsen ingenting.

Besiktas borta, är det din bästa match för året?
Absolut. Jag var väl i stort sett felfri där. Men hela laget spelade väldigt bra, vilket underlättar för mig som målvakt. Fast samtidigt är det svårt att glädja sig åt den insatsen nu i efterhand eftersom den inte betyder någonting efter i torsdags. Men det är så typiskt för oss den här säsongen, upp och ner hela tiden, som sagt. Det känns frustrerande.

Två händelser som visar hur fort det svänger för en målvakt: Häcken borta, där du passade till deras mål och Helsingborg, där du gjorde en idioträddning efter tre minuter. Om vi börjar med Häcken-matchen, vad är det för känslor inom dig just då?
Framför allt blev jag förbannad på mig själv. Jag hade räddat sju frilägen tidigare i matchen, tror jag det var, och kunde blivit den som räddat åtminstone en poäng till MFF. I stället tar jag ett katastrofbeslut som avgör matchen. Det är klart att det inte är så muntert just då. Men så är det för en målvakt, brister man i koncentrationen för en sekund kan det dyka upp situationer där man gör bort sig som jag gjorde då. Och det är inte så roligt, ska du veta.

Desto roligare då mot Helsingborg hemma?
Ja, det var lite andra känslor där. Efter en sån räddning känns det jättebra. Då känner man att det blir svårt att göra mål på dig den kvällen. Man fylls av ett härligt självförtroende.

Ena veckan syndabock och nästa hjälte. Det svänger fort.  
Visst gör det, men det vet jag om. Det är på något vis målvaktens lott. Gör man en idiotgrej så är det det som kommer att rullas i rutorna efteråt, och inte alla räddningar man gjorde innan dess.

Känns det orättvist?
När det gick som sämst och jag var som mest utsatt kände jag ändå att kritiken var lite orättvis. I juli och augusti hade jag en period när det inte gick jättebra, det är sant, men riktigt så usel som många vill göra gällande tycker jag inte att jag var. Att jag dessutom var halvskadad gjorde det inte lättare.

Men när det går som sämst, hur går man vidare? Hur överlevde du, för att spetsa till det?
I somras var självförtroendet inte bra. Inte alls. Jag pratade lite med vänner och familj och vår målvaktstränare, och det är skönt. Men framför allt gäller det att jobba sig ur den situationen. Som det heter: bara jobba på så vänder det till slut. Skulle jag vilja själv så finns det folk runt truppen som kan hjälpa till. Jag vet att några spelare går till en mental rådgivare ibland och kanske skulle detta utnyttjas oftare. Tyvärr är vi nog lite konservativa när det gäller den biten.

Förra året var det knappt man märkte dig. Hela försvaret med dig inkluderad kändes ramstarkt och du hade en hel del till synes rätt lätta matcher. Det är annorlunda i år.
Det är riktigt. Vi har varit svaga av och till i år. Direkt dåliga ibland. Vi har släppt in en del väldigt billiga mål och då sprider sig en osäkerhet i försvaret, som smittar av sig. Det kan vara situationer när försvararna inte litar på mig och likaså att jag inte litar på dem i en annan situation. Det har förstås också lite att göra med att vi bytt runt för mycket. Det har väl inte gått mer än två matcher i rad någon gång innan vi behövt byta konstellation där bak, vilket inte är bra. Det gör att osäkerheten ökar. Men sen är det inte bara vi i försvaret som varit dåliga. Det har varit mindre bra över hela planen i vissa matcher.

Laget har varit ojämnt?
Inte bara från match till match, utan också i matcherna har det varit svackor. Det är också en bidragande orsak till att vi ligger där vi ligger. Förra året var vi väldigt stabila mest hela tiden och då gick det bra. För vi känner inom laget att vi har kapaciteten att ligga där uppe, överst. Men presterar man inte tillräckligt så…

Så fort vi får en fast situation emot oss känns det livsfarligt.
Vi har varit riktigt dåliga där, rent ut sagt. Vi släppte in två mål i första matchen mot Göteborg och efter det kändes det som att vi spände oss. Vi blev rädda att släppa in fler lika enkelt. Det är som om vi intalar oss att den här hörnan eller frisparken får bara inte släppas in och så blir vi osäkra på varandra. Det är inte bra naturligtvis när det blir så.

Det har varit ett tungt år med många besvikelser…
Ja, det har det varit. Riktigt tungt och tråkigt.

… men för att avsluta i positiv anda: Än en gång grattis till att bli Himmelrikets Favorit i september. Lite plåster på såren?
För mig personligen känns det kul. Mitt självförtroende är väldigt gott för tillfället och det betyder mycket för en målvakt. Och att ni röstat fram mig till månadens spelare gör inte saken sämre. Tack så mycket förresten.

*****

Delad tvåa i omröstningen kom Daniel Andersson och Afonso Alves. Ströröster fick Charles Anderson och Nummer 12…

Magnus Johansson2005-10-02 21:10:00

Fler artiklar om Malmö FF