Högupplöst: Oh, my left foot.
Varför just vänsterfötter nästan alltid undantagslöst beskrivs som ”känsliga” kommer sig med största säkerhet av samma anledning som killar är fascinerade av bröst. Det man saknar känns alltid mer spännande än det man har i handen.
Vänsterfötter är en bristvara. Många har löst det som MFF under Prahl och spelat med högerfötter även till vänster. Andra, som Djurgården, har alltid sett till att ha gott om vänsterfötter att välja på. Vad betyder det för spelet? Vilka är vinsterna? Vad förlorar man?
Högupplöst är en ny artikelserie på Himmelriket där vi kommer att ägna onödigt mycket utrymme åt olika företeelser. Först ut opererar vi alltså vänsterfoten.
Inte sedan Micke Anderssons dagar har Malmö konsekvent spelat med vänsterfötter såväl i backlinje som i mittfält. I premiären 2002 hade vi en vänsterfot på plan. Brian Steen Nielsen, central mittfältare. Vänsterkanten bestod i premiären av Billy Berntsson och Erik Johansson. Nå, så illa var det inte hela tiden. Micke Roth var den som spelade flest matcher på vänsterbacken, och till hans försvar måste man hävda att han var vänsterfotad.
2003 skolades Elanga om till ytterback och Kristian Bergström köptes in för att ta vänsterkanten. Tom Prahl ville ha en snabb, bollskicklig vänsterkant av idel känsliga vänsterfötter. Men redan efter tre matcher hade Yngvessons höger fotat Bergström, och så har det förblivit sedan dess. Högerfotade vänsteryttrar. Yngvesson, Grahn, Chanko, Afonso och Yksel. (Dessutom är det nog först i år som man kan skriva ”känslig” och ”Elangas vänsterfot” i samma mening utan att hamna inför rätta.)
Men den 28:e augusti, i den 76:e minuten mot Sundsvall, byttes Yksel ut mot Elanga och helt plötsligt tog anfallsspelet fart längs vänsterkanten.
”Vi gjorde förändringen för att vi ville ha in en inläggare. Vi har provat med Joseph som yttermittfältare tidigare och det har aldrig funkat riktigt, han har haft det svårt när han inte kommit rättvänd. Men idag såg det bra ut”, berömde Tom Prahl efter den insatsen.
Trots framgången den gången har MFF fortsatt att starta matcherna med en högerfotad vänsterytter. Varför?
Patrik Johansson, assisterande tränare MFF:
- Det beror på vilken syn du har på spelet. Det är klart att man gärna vill ha en vänsterfot i den positionen, men det är ofta svårt att fylla den rollen. Det behövs lika många vänsteryttrar som högeryttrar, men det är färre att välja på. Det viktigaste är att hitta skickliga spelare.
- Det viktigaste är dock att man har en vänsterfotad vänsterback. Ytterbacken är viktigare i uppspelen, och i där är det viktigare att man har rätt fot, så att man har alla vinklar möjliga.
Har du en offensiv ytterback blir det han som slår inlägg. Är ytterbackarna inte lika offensiva, men du fortfarande vill ha inläggsspel – du kanske har stora starka anfallare eller mittfältare som är duktiga på att gå på djupet – så är du så illa tvungen att ha en vänsterfotad vänsterytter.
Är det inte lättare att få tidiga inlägg om du har en västerfotad vänsterytter, han bör ju trots allt starta högre upp i banan?
- I Josephs fall kan vi få tidiga inlägg ändå. Han är så duktig på att komma upp snabbt. Ex mot HIF borta där Joseph kommer fram snabbt och smäller in den. Dock krävs det stor skicklighet av backen för att kunna ta sig upp i plan snabbt.
- Viktigaste egenskapen för en yttermittfältare är att han är genombrottstark, att han är bra på at ta sig fram. Har du spelare som Ljungberg eller Pires löser du inläggen ändå. Dom kan få hyfsade inlägg med fel fot, samtidigt som de kan utnyttja sin högerfot när dom skär in i banan.
Men är det inte risk för att man blir för lättläst om man inte har så skickliga spelare?
- Det är klart att den ideala vänstermittfältare är en tvåfotad spelare som Jocke Nilsson. Tyvärr blev ju han skadad, så vi fick aldrig se hur stor han hade kunnat bli. Han var fantastisk.
- Om jag förstod det rätt, trodde man att man hittat rätt i Kristian Bergström. Men den gamla klassiska vänstermittfältaren som ligger längs linjen och smeker inlägg, lite statiskt, finns inte längre. Det krävs så mycket mer idag.
- Beckham t.ex. saknar genombrottskraft och förmåga att dribbla sig förbi sin motståndare. Han har inte det rycket. Det har gjort honom till en mer och mer central spelare. Han var ju annars urtypen för den klassiska högeryttern. Underbara inlägg, men som sagt, inte genombrottsstark.
Dessa tankar är mycket lika de Lars Lagerbäck förde fram i senaste Offside där han menar att den klassiska yttermittfältaren inte finns längre i dagens fotboll. Han har studerat de olika landslagen och upptäckte att det i princip bara var Holland som spelade klassiskt kantspel.
Yttermittfältsrollen har alltså förändrats. Är det spelet som har förändrats, eller har avsaknaden av vänsterfötter tvingat fram en förändring? 2000-talets bästa lag är utan tvekan Dif. Ett lag som gjort snabbheten till sitt signum. Och som konsekvent kunnat matcha vänsterfötter. Dom spelar också, precis som Holland, med tre anfallare, där yttrarna har en ganska klassisk kantroll.
Vilken betydelse har vänsterfötterna för Djurgårdens spel?
Kjell Jonevret, tränare Djurgårdens IF:
- När jag började säsongen hade jag 7 vänsterfötter att välja på. Underbart. Jag vill ha minst två vänsterfötter på plan. Vänsterback och till vänster i anfallet. På mittfältet är det inte lika viktigt eftersom vi spelar 2-1. Framförallt vänsterbacken måste vara vänsterfotad.
- Vi vill gärna ha tidiga inlägg. D v s 20 – 25 meter in på motståndarnas planhalva. Och det blir bättre kvalitet på inläggen om man slår dem med rätt fot. Sen är det också lättare att sätta dem om du kan skruva dem inåt från vänster, med rätt fot, än om du måste vända upp och slå med högern.
Påverkar det snabbheten i omställningarna längs vänsterkanten, beroende på om du har en vänsterfotad eller en högerfotad spelare där?
- Kanske. Om du då befinner dig på vänsterkanten och är högerfotad, går du ofta snett inåt plan när du tar emot en passning och vänder upp. Då är det lätt att du hamnar i knepiga situationer. Du kommer snabbare under press. Är du vänsterfotad blir det ofta att du tar emot bollen och går snett utåt, bort från den överbefolkade mitten.
Gäller det även om du ligger högt uppe i banan?
- Jag tycker det är bättre med en vänsterfot till vänster under 75% av planen. Längst fram är det inte lika viktigt. Det är inget fel att man kan använda högerfoten när man spelar till vänster i anfallet. Och tvärtom. Hysén har någon gång startat till höger.
- Men även i anfallet kan det också en fördel. Man kan gå snett utåt och kan hålla backen ifrån sig med sin högra sida och sen få avsluta med rätt fot. Eller få passningen rätt.
- Typexemplet är ju Hyséns två mål mot IFK Göteborg. Sista målet gör han genom att hålla undan backen och gå på skott med sin vänster.
Du spelar ibland 4-4-2. Sätter du då vänsterfoten i anfallet eller på ytterkanten?
- Helst på båda ifall jag kan.
Till skillnad från Malmö, så verkar Djurgården hellre försäkra sig om många inlägg, än genombrott från kanten. Beror säkert på spelarmaterialet. Inte minst eftersom Djurgården vill spela med en klassisk 9:a i anfallet, understödd av en eller flera djupledslöpande centrala mittfältare. Spelsystemet vinner på att hålla bredden. Håller yttermittfältarna bredd, öppnar det bättre för löpningar in i boxen från centralt mittfält. MFF, och landslaget för den delen, litar mer på att ytterbackarna håller bredden och grupperar yttermittfältarena mer centralt.
Vad innebär det då för en högerfotad spelare att spela till vänster?
Andreas Yngvesson, högerfotad vänstermittfältare, f.d. MFF, nu Landskrona BOIS:
- Får jag välja spelar jag hellre till vänster. Mitt spel bygger på att lägga tryck på backarna och skapa ytor till forwards. Jag ska komma i fart, gärna snett inåt mellan mittfält och backar. Då kan jag skydda bollen med vänstersidan och antingen skjuta eller passa med min högerfot.
Spelar det någon roll för passningarna om du ligger till höger eller vänster?
- Om jag kommer längre in i banan blir det ju jag som är speldirigent. Och då har jag flera alternativ. Ligger jag slickad längs kanten har jag egentligen inte så många alternativ.
Hur påverkar det dina inlägg?
- Vid en snabb omställning är det inte jag som ligger högst upp, så då blir det ändå inte jag som slår inläggen. Men ska jag komma till vettiga inlägg måste jag spela till höger. Men i Malmö var det Joseph som stod för dem från vänsterkanten. Men jag kan alltid slå bollar på djupet. Även längre in i banan. Då får man skruven med löpriktningen vilket gör att det är lättare att lägga den på djupet. Ska jag slå inlägg från höger blir det ju med inåtskruv, och då måste man lägga den mer på foten, och det är svårare.
Hur funkade samarbetet med Joseph?
- Jag levde på honom. Joseph är extremt skicklig man-mot-man. Det gjorde att jag kunde fuska i defensiven och vila lite då och då. Ingen springer förbi honom och slår inlägg. Det händer liksom inte.
Yngvesson låter övertygad. Kanske inte så konstigt att han som gammal anfallare hellre vill komma till avslut än slå inlägg. Men detta måste alltså vägas mot fördelarna med att ha två vänsterfötter längs kanten.
Patrik Johansson, får man inte bättre bredd när Joseph kommer upp som vänsterytter? Känns som att han gör backlinjen bredare och skapar på så sätt mer plats åt Afonso?
- Du har inte fel. Vi har inte gjort det så ofta att vi har ett tydligt svar. Mot Sundsvall blev det bra. Men där kom han också in i rätt ögonblick. Dom var sargade och orkade inte ta emot honom när han kom. Men vi känner att laget blir bättre med Joseph bakom Yksel. Då drar vi bäst nytta av Josephs defensiva kvaliteter. Joseph är lite starkare i defensiven än Glenn. Snabbare och svårare man-man. Glenn har nog bättre uppspel, men Joseph har förbättrat sina inlägg, så där är dom ganska lika.
Ni lät Joseph spelar vänsterytter mot Besiktas?
- Ja, fast där drog vi mest nytta av hans defensiva kvaliteter. Där fick vi egentligen inte några svar på hur det fungerar offensivt.
Men det var ett vackert mål av Glenn?
- Glenn är också bra offensivt, så visst kan det vara en offensiv tanke att sätta in Glenn och lyfta fram Joseph. Det är helt klart en intressant tanke, men helheten blir trots allt bättre med Joseph och Yksel.
Yksel till höger då?
- Nja, jag tycker hans bästa position är till vänster. Han går gärna på genombrott, gillar att väggspela med t.ex. Afonso eller gå på avslut. Till höger kommer han lite längre ut i banan och där kan han inte utnyttja sina kvaliteter lika bra. Jag gillar t.ex. hans balansfint, när han fintar att gå till vänster om backen, men sen flyttar över med högerfoten och går förbi på insidan. Och den fungerar mycket bättre till vänster.
Yngvesson tycker alltså att han får mer ut av sitt spel till vänster. Och Patrik Johansson ser också många fördelar med den uppställningen.
Vad tycker en vänsterfotad mittfältare?
Daniel Sjölund, vänsterfotad anfallare/offensiv mittfältare, Djurgårdens IF:
- Spelar jag till höger kommer jag automatiskt längre in i banan. Jag gör mer mål från högerytterpositionen, helt klart. Till vänster söker jag mig oftare ned till längs kanten och satsar på inlägg.
- Man-man spelar det inte så stor roll. Om jag inte möter en högerfotad vänsterback. Då känner jag att jag får ett ganska tydligt övertag. Han blir felställd.
Påverkar det ditt spel i omställningarna om du spelar till höger eller vänster?
- Egentligen inte. Vi i Djurgården rör oss så mycket och byter kanter att man ofta spelar både till höger och vänster under matcherna.
Om du får ta ut dig själv, och struntar i övriga laget, vilken position sätter du dig på då?
- Ja, det får nog bli till vänster i 3-mannaanfallet. Det blir liksom mest naturligt ändå.
Var spelade du i Liverpool?
- Till vänster i ett tvåmannaanfall.
Skillnad?
- Vi spelar ju 4-4-2 ibland i Djurgården också. Spelar jag i anfallet blir det mer ett tvåmannasamarbete över hela planen. Spelar jag i tremannaanfall blir det mer att kantspel.
För din del, vad skiljer sig i kantspelet mellan att spela vänsterytter i 4-4-2 och till vänster i en 3-mannakedja?
- I 4-4-2 får man ihop mittfältet bättre. Vi stänger kanterna och det blir mer djupledsspel. Spelar jag på mittfältet får jag bollen lite tidigare och kan styra spelet lite mer. Men 4-3-3 är mer offensivt.
Vilket föredrar du?
- 4-3-3 måste jag nog säga (skratt). Det är lite roligare.
Dif började alltså säsongen med 7 vänsterfötter. Utan tvekan har det gett Jonevret full möjlighet att anpassa laget och spelet efter de olika situationer och behov som uppstår.
Det är inte utan att man undrar om Patrik Johansson inte är avundsjuk?
- Ha ha. Nja, det viktigaste är att hitta bra spelare. Vi tar inte vänsterfoten bara för att han är vänsterfotad.
Letar ni vänsterfötter?
- Självklart är vi intresserade av vänsterfötter. Men det är svårt att hitta. Bra teknik och bra spelförståelse är det primära vi letar efter när vi tittar på nya spelare. Kan vi, tar vi gärna en vänsterfot, men är högerfoten bättre väljer vi hellre honom.
- Just nu är det naturligtvis intressant för oss att hitta snabba kantspelare, men de måste ha allt det andra också. Hysén och Jonsson är kanske Sveriges bästa kantspelare, men pratar vi vänsterfötter är det nog bara Hysén som vi skulle vara intresserade av. Annars ser jag inte fler i hela Norden.
Tror du valet mellan vänster och högerfot påverkas av vilken grundsyn man har, om man väljer de 11 bästa spelarna eller om man tar ut de 11 spelare som är bäst på sin naturliga position?
- Fotboll handlar om effektivitet. Inte bara i lagspelet utan också individuellt. Det gäller att inte ha ett system som begränsar, utan som ger alla spelare tillfälle att utnyttja sina bästa kvaliteter, samtidigt som man undviker att de exponerar sina mindre goda egenskaper.
Klokt sagt. Men när det ska omsättas i spelsystem blir det alltså ändå stora skillnader. Ett av MFF stora problem sen återkomsten till Allsvenskan har varit att målskyttet inte fördelat sig på så många olika spelare. Man har varit helt beroende av att anfallarna gör mål. Prahl vill ha två starka närkampsspelare på det centrala mittfältet. Det har gjort att han hellre valt en spelare med tydliga bollvinnarkvaliteter, än någon som är bäst på avslut. För att avlasta anfallarna har han istället valt att sätta en anfallare på vänsterkanten. En spelare som ska hjälpa till att få kontroll på motståndarnas mittfält, men som också ska ta djupledslöpningar och gå på avslut.
I Djurgården har man alltid haft djupledslöpande, målfarliga centrala mittfältare, vilket ökat behovet av assisterande fötter på kanterna.
Det handlar alltså om olika skolor. I Premier League verkade det under några år som att skolan med högerfotade vänstermittfältare hade kopplat greppet. Stjärnskottet Ljungberg konkurrerade ut den klassiska vänsteryttern Overmars, och bildade skola för hur högerfotade vänstermittfältare ska riva upp försvaret med perfekta djupledslöpningar. Kulmen nåddes 2003/2004 då Arsenal gick obesegrade igenom Premier League. Den i närmast tvåfotade Pires hade tagit över i vänsterpositionen, och Ljungberg flyttat över till högerkanten, men löpningarna in i straffområdet var fortfarande långt vanligare än inläggen. Samtidigt började Manchester United att flirta med 4-3-3 med Giggs till vänster i anfallet, och i Spanien började Real Madrid spelade med Zidane till vänster, i en fri kreatörsroll.
Är då den vänsterfotade vänsteryttermittfältaren död? Ja, han är i varje fall ifrågasatt bland många klubbar som spelar 4-4-2, och han är helt borta från det svenska landslaget. Fast förra året vann Chelsea Premier League komfortabelt, men räckte inte till i Champions League. I år ser det ut som att dom har alla möjligheter att vinna båda. Vem som spelar till vänster? Arjen Robben alternativt Joe Cole. Vänsterfotade.
