Måndag morgon...
...och i helgen påbörjades det som ska bli en nystart för Malmö FF.
Nystart. Ett ord som låter fräscht och tändande, men som också vittnar om att det fanns något gammalt och utgånget som man behöver starta om från. Säsongen 2005 levde inte upp till förväntningarna, det kan väl alla skriva under på, så det är väl på sätt och vis inte mer än rätt att föreningen nu satsar på ett nytt kort, Sören Åkeby, för att leda oss in i säsongen 2006 och framtiden.
Emellertid vete fan om det är skillnaden i coachning mellan Prahl och Åkeby som kommer att utgöra den största skillnaden framöver. Ibland behöver man bara ett personbyte för att ge den där injektionen som förlöser organisationen.
Vi läser på MFF.se att träningsdosen nu ska ökas och att det ska bli fokus på individuell träning. Men så hette det väl även inför årets säsong? Skillnaden är väl kanske att klubben, i och med att det kommer en ny kraft med tydliga erfarenheter från området, nu späner musklerna och verkligen anstränger sig för att genomföra det man tidigare mest bara pratat om.
Dessutom, hur mycket än Madsen, Borg och Prahl kramat om varandra och försäkrat pressen om att de minsann fungerar bra ihop, så har väl alla och envar känt av att någonting inte varit helt optimalt i relationen dem emellan. Problemet är väl att alla tre vill bestämma. Visst, de har säkerligen haft en stor respekt för varandra och så, men den där kreativa och fruktbara personkemin som kan flytta berg har varit långt borta. En organisation med inbyggd maktkamp kan sällan fungera fullt ut och om nu trojkan Madsen-Borg-Åkeby förhoppningsvis har den där prestigelösa personkemin, så är jag säker på att resultaten kan komma. Det är nog ingen slump att helyllepolarna Lundqvist och Jonevret i Djurgården fått allting att bara flyta på i år.
Även spelarna behöver få en nytändning. Alla har sin favoriter, så även Prahl, och när ett gäng spelare blivit så säkra på sin plats i startelvan att de inte känner pressen underifrån, så kanske toppladdningen uteblivit? Hur bra hade Olof kunnat bli om han kände att han behövde ge några procent till för att vara förstavalet som mittback? Är det självklart att en frisk Mattisson ska spela på mittfältet? Vem vågar ryta till på Elanga när han inte uppfyller de högt ställda förväntningar man kan ha på honom?
Förra sommaren pratade Prahl om att han ibland tyckte att spelarna behövde "höra en ny röst i omklädningsrummet". Och nu kommer den där nya rösten. Jag tror att spelarna inte kommer våga annat än att ta en extra löptur på Annandag jul för att bränna bort sidfläsket.
Jämför tränarsituationen med om du skulle byta kärlekspartner. I det fyra år gamla förhållandet är du så säker på var ni har varandra att du utan bekymmer kan kosta på dig att bli lite lönnfet, du kan komma hem stupfull en söndagmorgon efter en vild krökarrunda med grabbarna, du klär dig i mjukisbyxor när ni egentligen skulle äta en mysig fredagsmiddag och du drar dig inte för att bajsa med toalettdörren på vid gavel.
När du så påbörjar ditt nya förhållande anstränger du dig till max för att vara din nya partner till lags. En joggingtur lite då och då, lite nya fräscha jeans, kanske en matlagningskurs - och definitivt inga osanktionerade fylleslag med polarna. Inte för att din nya flickvän egentligen är så hemskt mycket annorlunda - men vem vill riskera nå't..?
*******
Tack för den här tiden, General Prahl. Det du har åstadkommit med den här klubben är fantastiskt. När du kom till oss inför säsongen 2002 var Malmö FF ett lag och en organisation i spillror. Du rätade upp skutan och la grunden till en fantastisk framtid. För detta ska vi aldrig glömma dig.
*******
Sverige klart för VM, tack för det Holland! Satan, vad jag längtar till sommarens fotbollsfester! Världsfotboll i ölfesternas hemland, mumma. Pass mal auf, Deutschland, hier kommt der Kåffe!
*******
Alla till Gefle! (Oj, det där lät ungefär lika troligt som om att alla skulle rösta i kyrkovalet...)
*******
Inte för att jag skulle ha laddat ner skivan olagligt en dryg vecka före lanseringen - men "Nothing's impossible" från kommande Depeche Mode-plattan "Playing the angel" är så jävla mörk och så jävla bra att jag personligen kommer nita den spelare som framöver föredrar Dire Straits.
