Gör man inga mål vinner man inga matcher
MFF förlorade trots ett kraftigt övertag både på banan och i målchansprotokollet. 2300 åskådare trängdes kring den smala planen.
Fjärde förlusten i rad. Fjärde matchen i rad utan mål. Det kunde se lite bättre ut inför premiären om två veckor.
Men ändå ser det inte riktigt så dåligt ut som det borde göra med tanke på den dystra resultatlistan. För när Halmstads BK kom på besök såsåg det i alla fall bra ut spelmässigt. Det var bara det där lilla extra som saknades. Det där lilla som gör att ett lag vinner sådana här matcher. Det lilla stavas M-Å-L.
För MFF hade chanser. Många chanser. Avdelningen halvheta till heta målchanser vanns av MFF med förkrossande 10-1. Men matchen slutade 0-1.
Närmst i MFF kom Lolo Chanko som nickade i ribban. Sedan hade Skoog, Rosenberg, Lolo igen, Maestro och Jon Jönsson chanser som borde resulterat i mål. De SKA resultera i mål.
Fast de behöver inte resultera i mål. I alla fall inte nu. men om två veckor när Örebro står på andra sidan mittlinjen och kampen om viktiga Allsvenska poäng har startat så gäller det att bollarna sitter i nätet. Framförallt med tanke på att MFF just nu har en förmåga att ge bort ett mål per match. Så var det mot norrmännen i La Manga och så var det igår mot Halmstad. Schabbel av en annars duktig Concha och ett lite tveksamt ingripande av Asper och så var matchen förlorad. Tungt.
Undertecknad pratade med Tom Prahl efter förlusten mot Vålerengen. Då lät han oerhört dämpad och orolig. Med efter matchen mot sin gamla klubb Halmstad såg han faktiskt ganska nöjd ut, trots den onödiga förlusten. Mycket beror det säkert på att MFF:s mittfält vann kampen mot HBK:s dito som Prahl inför matchen utsett till Allsvenskans bästa. Hasse och Jon (och även Thomas innan han gick av) slet som djur i mitten och lyckades utöver det vara riktigt kreativa. Det var glädjande att se.
Defensivt var det nästintill felfritt. Kommunikationen mellan Asper och backlinjen klickade ibland och endast då såg det lite halvfarligt ut. Och så var det ju målet.
Offensivt såg det ok ut. Men målen saknades. Tyvärrsåg Rosenberg åter lite valpig ut. Men han är ändå het och håller sig framme när han ska. Skoog kämpade och slet framgångsrikt. Han har en sjuk förmåga att komma ut ur nästan alla situationer med bollen under kontroll.
Halmstad har ett stablilt men ack så fantasilöst lag. Det fanns inga tecken på några oväntade spelvändningar, snygga kroppsfinter eller vackra passningskombinationer. Men det är ett bra lag som säkert kommer vara med och slåss om guldet när det drar ihop sig framåt höstkanten.
Bäst i MFF var Lolo Chanko. Han har den (i Allsvenskan) så unika kombinationen av kunna vara en slitvarg samtidigt som han är en finlirare. Han viker, trots sin litenhet, inte ner sig en tum och drar sig inte för att slå en tunnel i nästa situation. Han kommer bli nyttig och Prahls huvudbry om var han ska placera Chanko kommer synnerligen snart gå över.
MFF hinner med att spela en träningsmatch till innan Allsvenskan drar igång. FC Midtjylland står för motståndet och då skulle det sitta fint med en seger. Eller i alla fall ett par mål...
