Inget Royal League för MFF...

Jag säger som riksclownen Gert Fylking vid annonserandet av Nobelpristagaren i litteratur: Äntligen ! Det halvårslånga traumat är äntligen över, fiaskot är fullbordat och vi slipper se MFF underprestera i någon tävlingsmatch på många långa månader. Äntligen.

Gårdagens match var väl inte den sämsta matchen i år, men vad säger det en säsong som denna? Med en mycket reservbetonad startelva var väl kanske även vi på läktaren lite mer förlåtande och faktiskt såg det inledningsvis ut som det oprövade materialet skulle kunna ge gästande Hammarby en match. Malmö FF hade ett visst övertag i bollinnehavet, Marcus Pode i en lite tillbakadragen forwardsroll spelade klokt och kreativt och Joseph Elanga kom runt från sin yttermittfältsposition vid några tillfällen. 

Men icke desto mindre syntes det stora brister i det forna mästarlaget. Vid flera tillfällen anföll Hammarby med snabba omställningar där man kunde utnyttja de väldiga ytor som plötsligt uppstod mellan MFF:s mittfält och backlinje. Här uppstod ett glapp som på intet sätt är synonymt med den organiserade försvarsfotboll vi förknippar med Tom Prahl. Förklaringen kan naturligtvis vara den nykomponerade startelvan där rutinen lyste med sin frånvaro.

Efter ett par halvchanser från båda lagen och en rätt tam matchbild avancerade norrmannen Petter Furuseth Olsen över just detta tomrum på Malmö FF:s planhalva och slängde iväg ett skott från 25 meter. Skottet styrdes på Raoul Kouakous utsträckta fot och detta ställde i sin tur en chanslös Asper. 0-1.

Här förväntade jag mig nästan att MFF skulle vika ner sig helt, mentalt tröttkörda som man torde vara efter denna Golgatavandring i allsvensk tappning, men man lyckades undvika förnedringen och matchbilden förändrades inte. 

Ser på matchen på ett individuellt plan kändes Elanga och Pode som de mest positiva krafterna offensivt. Rawez Lawan lyckades inte alls mot Hammarbys försvar och Jesper Bech var i vanlig ordning ett hån mot oss på läktaren. Då pojken tycks ha en rejäl hållhake på Tom Prahl vore det väl klädsamt om MFF bjuder Prahl på dansken som avskedspresent att ta med till Stavanger eller vad nu nästa adress blir för vår gamle tränare. I defensiven höll Daniel Andersson i vanlig ordning huvudet högt utan att på något sätt glänsa. Namnen Anders spelade träigt med många felpass, men här tyckte jag mig se en skillnad i attityd mot tidigare, Anders spelade tufft och arbetade hårt idag.

Försvaret höll väl ihop rätt så hyggligt med tanke på hur reservbetonat det såg ut på pappret men även här måste man få påpeka att Glenn Holgersson knappt håller allsvensk klass och han bör definitivt inte spela i ett lag med toppambitioner. Röde Raoul blir jag inte riktigt klok på, elegant och tuff i många situationer men trög och klumpig ibland. Dessutom har ivorianen en förkärlek att dribbla i pressade försvarssituationer vilket känns rätt så nonchalant. 

Mattias Asper var som sagt chanslös på Bajens flytmål, men icke desto mindre hann den långe blekingen göra en rad klumpiga ingripanden med fötterna. Det är livsfarligt varje gång Mattias måste handskas med passningar på marken och det håller inte i längden.

Vår trupp blev till slut så uttunnad att tanken på SM-guld tedde sig rent komisk och sett i det perspektivet kan man inte kritisera avgående tränaren Prahl alltför hårt, men jag skulle må bra av en förklaring till varför Markus Pode byttes ut idag, varför Jesper Bech alltid fått nytt förtroende och varför tunge Edward Ofere som spräckt sin allsvenska nolla valdes bort till förmån för svage Rawez Lawan. 

Nåväl, nu är Prahl-eran slut och jag önskar honom all lycka framöver. Jag ger Magistern godkänt och tackar för att han höll huvudet kallt under det turbulenta 2004 så att vi kunde bärga guldet. Det skall aldrig glömmas.

Nu blir det ingen Royal League för Malmö FF och frågan är väl om detta inte var lika bra.
De detroniserade mästarna behöver nog mer än de flesta allsvenska lag en gedigen försäsongsträning och en ny laddning lite i skuggan av rampljuset. Käre Sören Åkeby, hoppas du är uppgiften mogen.

Grattis däremot till Hammarby som spottade upp sig i säsongens elfte timma och det är tydligt att man har längtat efter RL-spel i den grönvita kretsen.  Men grabbar, att vilja invadera planen för att fira en fjärdeplats är väl att ha lite väl låga krav? Till och med för Bajen ?

Nu skall jag försöka göra en BoIS-are eller TFF-are och bli överlycklig för att vi vann ”Skånetabellen” ! Suck...

0 kommentarer