En säsong i spillror
Det skulle bli en säsong med sång och dans, klang och jubel. Serieseger, Champions League, i alla fall minst UEFA-spel och självklart skulle det bli en plats i Royal-League. Men icke. Hela partituret har spelats av orkester och dirigent i fel tonart. En del verkar inte ens kunna noter. Till det en konsertarrangör som tror att bandet är bättre än det är. Det svänger inte om man säger så.
Alla mår ju bra av att skylla på någon annan, att hitta en syndabock helt enkelt. Hela kristendomen bygger ju på att Jesus tar på sig den rollen. Så här kommer lite åsikter om vad som gått snett och vad/vem vi därmed ska skylla på.
”Vi vet att vi kan bättre” har Hasse Borg sagt flera gånger. På samma sätt som i kärlek går det att smörja med vackra ord och presenter. Men kärleksbevisen finns i dina handlingar. Och Malmö har inte levererat något som i handling backar upp Borgs påstående.
Trots att Borg värvat o värvat o värvat igen har man inte lyckts lösa det problem som Malmö haft under hela Prahls tid. Ett mittfält som spelar för trögt och för långsamt. Att hitta en snabb, kreativ, passningssäker och målgörande mittfältare skulle kunna vara en av Borgs prioriteringar. Det verkar inte så. Men han är bra på att sälja. I år är det Yksel Osmanovski som gjort näst mest allsvenska mål för Malmö – fyra stycken. Afonso vann den interna skytteligan i år igen, Så den värvningen var i alla fall lyckad. Hade vi inte haft honom hade årets säsong gett 24 mål framåt. Det är ju löjligt.
För att ytterligare gnälla på värvningar så kan man ju fundera på vilket betyg man ger sin egna ungdomsled och sin egen scouting när det köps in tonåringar från utlandet i stället för att hitta och utbilda egna talanger. Jag menar Skåne har ju en miljon invånare och det kan ju inte vara många av dom som vill spela i Landskrona eller Helsingborg. Antagligen ingen. Nä, de som går dit ska vara de som Malmö inte vill ha. Hör du det Borg?
Sen har i alla fall jag funderat på det här med stabilitet och kontinuitet i föreningen och i laget, eller gruppen som Prahl säger ibland. Det finns forskning som visar att alla grupper går igenom olika faser. Först är det en fas där alla lär känna varandra och hittar sin roll och plats. Därefter kommer en fas när alla verkligen trivs och man har kul och gör en massa saker tillsammans, även efter det att arbetstiden är slut. Till sist kommer en fas där alla vet vad de ska göra och alla verkligen vill tillhöra gruppen. Det är i den första fasen man får sina roller, det är i den andra fasen man skapar den grund som ger trygghet, kreativitet och tilltro. Om allt sätter sig kan man i den tredje fasen utföra underverk tillsammans. När alla vet vad de ska göra och tror att det är möjligt, det är då man skapar storlag.
Det finns dock ett krux. Och det är att om gruppen förändras för ofta kommer man aldrig ur fas ett. Och även om man gör det så ramlar man tillbaks så fort det kommer in något som stör gruppen. En ny värvning till exempel, kanske av en spelare som på förhand anses vara bättre än de som finns i gruppen redan. Sådant skapar oro.
Sedan är det också viktigt för gruppen att känna till förutsättningar, spelregler och vem som är ledarna. Vem sätter ramarna? Var finns staketen och gränserna? Vad är tillåtet eller inte tillåtet? Vem har tagit de rollerna i år? Är det Prahl, Borg, Madsen, Patrik Andersson eller vem fan är det? Som jag skrivit tidigare… på plan har det inte synts någon.
Tyvärr måste jag också hålla med de som pekar på förvirring i ledarstaben. För vem är det som sköter klubben. Är det Madsen, eller Borg? Vem sköter laget? Är det Borg eller Prahl? Ett par gånger har jag reagerat på att Borg befunnits på eller i närheten av bänken. Vad gör han där? Inte sitter väl Vd:n för Pågen och kollar när bagarn gör skorporna?
En annan sak är den ibland komiska exponeringen i media. Där den ena säger si och den andra säger så. Stabilitet? Om Madsen uttalar sig ena dagen och sedan måste rätta sig själv nästa. Vad ger det för intryck? Jo att Malmö FF har en ledning som inte vet vad den sysslar med. Om både Borg och Prahl kommenterar spel och matcher, vad ger det för intryck? Jo, att man inte är överens om vem som sköter laget. Och vad får det för effekt på spelarna. Just det, att de inte vet vem det är som bestämmer. Ramar, staket och spelregler som sagt och kanske en kommunikationsstrategi. Som givetvis ska innehålla en strategi för hantering av media.
Spelet är sin sak, tränaren en annan, värvningar en tredje. Alla är skäl för både besvikelse och ilska. Det är bara att erkänna att i år har vi inte varit bättre. Men det som oroar mig allra mest är tanken om att vi efter det fantastiska guldet i fjor, återgått till den självgoda och pompösa stil som präglat Malmö FF under så lång tid. Det finns väl skäl till att Madsen kallas för ”Buffalo Madsen”. Det är säkert inte att han är ett under av ödmjukhet och känsla för finess.
Sen kan jag inte låta bli att ge vårt kära forum en känga. Efter varje förlust har många skrivit att det ska satsas på juniorerna/lärlingarna, tränaren ska sparkas och vi ska värva nya spelare. Nu är det fullbordat. Prahl slutar/sparkas/får inte förlängt, Borg har värvat som en dåre och de unga fick spela. Med det laget som spelade i går hade vi åkt ur allsvenskan igen.
Trots allt. Tack ska du Tom Prahl, Du blev vår general precis när vi verkligen behövde det. Du gav oss framtidstro och hopp. Vi blev tvåa, trea, etta och femma. Minns hur det var innan Prahl kom hit. Usch…
Till sist. Djurgården var värdiga segrare och spelar en snabbare och mer teknisk fotboll än oss andra men de åkte ut mot Cork vi föll i alla fall mot ett lag som spelar i Champions League. Bara för att de vann i år igen behöver vi väl inte ha en Djurgårdare som tränare för det? Ni vet väl vad man säger. Ränderna går aldrig ur. Det är tur vi har reservdräkten…
Förresten….höll på att glömma en grej.
Forza Malmö….rakt in i Himmelriket.
På guds vänstra sida.
