Trender, tendenser å sånt - Himmelriket mitt i veckan
Himmelrikets ribalder & kabelmakare No. 1, Micke Möller, skannar av veckans sorl i ett försök att fånga vad det är vi MFF-supportrar egentligen pratar om.
I torsdags spelade B-laget seriefinal på Malmö IP mot HIF:s dito. Pågarnas insats var så usel att t.o.m. skatorna som satt och glodde i träden runt idrottsplatsen fick nog och flaxade iväg. I själva verket var matchen så medioker och tröstlös att medlemmarna i MFF:s optimistklubb nu på allvar överväger att lämna landet.
Kanske är det som den gamle ultrapessimisten Schopenhauer en gång hävdade: livet är endast lidande och smärta. Och onekligen stärker MFF:s spel säsongen 2005 denna tes.
Nåja, för alla med ytterligare intresse av Schopenhauersk filosofi – bege er till Malmö IP den 8 november när B-laget tar emot Halmstads BK. Avspark 14.00.
Även masochister kan ha ett intresse av matchen.
MFF Support årsfestade på Slagthuset i lördags, och det stundade mat, öl och traditionell prisutdelning. Gamle Kjell Hjertsson var där (den siste bland de första guldhjältarna!) och försökte så gott han kunde, liksom Puskas Ljungberg (lika kantig och kagig som alltid). Daniel Andersson röstades fram som såväl ”Årets spelare” som ”Årets kämpe”, och hemlige gästen Filip Hammar (känd från TEVE!) sprang omkring med micken och ställde en mängd frågor av homoerotisk karaktär.
Måste nämna att det efter ett tag samlades en mängd beauties kring bordet där jag satt. Nåja, tänkte jag. Det är väl så det är när man är redaktör för Sveriges fräsigaste fotbollssajt… När jag så småningom fick ordning på mina brillor upptäckte jag att brallisarna mest sjåpade sig för charmtrollen Pode, Abelsson, Daniel, Baxter, Safari etc. som satt vid samma bord som jag (mitt mörkerseende är inte vad det har varit…)!
Fattar inte vad brudarna ser hos sådana bollkallar! Och klena är de dessutom!
Det bedrivs en intensiv handel med MFF-attiraljer på nätet. I princip är allt till salu: gamla programblad, tröjor, matchbiljetter, souvenirer, matchtröjor, någons suspensoar etc. Häromdagen var där någon lycklig själ inne på forumet som hade kommit över ett par matchbiljetter från den tiden då namnet Malmö FF fick Europa att darra. Dyra var de – men säkert värda sitt pris.
Sitter i ögonblicket och tummar på mina biljetter från årets europeiska spel. Undrar vad de kan inbringa i framtiden? Hemmamatchen mot Haifa är väl värd en krona, liksom den mot FC Thun… Bortamatchen i Bern då? Den bjuder ingen på. Hemma mot Besiktas är inte heller så intressant (i bästa fall kan man byta till sig en falafel nere på Möllan). Och de allsvenska matcherna är det ingen som ens frågar efter.
Nej, det enda man kan göra med årets biljetter är att limma ihop dem till en dumstrut. Därefter är det bara att ställa sig i ett hörn, dra struten över huvudet och vänta tills domaren blåser igång serien igen om drygt fem månader.
Mental träning har åter varit på tapeten. Och visst, sådan träning kan göra underverk. Det finns mängder av idrottsmän som når helt andra höjder efter lite mental sparring. Och många som varit helt under isen har – efter lite psykisk coachning – kommit tillbaka och slagit världen med häpnad!
Det är egentligen inget nytt: samtal och peptalk i en väl avvägd mix kan uträtta stordåd. Men inom fotbollsvärlden är de flesta skeptiska. Undrar vad det beror på?
Måste man ha en viss kapacitet för att tillgodogöra sig informationen? Måste man ha en hjärna för att det skall fungera?
Och BoIS drattar på ändan i sista matchen och trillar nu ner i det mörka svarta hål som kallas Superettan (någon som minns?).
Jag hoppas sejouren blir kortvarig.
Så vi snart kan banka upp er igen.
