Måndag morgon
Åkeby ratar Asper! Eller var det tvärtom?
Det råder stiltje i ögonblicket – fullständigt förlamande stiltje! På den annars livliga MFF-oceanen kan man inte ana en krusning, inte en rörelse så långt ögat når. Havet ligger fullständigt spegelblankt. Allting är fullkomligt tyst. Eller?
För man letar ju. T.ex. om morgonen när man bläddrar fram till sportsidorna i den lokala blaskan för att hitta något matnyttigt. Men där står givetvis ingenting. Därefter följer ett svep på allehanda webbsidor för att om möjligt fånga upp minst lilla. Men icke, sa Nicke. Det enda MFF-relaterade i dessa dagar har handlat om nya himmelsblå julgranskulor eller smarta fickpluntor till Fars Dag.
Men så har plötsligt Åkeby sagt något i stil med att konkurrens inom laget är stimulerande. Också på målvaktspositionen. Den nye tränaren har alltså uppenbarligen yttrat sig om målvaktssituationen i laget. Han har sagt något om att Asper gjort lite för många misstag i år. Att han kanske känner sig lite för trygg på sin plats i startelvan. Att han har tappat fokus, och kanske slappnar av för mycket.
Inga konstigheter, egentligen. I själva verket är det nog ett uttalande som majoriteten skulle skriva under på. Och ändå blir det ett jävla liv ute i stugorna. Och det dröjer inte länge förrän moraltanterna rusar runt och hytter med fingret: ”Jag tycker inte att Åkeby skall uttala sig om Asper i medierna!” ”Sånt här måste kunna skötas inom klubben!” osv. osv.
Och visst, det är inte kul för Asper att höra det här via medierna. Det är inte kul för någon. Men vad är det som blivit sagt egentligen?
Alla med någorlunda inblick i pressens arbetsmetoder vet att det inte alltid spelar någon större roll. Vad man än säger (eller inte säger) kan alltid användas för att skapa lite säljande och spektakulära rubriker.
Låt oss ta ett exempel: Journalisten X från Rosa Tidningen ringer upp klubbrepresentant Y och ställer följande fråga:
”Är det riktigt att MFF letar efter ytterligare målvakter till truppen?”
”Ja”, svarar Y. ”Vi tycker det är angeläget att det råder konkurrens på samtliga platser inom laget. Och därför tittar vi också på målvakter inför kommande säsong.”
Y skulle också kunna svara på följande sätt:
”Det där vill jag inte kommentera. Det är en policy hos oss att aldrig gå ut med information i dessa frågor förrän eventuella spelarköp är klara.”
Hur tänker då Rosa Tidningen? Jo, de tänker inte så mycket, för rubrikerna var redan givna från början. Beroende på vilket svaret blir väljer de bland följande:
”Asper på väg bort? MFF letar ny målvakt!” eller ”Asper på väg bort? MFF lägger locket på!”
Båda rubrikerna är uppbyggda på samma sätt, och framkallar samma reaktion. De ger sken av en motsättning (vilket säljer), och framkallar därmed harm och fördömanden hos en del fans. Och sen är cirkusen igång.
Kanske kan man inte förvänta sig så mycket annat så här i mitten av november. Vi har det tråkigt nu, helt enkelt. Förbannat tråkigt. Journalisterna ägnar sig åt spekulationer (det är deras levebröd), och det vet vi om. Och ändå, för att få lite spänning tillvaron, så köper vi skiten.
Det verkar som om vi behöver varandra.
Är det det som menas med symbios?
