Mål #6: En rackarrökare i krysset
"Det var ett sånt mål som ibland ser på ’Internationella svepet’ på tevesporten. Nåt som nån från PSV eller Porto eller Sochaux eller Real Zaragoza skulle kunna dundra in".
[23 juni 1997: Malmö FF-Trelleborgs FF 5-2]
5-2 Daniel Andersson (74)
Vissa mål i den här 20-målsnedräkningen är med för att de är matchavgörande. Andra för att de är skapade av någon av MFF:s stora målskyttar. Andra åter för att de är gjorda på någon av våra ärkerivaler(fotn.1). Och andra för att de framkallade skrattparoxysmer. Daniel Anderssons 5-2 mål på TFF på Stadion i juni 1997 är ingetdera. Det är med för att det är så inihelvetes vackert.
Det var nämligen ett relativt oviktigt mål. Vi hade redan avgjort matchen och Daniels femma en kvart från slutet var bara lite extra socker ovanpå det redan söta. Daniel var ju inte direkt någon målskytt av rang i MFF-leden. Inte heller blev man speciellt full i skratt där man stod i solskenet och njöt.
Det var ett sånt mål som ibland ser på ’Internationella svepet’ på tevesporten. Nåt som nån från PSV eller Porto eller Sochaux eller Real Zaragoza skulle kunna dundra in. Nåt som doftar stora europeiska ligor, galna målgester och tossiga tifosis. Daniel fick bollen en sisådär trettio trettiofem meter från målet, drog på med högran och den for en som en nödraket upp i högra krysset. Tog i ribban på väg in; liksom för att markera att ”Hej! Här kommer jag!”. Det var ett ’topp tunnor rasande-mål’. Ett ’skiten är het och har låg tyngdpunkt-mål’. Ett mål som Arne Hegerfors, med allra största sannolikhet, hade kallat ’en rackarrökare i kryset’.
Det finns egentligen bara en man som hade kunnat göra det där snyggare: målskyttens far. Roy, en man som otvivelaktigt har utvecklat förstklassiga gener. Tänk att vara ett sånt kraftpaket själv och sen bli far till så framstående söner: Det kan inte bara vara en slump.
Matchen mot TFF 1997 började annars precis så obehagligt som matcher mot TFF ofta gör. Utan synbar anledning fick Michael Hansson drömträff från långt håll. Niclas Kindvall petade in kvitteringen innan paus, och andra halvlek var bara i sin linda innan Anders Andersson även han fick på en yttersideprojektil som for upp i Fredrik Enaholos högra kryss. Patrik Olsson(fotn.2) tryckte in 3-1 och allt kändes bombsäkert. Ett missriktat Trelleborgsinlägg träffade emellertid Mattias Thylander så illa att bollen så sakteliga rullade in i mål, och plötsligt var det match igen.
Att TFF var pinsamt utspelat(fotn.3) har ju liksom aldrig hindrat dem förut, så visst var det oroligt på läktarna. Även om det var den mycket stora tigerns lek med den mycket lilla näbbmusbebisen på plan. Yksel fick oss att känna oss lite lugnare när han krutade in 4-2, och när sen Daniels drömmål – länge ett uppskattat inslag i Fotbollskväll-vinjetten – kom med en kvart kvar var det faktiskt klart. Lugn gata hem.
Daniels karriär har tyvärr stannat av lite grann. Några års harvande i italienska klubbar som varit nedflyttningsdömda sedan omgång ett har denna säsong ersatts av bänknötande i Chievo. Var lugna – han kommer att få upprättelse. Hans belackare, som gnäller över att han bara spelar i sidled när han blir uttagen i landslaget, kommer att få äta upp sina ord. Daniel Andersson har helt enkelt förstklassig kvalitet i blodet.
Tony Ernst och Henrik Zackrisson
Fotn.1 FYI: IFK Göteborg och Helsingborgs IF.
Fotn.2 En skadedrabbad herre som, när han var frisk, flyttade runt på många olika platser i laget och aldrig upplevde kontinuitet. Han var en bra spelare, men hade förtvivlat svårt att få in bollen i mål. Han gjorde bara en handfull mål under sina fem säsonger. Inför 1998 såldes han till Trelleborg. Vid återkomsten till Malmö Stadion dribblade han av hela Malmöförsvaret och avslutade iskallt och säkert. Det blev matchens enda mål.
Fotn.3 1997. Detta var året då även världshistoriens i särklass orättvisaste match utspelade sig. På Vångavallen blev elva stackars trelleborgare så uppsnurrade och förnedrade att det gränsade till sadism. Två gånger var de över halva plan, och två mål fick de. Tveksamma försvars- och målvaktsingripanden orsakade bägge. Det sista kom långt in på tilläggstiden, när de egentligen bara försökte maska slut på matchen. Vi mäktade bara med ett mål – Kindvall – och förlorade följaktligen. ”De ä målen som rägnas!” gastade de fåtaliga Trelleborgsfarbröderna som orkat ta sig till matchen efteråt. Vi tycker att det här är lämpligt att inflika att vi är emot alla former av våld runt våra fotbollsarenor.