Himmelriket presenterar ett nyförvärv
Ganska ofta får jag höra att jag verkar ”så annorlunda nuförtiden. Du verkar så…rastlös. Speedad, liksom”, säger folk och tittar på mig med brydd min. Men det där stämmer inte. Inte ett smack. Jag är min själ inte speedad. Inte än. Kanske en aning uppspelt bara. För jag har sett tecken omkring mig...
* * *
Himmelriket presenterar det första av säsongens nyförvärv. Micke Möller är blå sedan barnsben - deltog i MFF:s fotbollskola 1973.Hans lag blev trea i turneringen och fick ta emot bronspokal och medalj av självaste Hövdingen Eric Persson.
En annan av Mickes meriter är att han som 12-åring missade supporterbussen till Malmö efter ett derby mot Landskrona och fick skjuts hem av MFF:s spelaruss med Janne Möller, Kristensson, Puskas, Sjöberg, Roy, Bosse Larsson m.fl...
Hoppas ni kommer njuta av Mickes alster här på Himmelriket!
Red. Kjelldén
* * *
Det har varit en lång höst och vinter. Fullständig kyla och evigt mörker, och ingen fotboll att titta på. Någon hävdar säkert att Eurosport och Canal Plus har en del att erbjuda. Och visst, Real Madrid, Man United, Bayern, Juventus är väl fint. Ronaldo, Zidane, Beckham, Ballack, Del Piero går väl också an. Men det är ändå inte samma sak. Det är inte Mattisson, Majstorovic, Skoog eller Elanga. Det är inte Stadion och en korv i halvlek. Det är inte en folkis för 25 spänn och ”jåbba, jåbba, jåbba”. Det är inte klackens jubel eller illvilliga glåpord. Det är inte Malmö FF. Det är helt enkelt inte på riktigt.
Istället har jag överlevt med hjälp av Blådårar och målkavalkader på video. Jag har letat fram gamla autografer (Bosse, Krister, Roy, Sjöberg, Janne Möller, tom Eric Persson...) som jag har visat för en förstående familj. Jag har bläddrat i gamla nummer av MFF Report. Jag har åter läst Svennings och Olofssons sköna ”Borta bra - Himma bäst”. Jag har dagligen besökt alla möjliga ljusblå siter. Jag har rotat runt i hyllorna nere hos Jivan på Östra Rönneholmsvägen som en annan tok.
Men nu är det slut! Vinter har blivit vår, och snart, mycket snart, springer Malmös fotbollshjältar åter ut på Stadions gröna matta. Och snart, mycket snart, skall jag åter stå på läktaren tillsammans med alla andra blådårar och sjunga ”Här är vi, pågar blå, ifrån Malmö…”. Därför är jag en aning uppspelt.
Men det finns också andra, mer dunkla och oförklarliga händelser, som bidrar till mitt livliga humör. Låt mig först säga att jag normalt sett inte tror på folk som spår i kaffesump eller älgmagar. Folk som snackar med andar eller pysslar med magiska stenar är jag också en aning misstänksam mot. Men faktum kvarstår: den senaste tiden har det skett en del underliga saker som jag inte kan ignorera.
*Min son på två och ett halvt har på senare tid vaknat klockan två varje natt, ställt sig upp i sängen, spottat ut nappen, börjat klappa med händerna över huvudet och hojtat: Ijeh Boma Ye! Ijeh Boma Ye! Därefter har han lagt sig till ro igen och lugnt somnat om…
*För någon dag sedan spelade vi boll i trädgården. Den lille klippte resolut till teknikbollen, sträckte upp armarna i en målgest och skrek: Bossa Lasson! Mååål! Va? Vad sa du, sa jag och gick fram till honom. Han tog upp bollen, tittade på mig och sa utan att tveka: Bossa Lasson! Och ändå har jag inte berättat för honom om Kungen än…
*I förrgår när jag åkte tåg mellan Malmö och Ystad hoppade det på en dvärg iklädd MFF:s matchtröja. Efter en stund började han dansa baklänges i tågvagnen samtidigt som han sjöng ”Ett skott, ett mål…”.
*Förra veckan fann jag en MFF-sköld tatuerad på min vänstra arm. Den har aldrig suttit där tidigare...
*Vid frukosten häromdagen när jag skulle hälla upp lite Kalaspuffar föll det ut ett klistermärke ur paketet föreställande Jörgen Ohlsson utklädd till en arg grizzlybjörn…
*Min kära fru, som är totalt ointresserad av fotboll, konstaterade häromdagen mycket stillsamt att ”den där Zlatan har spelat i MFF”...
Mystiska tecken som bara kan betyda en sak – det kommer att ske något stort i år. Jag vet att jag sagt så även tidigare, men den här gången är det annorlunda. Det kommer alla att bli varse.
Så det är väl bara att sammanfatta: halsdukarna är tvättade, t-tröjorna sorterade, MFF-kalsingarna strukna. Nu vill jag fanimig sjunga, kriga och älska igen. Så blås igång skiten nu, domarjävel!
Våren är ju här!