Kroons Kalorijakt (del 2) – Farliga Fantasier
Pontus Kroon, Mattias Asper och en rögad ål. Och hur var det med gräddbullen?
Pontus Kroon förra artikel "Självspäkelse och hungerfantasier" gav sådan mersmak att vi gärna ville följa Mr. Kroons kalorijakt lite mer närgånget.
Efter lite subtil e-postkorrespondens lyckades vi i vårt uppsåt, och det är därför jag med stor glädje nu kan presentera Kroons Kalorijakt som ännu ett fast inslag på Himmelriket – åtminstone fram till att kalorijakten är över… (red. Möller)
- - - - - - - - - -
Ja, go’vänner, medan Malmö FF ömsar skinn med hjälp av ny tränare, målvakt och pulsmätare, kämpar undertecknad vidare i den ojämna kampen mot övervikten.
Det skall sägas, jag är på rätt väg. Jag har utan hysterisk fasta tagit mig ner tre kilon sedan vi hördes senast, och är med en liten men klar marginal på rätt sida hundrastrecket. Dessvärre är midjemåttet ännu inte under hundra vilket, om man skall tro kvällstidningarna, borde ha orsakat min död i hjärtattack för länge sedan. Även här har jag dock gjort framsteg och jag har väl kunnat gå från spjutkastarmåttbandet till kulstötarens dito.
Det som varit mest frustrerande är tidsbristen. Jobbet stjäl kopiöst mycket tid från klok matlagning, löpning i skogen och långpromenader. För många idag är arbetsbelastningen tuff, och de som kan gnugga händerna mest på grund av detta är snabbmatsföretagen. Tror fan att det blir många burgare när man aldrig hinner laga mat. Jag har dock klarat mig hyfsat, och när det totalkrisar väljer jag Malmö-alternativet falafel i stället. Bra GI-värde där, kikärtor ni vet.
Vad som blir riktigt jobbigt är när blodsockret dippar om man inte har hunnit äta i tid. Då kommer de farliga hungerfantasierna fram med full kraft. Det är då det är svårt att nöja sig med ett glas vatten och lite katrinplommon.
En dag satt jag på jobbet och drabbades av ett mänskligt haveri. Hungern efter stekar med fet sås, kladdkakor med lättvispad grädde och wrappers fyllda med kryddig köttfärs under ett berg av guacamole överföll mig som en lavin blötsnö. Kippande efter luft försökte jag kanalisera begäret och efter en febrig stund av narkotiska drömmar tog listan form.
Listan jag talar om är så dum att ingen vid sina sinnes fulla bruk kan ta den på allvar, men kanske kan våra olika smakreferenser både när det gäller mat och Malmö FF:s spelare få en skjuts av detta bisarra verk.
Håll i er, här kommer Malmö FF i mat-, kak- och dryckform :
1. Mattias Asper: Lång, dålig i luften, med lite för hala vantar karaktäriserar Mattias något som ändå går hem rätt bra i Skåne. Ni hör själva, karlen är en Rögad Ål.
2. Anders Andersson: Sval, blek utan det rätta bettet så här långt. Blir kanske bättre med lite lagring. Tydligen en hit under varma kvällar i Portugal. Anders är ett halvbilligt vitt vin.
3. Olof Persson : Olle är rubust, pålitlig, halvseg och sägs gå bra ihop med en rejäl pilsner. Här har vi en klassisk biff med lök.
4. Peter Abelsson: Svänger bra i luften, faller dock ner platt igen ibland. Hemvävd och snäll i smaken. Abel är en pannkaka med jordbubbssylt.
6. Hasse Mattisson: Rivig, kan aldrig räknas bort men kanske inte heller den hetaste och mest spännande smakupplevelsen i världen. Hasse är en Johnny Walker.
7. Joseph Elanga: En unik delikatess i allsvenskan. Högsta klass, men när han är dålig kan han sänka ett helt fotbollslag. Joseph är ett Ostron.
8. Afonso Alves: En njutning på många sätt och för många sinnen, skiftar dock i kvalitet en hel del. Afonso är ett rött årgångsvin.
9. Niklas Skoog: Robust, full av nyanser, pålitlig och rund i smaken. Niklas är en maffig Beouf Bourgignonne.
11. Yksel Osmanovski: Ibland het, smakrik och intensiv, ibland bara klyddig, rörig och ineffektiv. Yksel är en Kebab med blandad sås.
14. Jon-Inge Höiland: Oftast högklassig, fin råvara med rosa kinder. Tyvärr lite blekt anrättad ibland. Jon-Inge är en Norsk Fjordlax.
15. Samuel Barlay: Stark, opolerad och lite av en besvikelse. Samuel är en onyanserad Chili.
17. Joakim Nilsson: Vi hoppas och hoppas, men den här anrättningen vill bara gå sönder. Jocke kan nog bli något men ännu är han en hopsjunken Sufflé.
18. Edward Ofere: Vi vet inte riktigt var vi har den här rätten. Stor och rejäl, men duger Eddie åt den kräsna Malmö-publiken ? Här har vi en oprövad Buffé.
19. Glenn Holgersson: En lite tråkig, ensidig historia som kanske inte är det roligaste vi kan få oss till livs. Dessutom med ett lite fiskdoftande namn. Glenn är Fiskbullar.
20. Johan Nilsson-Guimar: Lovande, kanske lite känslig för skador men den här kan vinna i längden på många kalas. Johan är en sprödbakad Småkaka.
22. Jesper Bech: Dansk, tunn, menlös och helt utan överraskningar. Tyvärr Jeppe, you move me less than a Dansk Budgetpilsner.
23. Jari Litmanen: Enastående råvara som dessvärre har gått lite över tiden. Efter för lång tillagningstid går även de finaste firrarna sönder. Sorry, Jari du är en Överkokt Sjötunga.
26. Marcus Pode: Enkelt, ni vet väl vad stora MFF-talanger kallas på Inge Blombergs
språk ? Marcus är en Gräddbulle.
30. Daniel Andersson: Högklassig, elegant och i alla lägen trovärdig och trygg. Kanske inte bäst i världen men alltid bra. Daniel är en Sextonårig Lagavulin.
Knappast någon uppbygglig vetenskap det här, mina vänner, men när hungern slår till försvinner vettet. Kanske har jag fel, kanske missade jag att Jeppe Bech är en Smörrebrödsplatte i vardande? Kanske får Litmanen tillbaka spänsten och förvandlas från överkokt till Walewska? Är Dubbel-Anders egentligen en sprudlande Champagne?
Jag lämnar detta till er att debattera.
Själv ger jag mig i kast med en läcker sallad på gröna linser. Till detta ett gott glas vatten.
Nåja, trevlig helg på er i alla fall!
