Mål #4: Zlatanfeber
"Man såg honom knappt. Ändå rörde han sig med bra fart framåt. Det var som om han inte gick att stoppa. Han avslutade föreställningen – performancekonstverket – med att tåa in den i bortre hörnet".
[21 april 2001: Djurgårdens IF-Malmö FF 0-4]
0-3 Zlatan Ibrahimovic (71)
Zlatan slog, precis som utlovat, ner som en bomb i allsvenskan. Visserligen hade han redan 1999 begått allsvensk debut via några inhopp – och mål, i slutmatchen mot Västra Frölunda – men 2001 var det liksom på riktigt. Han hade mycket att bevisa. Bara veckor innan den allsvenska starten hade han sålts till Ajax. Bland annat hade han imponerat på holländarna med ett makalöst konstmål i La Manga. Individer med en förkärlek till mytbildande hävdar att han i sitt post-nätrassel-jubel skanderade ”Zlatan, Zlatan”. Zlatan själv hävdar att han ropade ”Showtime”.
Den 9 april var det dags för allsvensk premiär, och vi minns alla sagan som skrevs den dagen. Zlatan gjorde bägge målen när nykomlingen slog tillbaks guldfavoriten AIK med 2-0. Ajaxrepresentanten på plats ringde hem till Amsterdam och bekräftade 82-miljonersinvesteringen med att berätta att ”han aldrig sett nåt liknande”.
I omgång två mötte vi Elfsborg. Även i Knalleland skrevs vår rättmätiga seger till 2-0. Zlatan gick mållös från plan, men i Fotbollskväll erkände till och med Thomas Wernersson(fotn.1) att han faktiskt varit ännu bättre än i premiäromgången. Plötsligt syntes Zlatan överallt. Mormödrar, småbarn, redovisningsassistenter, managementkonsulter, alla visste vem han var. Han förlovade sig. Pressen frågade honom vad han givit sin nya fästmö i present. ”Hon fick ju Zlatan”, svarade Zlatan.
I tredje omgången väntade Djurgården. De hade gjort oss sällskap upp från Superettan – men under fjolåret hade de smiskat våra stjärtar rejält röda två gånger om. Hemma fick vi stryk med 0-2 och borta åkte vi på en riktigt förnedrande stjärnsmäll. Setsiffrorna på Stockholms Stadion skrevs till 6-1. Vårt mål var ett självmål i slutminuterna. Men när MFF nu åkte upp till huvudstaden var det med ett lag som var fullpumpat av självförtroende. Vi hade Zlatan. De hade Jones Kusi-Asare. Det var vår tur att agera härskare.
Första tjugo minuterna var det halvtrevande spel. Djurgården hade mycket boll; vi lät dom ha det. Men efter tjugoen minuter så fick det vara nog. Daniel bröt ett uppspel, rusade upp längs vänstersidan och serverade Ijeh, som inte brydde sig om att ta emot eller byta fot. Han öste helt sonika upp den i nättaket. Världsmålvakten Rami Shaaban kunde bara titta på.
Sen fortsatte det i samma takt. Djurgården sidledspassade sig i snigeltempo fram till vårt straffområde. Där var det stopp. I 68:e minuten så skickade Ijeh fram en sublim passning till Elanga, som enkelt knuffade bort järnkaminsbacken som försökte stoppa honom. Fri med målvakten var han kallare än en isbjörnspitt.
Nu avgjordes matchen. Klockan stod på sjuttio minuter. Zlatan Ibrahimovic tog emot bollen vid mittplan och bestämde sig för att dra hela Djurgården innan han satte den(fotn.2). Det var ett modigt beslut; vissa skulle säga dumdristigt. För Zlatan var det inte ett beslut; det var en nödvändighet. Vi som såg det här live – i direkt verklighet – har bara andra stora konstnärsögonblick att jämföra med. När Miles och Coltrane satte sina solon i ”Freddie Freeloader” på Kind Of Blue. När Picasso målade sista penseldraget på Guernica. När Murakami slog ner fingret på tangentbordet för sista gången till The Wind-Up Bird Chronicle.
Det såg lätt ut. Naturligt. Som om Zlatan gjorde nåt han brukar göra. Han såg avspänd ut i ögonblicket. Vi stod och tittade på en man i full kontroll och i lika full harmoni. Det vimlade av Djurgårdsben och –tröjor kring Zlatan. Man såg honom knappt. Ändå rörde han sig med bra fart framåt. Det var som om han inte gick att stoppa. Han avslutade föreställningen – performancekonstverket – med att tåa in den i bortre hörnet(fotn.3). Det var en underbar bild. En storartad tavla. Ett gyllene ögonblick.
I sista minuten avslutade så Samba förnedringen med att smälla in en straff.
Tony Ernst och Henrik Zackrisson
Fotn.1 Det syntes tydligt att det tog emot för honom att säga det. Men han tog sig samman och sa sanningen, om än med en besvärad krökning i mungipan.
Fotn.2 Speciellt kul eftersom Djurgårdens backlinje hade poserat i stockholmspressen dagen innan under rubriken ”här är vi som tänker sätta stopp för den överreklamerade divan Zlatan”.
Fotn.3 Annars så handlar faktiskt Zlatan inte så mycket om att göra mål. Det är liksom inte det viktigaste. Han är ingen utpräglad målskytt. Zlatan är en fotbollsspelare som vill få oss att leva, känna, älska. Han göra sina tricks för att fotbollen ska må bra. De allra största Zlatan-ögonblicken är inte målen. Det är snarare saker som, till exempel, skott-klacken, som han gjorde i början av första halvlek i den här Djurgårdsmatchen. Längst nere vid hörnflaggan på Djurgårdens planhalva, han är förföljd av två djurgårdare, då skjuter han bollen rakt fram, men bollen går inte rakt fram, den åker bakåt, som om han hade klackat. De två djurgårdarna fortsätter självfallet framåt, det hade vem som helst gjort, men bollen hamnar hos Jimmy Tamandi, som faktiskt ser precis lika förvånad ut som alla vi andra. Så här: Zlatan handlar om att rädda fotbollen undan de onda makterna.