Inget snack!

Det tog cirka 42,5 minuter för ett omdiskuterat nyförvärv att få en egen ramsa på Malmö Stadion.

I alla fall om man som Louay Chanko gör 1-0 i sin första tävlingsmatch. Jag har inte på något sätt glömt Rosenbergs framspelning men det är nästan lika mycket Hasse Mattisons mål trots att han inte rörde bollen i momentet som ledde fram till målet. Alla som har spelat fotboll vet hur sugen man är på att dra till när bollen kommer rullande ungefär vid sextonmeterslinjen. Det är fanimej assistpoäng när Mattisson släpper bollen för att låta Chanko prickskjuta årets första mål på ett sätt som hade fått en viss schweizisk bågskytt att rysa av välbehag. Louay Chanko Overture någon?

Allsvensk premiär, kraftigt favorittryck och nästan 17 000 på läktarna. Nervdaller? Nä. Det här var Malmös match från början till start. 2-0, man var aldrig orolig.

Knappt hade man hunnit komma till rätta på läktaren förrän Örebros målvakt Alvbåge höll på att ge hemmalaget en riktig drömstart. På grund av den, vid matchstart, lågt stående solen fumlade han med bollen vid nerplockandet av en ballongboll och Niklas Skoog som påpassligt höll sig framme gjorde sånär 1-0, men bollen smet precis utanför stolpen..

Det var i första halvlek bara Malmö. ÖSK var lika bleka som Jörgen Ohlssons ben vid gårdagens milt sagt kylslagna träning. Vid de tillfällen som Örebro lyckades närma sig Malmös straffområde var oftast Daniel Majstorovic där med en skalle eller en tå. Maestro och Paul Oyuga verkade för övrigt inte riktigt färdiga med varandra trots att det senast de tjafsade med varandra slutade med två röda kort.

Malmö dominerade utan att briljera. Tempot var inte speciellt högt och MFF styrde matchen med ett ok passningsspel utan att, med enstaka undantag, falla in i långbollande som vid tillfälle har använts lite oftare än vad man kunde önskat. Även om det då och då såg ut som att det ryckte i ”tjongar-benet” (olé, smaka på den Fredrik Lindström...) på våra mittbackar.

I första halvlek kom dock inte vänsterkanten med firma Bergström-Elanga i gång offensivt, på det sätt som man kanske trott och önskat. Bergström var ganska anonym och verkade inte riktigt vän med bollen. Joseph däremot var inte anonym, han skötte sig alldeles utmärkt.

Visst, han slog ett par aningen misslyckade inlägg och hamnade vid något enstaka tillfälle lite på mellanhand men överglänste med sina defensiva insatser sin offensiv vilket inte var något undertecknad var hundraprocentigt förberedd på.

De första 45 minuterna var som sagt bra med habila insatser från i stort sett samtliga himmelsblå. Hasse gör en insats på mitten som är nästintill felfri, i n g e n t i n g Örebro försökte med kom längre än Maestros huvud, Mackan tog för sig och hade bland annat en klockren stolpträff. Kul också att Jon tog för sig i närkamper och nickdueller även om han ibland är lite ovårdad i sitt passningsspel.

Strax innan halvtid går Concha ut med vad som ser ut att vara en ansiktskada och har när andra halvlek börjar ersatts med Jon-Inge Höiland som i och med detta gör sin första tävlingsmatch i världens finaste fotbollsförening.

Andra halvlek såg i mångt och mycket ut som den första. Malmö styr och Örebro gör...ingenting. Alla Örebroare får ursäkta men jag minns, förutom Larsens frispark i första halvlek, inte att ÖSK skapade någonting överhuvudtaget.

Sorry. Det verkade som om Örebro inte ville vinna. Malmö malde på och i 64:e minuten händer det! Elanga spelar vägg med Bergström, ruschar mot kortlinjen och får i väg ett inlägg, den här gången med korrekt adress, som Rosenberg möter. 2-0! Alvbåge som var en av få Örebroare som kom undan med hedern i behåll var chanslös. Elanga olé olé olé.

Efter målet dras tempot ner, MFF ser rätt nöjda ut och tar det relativt lugnt eftersom det ser ut som att det krävs självmål för att Örebro ska få häng. Mot slutet byts Hasse ut för Jörgen varvid vi på skärmen kan se hur Hasses vader lindas. Förhoppningsvis bara en försiktighetsåtgärd.

Lee då? Det har snackats mycket om ”målvaktskampen”, magister Prahl ska ha sagt att vi har två första målvakter vilket låter lite oroväckande eftersom kontinuitet och självförtroende är extra viktigt när det gäller målvakter. Framförallt om de kanske tidigare har känt att de inte haft tränarens fulla förtroende. Nu var väl inte kvällens match någon riktig värdemätare men Lee såg ut att agera med självförtroende och gjorde ett par bra ingripanden. Bland annat en iskall utrusning/rensning vid ett av Örebros sällsynta anfall.

Himmelrikets redaktör vill:

1) Hälsa Himmelrikets nya skribent Sven-Bertil Liljegren välkommen.

2) Påpeka att ramsan som sjöngs om Lolo Chanko inte hade någon som helst likhet med den ramsan som järnkaminer landet över varit så orolig att vi skulle "stjäla" från dem.

Och sist av allt dela med sig av ett citat som väl sammanfattar det som vi MFF:are är på väg in i:

"Let every team know, whether it wishes us well or ill, that we shall pay any price, bear any burden, meet any hardship, support any friend, oppose any foe to assure the survival and success of Malmö FF"

Nu vet ni vad som väntar Sverige...

Hälsningar från Red. Kjelldén

och...

0 kommentarer