Måndag morgon…
… och drömmen om en ny arena kommer bli verklighet.
Himmelriket Space Travels siktar mot stjärnorna, och knyter därför ännu en medlem till besättningen. Och, mina damer och herrar, det är inte vilken gosse som helst vi snackar om… Nej, här snackar vi en kille som inte bangar vare sig för meteorregn, hypermagnetiska kraftfält eller ondsinta aliens. Här snackar vi en kille som spelar i samma division som självaste Blixt Gordon, Kapten Kirk och Han Solo.
Som kapten på denna intergalaktiska skuta känns det därför oerhört glädjande att kunna hälsa f.d. redaktören Jakob ”Don’t Call it a Comback” Kjelldén välkommen tillbaka till moderskeppet. (red. Möller)
- - - - - - - - - -
Efter åratal av diskussioner är ett beslut om en ny arena så nära att man får nypa sig i armen. Finansieringen är klar, det verkar som om politikerna vill att den ska byggas och IMG fixar driften. Det känns så gott.
Tidigare har jag varit inne på redaktör Möllers linje, jag har inte vågat hoppas på ny arena förrän den dag jag ser schaktmaskinerna rulla in på Stadiongatan. Men för en vecka sedan fick jag en vision som fick mig att börja längta.
Det var när jag och sambon stannade till på Coop Forum vid Stadion för att shoppa en sista minuten-adventspresent till min middagsbjudande mamma. När jag låste bilen och tittade bort mot Stadionområdet genom novemberdiset så såg jag den. Där stod den i sin fulla prakt, den nya arenan.
Den såg stor och respektingivande ut, men ändå var den vacker och smälte in bra i miljön. Fasaden var till största delen av glas men den såg ändå inte vräkig ut. Jag kunde skönja två restauranger som såg inbjudande och varma ut, jag tror den ena av dem visade Juventus på storbildskärmar.
Mer än det såg jag inte, verkligheten (sambon alltså) knackade mig på ryggen och undrade vad jag höll på med. Som den ärliga människa jag är berättade jag att jag precis sett den nya arenan. Hon tittade på mig lite medlidsamt, la huvudet på sned och frågade: Var den fin?
Och ja jävlar vad fin den var. Nu har det gått en vecka och jag kan inte sluta tänka på den. Jag går omkring och känner mig nykär. Det pirrar i magen, jag kan inte sova på nätterna och oroväckande ofta kommer jag på mig själv med att nynna högt när jag sitter på tunnelbanan.
Vilka år vi har framför oss. Underbara år av längtan och förväntan. Jag minns hur det var när Gamla IP byggdes om. Det blev minst ett besök i veckan för att se om något nytt hänt. Även på den tiden hade jag en förstående sambo, efter att jag mutat henne med att halvt kilo plockgodis följde hon snällt med och provstod alla nya läktare efterhand de blev klara.
Vi kommer få en ny arena och jag njuter.
* * * * *
Apropå arenor så verkar det nu som om hela Sverige ska bygga nytt. I alla fall enligt tidningarna. Och alla arenor ska bli de modernaste i Skandinavien. Nya Råsunda ska till och med bli den modernaste i hela Europa. Ja, ja, vi får se hur det blir med det…
* * * *
Apropå arenor igen. Har ni sett Assyriskas nya stolthet Södertälje Fotbollcenter? Det som är ”Sveriges modernaste arena” har inga kortsidor och endast en pytteliten läktare på ena långsidan. Och precis som på Bårsta IP ser man bilar köra förbi under matchens gång. Vad tänker de på? Här har de möjlighet att bygga en liten intim arena med inbyggda hörn och i stället bygger den något som hade diskvalificerats till VM 1958.
* * * * *
Och apropå Assyriska så måste ju vi på Himmelriket hjälpa dem i deras satsning att åter nå allsvenskan. Den 10 december har de fotbollsfest, se affisch här nedan för mer information.
* * * * *
Vi får vad vi förtjänar.
* * * * *
I förra veckans Måndag morgon ställde sig Welinder frågan om min comeback på Himmelriket skulle bli en Daniel Andersson eller en Jari Litmanen. Det är upp till er läsare att avgöra, men ni ska veta att jag är en utomordentligt professionell skribent som känner min kropp till 100%.
* * * *
Och i svallvågorna av IMG-avtalet vågar jag mig på att skriva:
Hej där nere, vi är Malmö FF!
