Humor är svårt ibland
Bara några ord kring dagens bortplockade "Himmelriket mitt i veckan".
Humor kan vara förbannat svårt. Det är inget nytt. Det som får mig att vråla av skratt framkallar inte ens ett leende hos någon annan. Vissa uppskattar Åsa-Nisse-filmer, andra föredrar Monty Python’s Flying Circus. Det där är egentligen inget stort problem. Ofta gillar man ju dessutom flera slags humor. Jag menar, likaväl som man kan flabba åt Ricky Gervais i ”The Office” kan man skratta när Halvan snubblar för femtioelfte gången i någon raspig gammal film.
Problemet är väl snarare när man inte riktigt kan se skillnad på humor och allvar. Det kan dels bero på ens egna referensramar, eller så kan det bero på att skämten är så dåliga – eller subtila – att de inte går fram helt enkelt (liksom lyriken kan humorn ibland bli så personligt färgad att det bara är upphovsmannen som förstår dess innebörd). Då står man där plötsligt, och vet inte om man skratta eller bara bli förbannad. Ja, i själva verket är det väl just de två alternativ vi ställs inför i ett sådant läge: antingen låtsas vi inte om skiten, eller så blir vi fly förbannade och reagerar därefter.
Vad har nu detta med fotboll att göra? Jo, humor och fotboll är något som vi fans är rätt så dåliga på i Sverige. Jag kan i och för sig bara referera till England och den fanzinekultur som finns där kring fotbollen. Alla dessa små tidskrifter som kännetecknas av sin trotsighet, och sina satiriska, ironiska och spefulla skämt och gliringar i alla riktningar.
Visst kan vi här i Svedala också skämta till det då och då, och visst uppstår det spontana och roliga ramsor på läktarna emellanåt. Men annars hyser vi en närmst religiös vördnad när det gäller fotbollen. Det märks, om inte annat, här på Svenska Fans där ytterst få artiklar har en humoristisk ingångsvinkel. Det publiceras åtskilligt läsvärt, spännande och intressant material – men humorn lyser – med några få undantag – med sin frånvaro.
Som skribent och numera redaktör på Himmelriket vill jag gärna slå ett slag för humorn och det befriande skrattet. Jag är av den uppfattningen att man måste kunna skratta också åt det man håller av och respekterar. Dels för att få en liten sund distans, men också för att tillvaron blir så mycket mer angenäm om man kan skratta lite emellanåt. Detta är något som jag hela tiden försöker jobba med i min regelbundna kolumn ”Trender, tendenser & sånt – Himmelriket mitt i veckan”. Visst slår jag hårt ibland, och visst kan några av inslagen uppfattas som provokativa och småfula. Ändå tror jag att de flesta som har läst, och läser, just dessa artiklar anar värmen, hjärtat och humorn bakom alla smällar, hugg och slag.
Idag klockan 14.14 publicerade jag denna veckas ”Himmelriket mitt i veckan”. Den innehöll en fejkad intervju med en assisterande tränare i Malmö FF som svarade helt uppåt väggarna på de frågor som ställdes. Artikeln var illustrerad med en bild av samma person iklädd ett par rosa kaninöron (en mycket fin bild om jag själv får säga det). Upplägget låg i linje med de tidigare varianterna med Glennfrillor och Röda näsor.
Syftet med dagens artikel var främst att driva med resonemangen kring ”individuell träning” – ett begrepp som närmst blivit ett mantra på senare tid, samt skoja lite kring de allmänna floskler som tränare, ledare, spelare brukar ta i sin mun.
Nåväl, mitt konststycke föll inte i god jord, och strax efter klockan 15.00 blev artikeln bortplockad (det finns också andra begrepp…) av centralred. i Sthlm. Skälet var att en mäkta upprörd tränarassistent från Malmö FF ringt upp och undrat ”vad fan är det Svenska Fans håller på med.”
Ja, va fan är det Svenska Fans håller på med? Jag kan bara svara för oss här på Himmelriket.
Vi är ett ganska stor gäng efterhand som bidrar till att skapa ett intresse runt fotbollen i allmänhet, och kring vårt Malmö FF i synnerhet. Vi har tusentals läsare dagligen som tar del av det unika material som vi producerar. I nio fall av tio lyser den reservationslösa kärleken igenom våra artiklar. Men någon gång då och då tillåter vi oss att hugga på och skoja med den förening som blivit en del av våra liv.
Ibland för att det är motiverat. Ibland mest för skojs skull. För det befriande skrattet. Humor, liksom…
Och det tänker vi ta mig fan fortsätta med!
