Joseph and the Amazing Tumulto-colored Dreamcoat
Så var sagan över. Mannen som under sex säsonger lyckades skolas om två gånger; få och mista sin familj; få och mista sin bil, utan att ha körkort; fällas i domstol, överklaga och sen gå med på straffet ändå; provspela i Holland, Frankrike och Turkiet och ändå stanna i Malmö; försvinna från jordens yta för att hittas i en lägenhet i Istanbuls förorter tillsammans med 12 andra provspelare; bli petad för att ha struntat i en träning som var för tidig; få 12.000 namnunderskrifter för att stanna i MFF; vinna fansens hjärtan, bli helt utfryst och sen vinna dem tillbaka, har lämnat oss.
Säga vad man vill. Men Allsvenskan och MFF blir en profil fattigare. Frågan för MFF är också hur man löser den sportsliga biten. Man kan se det från två håll:
1. Med en ny tränare blir det ändå så mycket förändringar att ytterligare ett spelarskifte inte påverkar helheten – för jag förutsätter att vi får fram en bra ersättare (lägg märke till ”få fram”, för ersättare behöver nödvändigtvis inte köpas, såväl Glenn som Safari har större potential än vad många tror).
2. Med ett helt nytt spelsystem hade det varit bra om några pusselbitar legat kvar och skapat stabilitet och underlättat förändringarna i övrigt.
Jag lutar åt det sistnämnda.
Men den här texten ska inte handla om MFF e.e. Utan om Joseph Elanga:
Född: 2/5 1979 i Kamerun. Längd: 181 cm Vikt: 73 kg. Tidigare klubbar: C.N.P.S., Kamerun 1993-1997, Tonnery, Kamerun 1997-1998, FC Apollon Kalamarias, Grekland 1998-1999, Malmö FF från januari 2000. Meriter: 17 A-landskamper för Kamerun, 9 juniorlandskamper för Kamerun, 1 SM-guld (2004), Totalt i MFF: 233 matcher och 13 mål. 6 mål i seriesammanhang.
Minnesdebuten
Mitt första minne av Joseph var TV-matchen mot Åtvidaberg hösten -00. MFF behövde tre poäng för att säkra avancemanget. Minnesbilderna är aningen otydliga, jag var på bröllop och pendlade mellan TVn och festligheterna. Samtliga viktigare matchhändelser presenterades för församlingen i telegramform. Hela salongen, t.o.m. HBKaren mittemot, sjöng med i ”Hur är himlen när den är bar”. (När middagen var slut föll alla lika glatt in i ”Grogga, grogga, gro-ogga”). Vad jag idag minns är att det stod 3-2 till Malmö strax innan slutet, efter mål av Kindvall, Lilienberg och Ibrahimovic (Rysningar på de namnen, eller hur?) MFF spelade i det vinröda bortastället. En kille med Elanga på ryggen skulle rensa strax utanför eget straffområde, det var ingen speciellt svår situation egentligen. Sekunden efter stod det 3-3.
Prahl greppar läget
Idag pratar vi om att Elanga omskolades av Prahl till vänsterback. Det är bara delvis rätt. Elanga kom som vänsterback till klubben. I samband med VM -98 hade han varit uttagen i Kameruns trupp, som vänsterback. Istället var det Micke Andersson som omskolade Joseph till vänstermittfältare, vilket var hans position fram till 2002. 2002 fick Elanga sakta men säkert allt mindre speltid. Istället var det Yngvesson som tog över vänstermittfältet. Han i sin tur var petad i anfallet av en viss Nigeriansk skyttekung.
Inför 2003 tog Prahl beslutet att låta Elanga spela vänsterback istället. Micke Roth hade flyttat och Jeppe Vestergaard hade inte övertygat. Så någon omskolning kan man egentligen inte tala om. Skolning är ett bättre utryck. För det var exakt vad Prahl gjorde. Utan Prahl ingen Elanga i Brödby. Eller i MFF så länge som 6 år. Tom gnuggade Elanga på ett sätt han inte fått uppleva tidigare, och efter visst motstånd svarade Elanga på instruktionen. Inledningsvis pratade han om att han var rädd för det stora ansvaret han fick som sisteman på sin kant. Idag kan det verka underligt. Elangas överlägset största tillgång är hans omutlighet i man mot man situationer på egen planhalva. Han mötte rädslan och besegrade den. Eller som Yngvesson uttryckte det i en intervju här på Himmelriket:
- Jag levde på honom. Joseph är extremt skicklig man-mot-man. Det gjorde att jag kunde fuska i defensiven och vila lite då och då. Ingen springer förbi honom och slår inlägg. Det händer liksom inte.
Inläggen, eller ska vi kalla dem utläggen?
När säsongen drog igång insåg vi snabbt att Prahl hade gjort ett jättearbete. Elanga visade sig vara gjuten på vänsterbacken och med hans speed kom han ofta med i anfallet och skapade ytor för medspelarna. Det enda som oroade var inläggen. Eller vad ska vi kalla dem?
Prahl avslöjade problemet för mig. Elanga hade en mycket märklig bollträff. Han mötte bollen med sidan av hälen. Ju mer de tränade desto nervösare blev Joseph och inläggen blev bara sämre av träning. Det roliga var att från en viss vinkel var just hälträffen optimal, och då slog han till med de där precisa skoningslösa inläggen som vi bland annat fick njuta av i den magiska matchen mot 2002 HIF. (3-2 målet. Rush förbi Christoffer Andersson, därefter prickskytte på Ihejs skalle som bara behövde låta bli att flytta på sig för att målet skulle vara ett faktum.)
Skadan som hotar framtiden.
I år har dock bollen allt som oftast hittat rätt. Förmodligen har Elanga löst det där med sin knasiga bollträff. I varje fall har inläggen hamnat ruskigt rätt det senaste året. Hans sista brist är borta. På planen. Vid sidan har han gått och införskaffat ett rejälare handikapp. Bayram Tumulto.
Vad har världen gjort för ont för att förtjäna en sådan man? Ormstunga framstår som den perfekta barnvakten i jämförelse.
Förra året i Oktober presenterade Elangas dåvarande agent, Martin Klette, ett kontrakt från en Holländsk mittenklubb. Etersom Joseph skulle gå som Bosman, ingick det en bra signing bonus, och han erbjöds en bra lön. Ca 400.000 kr/mån. Tyvärr för Josephs del hade Tumultos gift redan börjat förblinda honom. Elanga förtjänade minsann mycket mer. Han skulle till de stora ligorna och tjäna de stora pengarna. Ena stunden vinkade Tumulto med drömskynket i Frankrike. Nästa i Turkiet.
Mats Olsson hade nog beskrivit Tumulto som Elangas största skada. Och helt riktigt var Joseph mer eller mindre konvalescent hela vintern innan han kom tillbaks i form. Men det dröjde inte länge innan Joseph fick svårartade Bayramåterfall. Vi ska inte grotta ned oss i allt som hände, men vi kan lugnt summera det med att ett år med Tumulto gav långt fler rubriker, skandaler och affärer än vad hela truppen lyckades med de fem föregående. Under 5 år med Klette hamnade han i blåsväder en gång, vid misshandeln. Men den kan man knappast anklaga en agent för. Däremot såg Klette till att företräda honom vid rättegången. Man kan ha olika åsikter om agenter som sådana. Man kan ha åsikter om Klette. Men för mig är det helt klart att lika bra som Martin var för vår Joseph, lika illa är Bayram för honom. Och världen.
Sen Bayram tog över har det bara varit just tumult.
Lycka till, Joseph!
Nu tar Joseph ett nytt steg i karriären. Att det sker under märkliga former har man vid det här laget vant sig vid. Tumulto svingar sin magiska cape och med Laberosk säkerhet förvandlas varje kvällstidning till en härdsmälta av motstridiga uppgifter och beskyllningar.
Personligen tycker jag det är roligt för Joseph att han kommer vidare. Hur mycket vidare Danmark är kan man alltid diskutera, men han lär för första gången i sitt liv kunna börja samla pengar på hög, vilket måste vara hela syftet för honom när han valde att lämna hemlandet. Hade han bara velat spela boll kunde han stannat i moderklubben C.N.P.S. Dansk artistskatt och signingbonus låter som en bra start på pensionssparandet. Ifall Tumulto inte försnillar pengarna på vägen det vill säga. Jag kommer nämligen aldrig tro att Bayram är en fin kille. Tvärtom ser jag redan hur han kommer plocka sedlarna en efter en väsandes: who’s your daddy?
Lycka till Joseph. Vi är många som kommer att sakna dig. Och vi är många som också tycker lite synd om dig. Jag håller tummarna för att du snart vaknar upp och inser att mannen med drömkappan inte är någon Papa. Möjligtvis en Papa Doc.
