Mål # 3: En sträckt vrist i krysset
"Markus Rosenberg, tillbaka i Malmö FF som en ny människa, allsvenskans och Royal Leagues skyttekung och affischnamn, vinner bollen på högersidan av FCK:s planhalva. Han tittar upp, avancerar framåt med bollen hoppande framför sig på de få tuvor gräs som överlevt vintern och ingen verkar riktigt veta vad pojkvaskern skall ta sig till."
.jpg)
Malmö FF - FCK 1 - 0, 17 mars, 2005
Markus Rosenberg (15)
Det finns många klassiska sätt att göra mål på. Vi har den skruvade frisparken, den behärskade bredsidan i hörnet, den kalla bortdribblingen av målvakten följd av en rullning i tomt mål eller varför inte en språngnick i ”Dahlinklasse”.
Men av alla de klassiska sätten att hänga in den, nej, vi snackar inte Kamasutra, är den sträckta vristen i krysset ändå det som i min värld personifierar modet och självförtroendet.
Det finns en brist i svensk fotboll och det är instinkten att skjuta i tid. Undantagen är lätt räknade, men lyckligtvis finns de och en av de som vågar bryta mönstret är Markus Rosenberg. Kanske är det också därför pågen nu verkar jobba till sig en ordinarie plats i ett Ajax som än en gång lyckats ta sig till Champions Leagues åttondelsfinaler.
Markus är ett synnerligen intressant fall inom den svenska talangutvecklingen. Jag tillhörde de nu Majlardaktigt fåniga tyckare som efter säsongen 2003 dömde ut unge Rosenberg som en obildbar tunnis vilken aldrig skulle kunna nå allsvensk toppklass. Att jag inte var ensam om bedömningen gjorde dessvärre inte min uppfattning mindre fel.
Efter en mycket tung säsong i MFF 2003 där Markus inte lyckades fylla den nigerianske skyttekungens skor trots stort förtroende från Tom Prahl flyttade pågen till Halmstad BK med ett sargat självförtroende och en ynglings tunna kropp.
Vi MFF-supportrar ryckte på axlarna. Bilden av Mackan var en grabb som tog litet ansvar, knuffade i ryggen hellre än tacklade och löpte meningslösa alibilöpningar a´la Liljenberg. Framtiden för Mackan orsakade dock en viss debatt, en falang himmelsblå tyckare trodde mycket på utlåningsprojektet och trodde Mackan skulle återkomma som en fullfjädrad forward med stort självförtroende, ”Yeah, right...” tyckte jag och några andra som numer bär dumstrut modell större.
Jag har en vän som spelade i Halmstad Bollklubb på 80-talet och han har lyriskt beskrivit hur man tar hand om nya förmågor i ”Klubben”. När han kom dit som grön lundabo såg Stig Nilsson ,den legendariske förre ordföranden i HBK, till att han aldrig, verkligen aldrig, satt hemma själv utan alltid hade någon eller några lagkamrater att umgås med.
Snabbt kom min vän in i gänget, vågade ta för sig och självklart syntes detta snart även på plan. Enligt honom, som fortfarande har mycket kontakt med HBK genomsyrar detta sätt att värna om nya, unga spelare även klubben idag och kanske hittar vi där tillsammans med komponenter som mognad och utvecklad fysik svaret på den metamorfos Markus Rosenberg genomgick under 2004. Vem vet, Malmö FF kanske rent av har något att lära ?
Nå, jag glider ifrån artikelns kärna, nämligen det som hände inför 5000 frusna själar i den fjortonde minuten mot FC Köpenhamn på en gropig vinterplan hemma på Stadion i Royal League den sjuttonde mars.
Markus Rosenberg, tillbaka i Malmö FF som en ny människa, allsvenskans och Royal Leagues skyttekung och affischnamn, vinner bollen på högersidan av FCK:s planhalva. Han tittar upp, avancerar framåt med bollen hoppande framför sig på de få tuvor gräs som överlevt vintern och ingen verkar riktigt veta vad pojkvaskern skall ta sig till.
Då ökar han plötsligt tempot, gör ett ryck och en meter eller två utanför straffområdets högra hörn sparkar Markus Rosenberg i bomull. Jo, det är så det känns när man får den där rena vristträffen. Bollen far i en för målvakten ohygglig bana och borrar sig slutligen in i bortre krysset och 1-0 är ett faktum. Se där vad lite självförtroende kan göra.
Resten av matchen gick för FCK:s del ,om jag får citera en legendarisk Himmelriket-redaktör, i ”Uppförs-Backe” och målet blev matchens enda.
Markus Rosenberg lämnade sedermera Malmö FF, men det finns förvisso anledning att tro att han stärkte vår klubbkassa med någon miljon med den där sträckta vristen i krysset.
God Jul Markus och fortsätt täppa till truten på gubbar som undertecknad.
