Målvaktsfrågan
Det lät så bra! Vi har två förstemålvakter. Vem som helst av dem kan spela. De är bra målvakter båda två. Vi låter dagsform avgöra. Låt bäste man vinna!
Resultatet än så länge är att MFF inte ens har en förstemålvakt utan två reserver. Resultatet än så länge är att MFF har tappat fyra onödiga poäng på lika många omgångar. Resultatet än så länge är att MFF har stora problem på den kanske allra viktigaste positionen i laget.
Allas vår, framförallt av mig, högt aktade General Prahl måste nu välja och ge en av våra målvakter sitt fulla förtroende och få honom att känna ett betydligt större inre lugn än vad någon av dem verkar göra idag. Det psykologiska spelet är här det viktigaste. Som det är idag verkar båda
våra målvakter överarbeta situationer och försöka för mycket på var 90 minutersperiod de får chansen att övertyga alla tyckare att de ska stå mellan stolparna även de nästkommande 90 minuterna. Låt honom veta att han
är förstemålvakt och har flertalet matcher på sig att inta denna position, förhoppningsvis gör han det redan i första matchen.
Den målvakt som inte blir "the chosen one" skall inte få nåt förtroende alls! Ja, jag menar faktiskt exakt så. Åtminstone en tid framåt. Målvakten som nu blir utsedd till reserv ska om han får spela inte känna att en bra
match betyder att handskarna är hans igen. Risken är då stor att det återigen kommer bli överarbetat och chansartat spel av vår sista utpost. Förklaringen till fler målvaktstavlor än vad det finns goa gubbar i götet.
Reservmålvakten skall gå in, göra sitt jobb för laget, i vetskapen att han förmodligen får stå till sidan när förstemålvakten åter är tillbaka från sin avstängning, skada eller vad det må vara. Denna trista och stela stabilitet krävs i och med den situation som nu infunnit sig i malmö.
Blir detta för mycket för den utsedda reserven får han ta sitt pick och pack och lämna, sticka, försvinna. Men den delen av yrket som fotbollsproffs har de båda, tidigare, visat att de kan hantera så det behöver förhoppningsvis inte bli fallet.
Jag skriver den delen av yrket som fotbollsproffs för vid säsongens start hade jag gatt på myten och trodde att vi hade två fullblodsproffs som målvakter. Idag är jag inte lika säker. För visst är det en del av fotbollsyrket att kunna ta en petning utan att gnälla. Men är inte de
riktiga yrkesmännen de som, när de får chansen, efter denna petning går in och visar både tränare, massmedia och supportrar var de hör hemma genom att göra helgjutna insatser utan att övararbeta och försöka för mycket?
Detta har ingen av dem lyckats med hittills. Därför måste en av dem nu ges fullt förtroende framöver så att klubbens två bra målvakter, blir den fördel, istället för orosmoment, som det borde vara.
Det finns ingen tid att förlora. Samtliga inom MFF, inte minst Prahl med sin excellenta fotbollskunskap och erfarenhet, vet detta. 4 onödiga poäng är förlorade, hur många fler har vi råd med innan det betyder tabellplaceringar och fel valör på medaljerna vid säsongens slut?
