En huvudspelare blir Viking
Nu verkar det mer eller mindre klart att Peter Abelsson lämnar oss för ett äventyr i Norge. Än en gång är det Tom Prahl som lockar.
Peter kom till Malmö från Trelleborg september 2004, som ersättare för flyktande Daniel Majstorovic. Han värvades, efter önskemål av Tom Prahl, från det då sladdande Trelleborgs FF. På många sätt en ovanlig värvning då det oftast brukar vara nedtrappande MFF-are som går till dem.
Det var nog en del som höjde på ögonbrynen över värvningen. Abelsson var inte särskilt känd, han var relativt dyr och hade inte utmärkt sig speciellt i Trelleborg. Men Prahl såg honom som en utvecklingsbar och lojal spelare helt i den anda som han alltid uppskattat. En spelare som kan formas till en viktig kugge i en lagmaskin.
I början kändes det också som om Abelsson hade problem med att gå från bottenlagstempo till topplagsdito. Det är ju skillnad på att ligga i tabellens nedre del mot att spela i toppen av densamma.
Abel gjorde sin debut mot Halmstad borta, satte en nick, gjorde sedan självmål hemma mot Hammarby, blev petad mot Landskrona men tog sig in i laget igen, gjorde mål mot Göteborg på bortaplan och bidrog därmed starkt till att han kunde vara med på Stortorget i Malmö när guldet firades.
Under den för laget mindre lyckade säsongen 2005 spelade han de flesta matcherna. Den match och det mål som jag minns bäst är hans nick mot Maccabi Haifa borta. Ett mål med nästan poetisk lyskraft som för alltid kommer att beskrivas som undret i Israel. Efter en match som var minst sagt dålig, på gränsen till usel, och när allt hopp kändes ute så går han till väders på Elangas inlägg och placerar, japp placerar, in bollen i målvaktens vänstra hörn. När det gäller nickandet så darrar han inte på manschetten när det blir läge.
Det kanske är orättvist att jämföra hans kvaliteter med föregångaren på mittbacksplatsen, Maestro. I och för sig tycker jag att jämförelsen i huvudspelet nästan blir till Abelssons fördel, i alla fall som anfallsvapen. Och han känns definitivt elegantare i sina rörelser och spelstil. Hans stora styrka är huvudspelet, han är också brytsäker med en god förmåga att placera sig rätt, dock skulle passningsspelet kunna bli bättre. Men i Norge har väl det ingen betydelse där är det ju långbollar, löpning, kraft och nickande som gäller.
Han ser snäll ut men verkar ändå ha ett starkt psyke. Kanske är det som gör att han nu vågar ta steget och lämna tryggheten i Malmö FF för en karriär i norska Viking Stavanger. Det hjälper såklart att vår senaste guldmakare och förre general, Tom Prahl finns där. En tränare som tagit guld med Malmö kan ju inte ha fel. Och en spelare som gjort det samma är en bra spelare i mina ögon.
Vi kommer att minnas honom för hans huvudspel och för att han alltid spelade kompetent, uppoffrande och med huvudet på skaft. Tack Peter och lycka till.