Elfsborg - MFF med blå ögon
Just nu njuter vi. Vi vet att på lördag eftermiddag kan vi vara nere på jorden igen men tills dess unnar vi oss själva att riktigt njuta av tillvaron och den tillfälliga ledningen i Allsvenskan.
Vissa bortaresor minns man bättre än andra. Gårdagens resa till Borås är en sådan man kommer minnas. Allt klaffade precis som det skulle. Vackert väder, god öl i kylväskan, enorm förfest i Borås och en övertygande vinst mot ett erkänt skickligt lag.
Redan innne på McEwans kändes det att det var något på gång. Uppemot 300 MFF:are hade samlats inne på restaurangen i centrala Borås och stämningen var fantastisk. Lika bra stämning var det senare innne på arenan. Där hade uppskattningsvis ytterligare några hundra himmelsblå anslutit så allt som allt var det ca 6-700 MFF:are på plats och det måste anses klart godkänt. Måhända inte så imponerande om man jämför med Stockholmslagens följen men med våra och många andra klubbars mått mätt så är det en imponerande siffra.
Stämningen inne på arenan var som sagt god. Jag hörde dock inte av Guliganerna alls. Vet inte om det berodde på att vi skrek i stort sett hela tiden eller om det var p.g.a. att de stod på samma sida som oss fast ca 100 meter åt vänster. Men tifot vid spelarnas intåg var trevligt och förtjänar beröm.
Händelseförloppet i matchen har ni säkert läst om ett par hundra gånger vid det här laget så jag tänkte inte gå in på det särdeles grundligt. En sak som jag dock vill uppmärksamma är den att Elfsborg endast ett ytterst fåtal gånger lyckades vaska fram riktiga målchanser. Detta tror jag främst berodde på att MFF:s försvar spelade oerhört aggresivt och energiskt och därmed inte gav Elfsborgs bolltrollare tid till att bygga upp några snygga anfall.
Många MFF:are var innan matchen nyfikna på Anders Svenssons kapacitet som speldirigent. Glädjande nog så fick vi inte se något alls av den varan. Ett par långskottsförsök och några bra passningar var allt han mäktade med. Visst, man kan skylla på en dålig plan men en spelare som enligt Elfsborgs tränare är värld dubbelt så mycket som Zlatan bör kunna prestera mer än vad han gjorde.
Då kommer vi osökt in på Zlatan Ibrahimovic som glädjande nog infriar alla de högt ställda förväntningar vi har på honom. Emellertid är det synd att det bara är Zlatan som får all uppmäksamhet i media när hela laget gör en så bra insats som igår. För just ett lag är vad MFF uppträder som för tillfället. När en spelare får bollen verkar han direkt veta vad han ska göra med den i nästa läge. Med ryggen mot planen slår han bollen till en annan del av planen och visst står det en MFF:are där och väntar på den! Blir en spelare bortgjord av en motståndare finns det alltid någon bakom som kan reda ut situationen. Så kan man fortsätta i all evighet när man beskriver MFF:s för tillfället(?) fantastiska spel.
Något annat som man ser på spelarna är modet till att våga vinna. Istället för rädslan för att tappa poäng mot sämre lag i Superettan finns det nu en vilja att vinna poäng mot lag som enligt förhandstipsen ska vara bättre. De glädjescener som sedan utspelade sig framför MFF-klacken efter matchen kan inte misstolkas. Spelarna är stolta över att få spela i Malmö FF, de är lyckliga för de har ett så stort och hängivet stöd från läktarna och de är så oerhört glada för att de, tillsammans med supportrarna åkt upp och snuvat Elfsborg på 3 poäng.
Nu njuter vi...
