Crystal Palace - Manchester U0 - 0
Spelare nr. 12 avgjorde
Hammarby IF kan tacka den tolfte spelaren för deras vinst idag. Och då menar jag naturligtvis inte den överskattade publiken, som enligt kopierat MFF-koncept reserverats detta tröjnummer, utan killen som iklädd Hammarbys reservställs färger - passande nog - valde att tilldela segern till de grönvita.
Man känner sig så maktlös. Pellejönsen som fick ersätta den på träningen skadade rättsskiparen Fröjdfelt - jag pallar inte ens kolla upp vad nollan
heter, så kanske jag glömmer honom - hade inte många rätt idag. Det luktar direkt examen i Anders Frisk-skolan över den här pojklagsinsatsen. T.o.m.
Peter Markstedt tackade lite försynt spelare nr. 12 för att han dömde hemmalagets väg.
Den första straffen var kanske hårt dömd, men det fanns ändå diskuterbart fog för att blåsa. Majstorovic hade en hög armföring, men på känt Sleyman-manér vek sig von Schleebrügge dubbel av smärta för en beröring lättare än en mild vårbris. Kennedy satte lika retfullt den lösa straffen strax till vänster om mitten.
Men det var i den andra halvleken som den snabb-befordrade fjärdedomaren
chockade publiken med domslut magstarkare än en häxblandning på sambal oelek och tabasco. Hur i hela Helsingborg kan man utdela en varning för att en spelare i muren rusar då frisparksskytten petar till bollen? Niklas Skoog är avstängd nästa match. Hur är det nu ramsan går? "Tack ska du ha, det gjorde du bra - domarjävel."
Och sen var det ju det här med straff nummer två. Elvis, lika löjligt tunn som namnen Presley var fet på 70-talet, föll likt en döende svan då Erik Johansson - för övrigt planens i särklass sämste spelare - forecheckade
nere vid kortlinjen. Straff såklart. Man vill ju inte svika de 10.400 förväntansfulla hemmafansen. Och kan man inte få hemmalaget att vinna på hederligt vis, så finns det ju alltid straffar.
Hade man varit förvarnad, så hade man sålt in annonsplats på domarens kortlek. Jag förstår att Prahl reagerar när Elanga blir varnad för en knuff som inte ens renderat i frispark i Tyskland. Jag vet inte vad Tom sa, men med tanke på Spelare nr. 12:s bedömningsnivå, så sa han väl något i stil med: "Näää...". Och eftersom förseelsen skedde för långt från straffområdet, så blev det bara läktarförvisning för Malmötränaren.
Och nu ser det mörkt ut. Vi ligger så långt från täten att det inte går att glädja sig åt Rosenbergs påpassliga ledningsmål. Om det inte blir en trepoängare i nästa match, så är det närmare till kvalstrecket än till
mittenträsket. Vi spelar bra, men vi vinner inte. Jag förlåter spelarna för att all geisten försvann efter baklängesmålen, men nu måste jävlaranammat
fram igen. Grundspelet finns där - det såg vi i första halvlek - men avsluten måste vässas och inställningen i närkamperna måste spetsas rejält.
Det håller inte att Glas-Erik Johansson förlorar alla första- andra- och tredje-bollar och att Hasse går bort sig i mitten. Dessutom måste Yngvesson och Skoog ta vara på de chanser de får. Och även om Chanko inte var direkt lysande i sitt inhopp, så borde han rimligen bytts in tidigare.
Tyvärr gick tåget i och med detta. Det blir inget guld, om nu någon trodde det. Klarar vi en UEFA-cupplats, så är jag lyrisk. Hamnar vi på övre halvan är jag nöjd.
Noterat:
- Asper var bra idag. Trist att det var i fel match.
- Klackledarnas frustration gick ut över det förhatliga skyddsnätet. "Ktsching", sa det. Och vips så såg man avsevärt bättre. Nästa gång river vi ner det innan matchstart.
- Jag har aldrig sett Louay Chanko ens vinka till klacken. Noterade i Sundsvall att han och Asper var de enda som inte applåderade de tillresta efteråt. Ikväll applåderade åtminstone Asper.