Årets första bollträning 2006
Igår var det dags grönbete i Kombihallen. Signaturen nilS54 delar med sig av sina intryck.
Där går startskottet. Sven förklarar på sin blogg att det är Kombihallen och inte Heleneholms IP som gäller. Genom ett dimhöljt och fuktigt Malmö bär det iväg mot stadionområdet. Det är måndag morgon och Sören har äntligen lovat att ta fram bollnäten.
Konstgräsets lukt av gummi påminner om Tobias Grahn och vintern för två säsonger sedan då vår trupp var så stjärnspäckad att allt annat än en promenadliknande defilering av serien kändes orealistiskt. Prahl instruerade kontinuerligt en uppmärksam Grahn som skulle ta den offensiva mittfältsrollen i ett 3-5-2. Så bra han var den vintern i kombihallen Tobias Grahn men någon innermittfältsroll blev det inte. Idag är Grahn ett minne blått, taktikern Prahl är utbytt mot karismatikern och pådyvlaren Åkeby och truppen ser bred och spännande ut men något stjärngäng anno 2004 går det inte att tala om.
Jag slår mig ner på en bänk. Det bjuds på gott varmt kaffe. Ett lätt sorl av spänning och förväntan från det dryga fyrtiotal som kunnat ta sig hit talar om ett sug efter MFF som inte bedarrat trots motgångarna förra året men man hade kanske väntat sig ännu fler åskådare.
Efter en traditionell uppvärmning kommer övningarna i gång. Först handlar det om snabba fötter. En ingrediens som ska inleda varje bollträning enligt Sören. Truppen som är intakt sånär som på Jari och Jocke Persson delar sig på hälften. Ena halvan inleder med kvadraten och den andra tar sig an en övning där man i hög fart ska köra snabba fotsteg mellan tätt lagda pinnar. ”Koordinationen är viktig,” betonar Sören. Pinnarna är utlagda i ett kors och man börjar från två håll så det gäller att man håller koll på varandra. Sören är aktiv i denna del av träningen. Han eldar på med sitt utpräglade södertugg som bryter av men passar in. ”Såja Glennen!,” skriker han. ”Det är fint pojkar,” berömmer han. Men så blir han tuff. ”Ni ska klara av det!” Det verkar suga i benen på en del. Kouakou ser trött ut efter ett tag och Järdler är inte riktigt med på noterna. Men spelare som Hasse, Afonso och Sammy leker sig igenom övningen. Sammys rörelser är så mjuka och snabba att man har svårt att konstatera om han verkligen tar två steg mellan varje pinne, men det gör han, blir jag försäkrad om.
Sören har i tidigare intervjuer förklarat att man ska jobba mycket med passnings- och positionsspelet. Mer specifikt har det talats om hur man ska ligga på banan, mottagningar och passningsvinklar. Under 30 minuter följer en passningsövning som bekräftar detta. Två stora ringformationer bildas. Två bollar i varje ring ska gå som på ett snöre mellan spelarna. Det handlar om två tillslag. Mottagning och så tryck i passningen. Varje spelare stannar på sin position. Bollarna ska hålla samma avstånd från varandra. Koordinationen är central även här. Den går som en röd tråd genom hela träningen. Det går fort och passningssäkerheten är hög. Jag vet inte om det beror på att det var länge sedan jag såg ett elitlag träna men jag är imponerad. Hade inte väntat mig en liknande intensitet efter en så tung och lång fysperiod. Yksel är prickfri i sina passningar. Anders A har de bästa mottagningarna. Ofere gläder genom att vara aktiv i sitt snack. Han talar hela tiden om att han är spelbar och nämner varje adressat vid namn. Det ser på det hela taget bra ut. Men Järdler verkar ha svårt att fokusera. Många bollar lämnar backen. Han ser trött och tung ut. Efter en tid förändras övningen. Spelarna förflyttar sig nu mellan konerna. Tryck i passningen, få tillbaka bollen snett inåt bakåt och så en längre passning. Här betonar Sören passningsvinkeln. ”Tänk på vinkeln, ryter han, så att passningen inte går rakt bakåt.” Och Alf använder den smått surrealistiska formuleringen, ”kliv in i bollen”. Jag förstår inte men det gör förhoppningsvis spelarna. Hur kan man kliva in i en boll?
När truppen tar vatten och förbereder sig för tvåmål följer träningens andra surrealistiska inslag. Materialförvaltaren Folkesson och Bosse Nilsson försöker sig på att lite lojt hålla en boll i luften mellan sig. Jag tror inte att den går mellan dem en gång utan att dimpa i gräset. Det ser inte övertygande ut. Efter ett tag ger de upp, ignorerar lite blygsamt varandra men då överraskar Folkesson med att promenera över nästan hela planen med bollen i luften och under hyfsad kontroll. Bosse kanske kan replikera någon gång mot slutet av veckan. Vi får se.
Spelarna delar in sig i tre lag om åtta. Sandqvist och Asper vaktar varsitt mål. Behrang står över. Jag får höra av Niklas Hansson att Jocke Persson har svårt att komma ifrån skolan och kommer att träna med juniorerna mestadels.
Lagen spelar 3-3-2.
Blå västar: Järdler, Olof, Niklas H/Wihlborg / Emil, Daniel A, Hasse /Afonso, Skoog.
Gröna västar: Glenn, Kouakou, Ulrich / Yksel, Sliper, Sammy / Pode, Bech.
Västlösa: Johan NG, Jon Jönsson, Tobias N / Anders A, Jocke N, Ofere / Rasmus B, Lawan.
Jag ber en vän hålla ögonen på Afonsos passningsprocent med tanke på att han sannolikt kan komma att testas i en offensiv mittfältsroll längre fram. Själv tittar jag lite extra på vår kapten.
Sex matcher spelas. Varje lag möts två ggr. Det handlar om max tre tillslag. Spelarna har hungrat efter boll och det är uppenbart att man vill imponera på sin nya tränare som håller sig mycket passiv i denna del av träningen. Tempot är upptrissat och avsluten många. Jon Jönsson tar skott långt utifrån liksom Afonso och Skoog. Matchen i matchen är den mellan Asper och Sandqvist och segern går till Asper. Han inleder med ett par praktfulla räddningar på några välplacerade skott längsmed marken. Här får Asper verkligen visa prov på en av sina styrkor, nämligen räckvidden. Det blå laget inger respekt. Skoog är het. Han får på en hårt pressad vrist som tvingar sig uppåt och smäller i krysstolpen med ett klonk och får åskådarna att applådera. Afonso rör sig bra och står för en rad fina konstruktiva passningar. Min vän räknar till åtta lyckade mot tre som inte når fram. Fenomenet Hasse bjuder på en glidare av den högre skolan då han på en fin men något brant djupledspass från Emil i sista stund hinner upp och på volley lyckas slå den snett bakåt mot Skoog som forcerar in den i mål. Först att göra mål är annars Wihlborg som sliter bra och lyckas med det mesta, bäst för dagen av lärlingarna. Daniel A är kirurgisk i sitt passningsspel. Jag räknar till fjorton lyckade mot endast en som inte når fram. Måtte han vara lika bra den här säsongen som förra.
Hos de gröna börjar Ulrich lite trevande men växer sen in i det mer och mer. Han slår ett par fina krossbollar är med i anfallen och får avgöra ena matchen mot de västlösa. Yksel är också bra. Han gör ett vackert mål genom att bakåtlutande vricka upp den i nättaket. Glenn ser stabil och säker ut. Hans fina tillslag håller i sig. Flera gånger smeker han diagonalpassningar över hela banan som hittar rätt.
De västlösa är uddlösa. Jon gör inte bort sig som mittback. Han vinner nickdueller men står ibland felplacerad och Alf ryter till. Rasmus gör ett fint mål. Lawan är osynlig. Sliper lämnar mycket övrigt att önska.
Matcherna mellan de gröna och de blå slutar 0-0, medan de västlösa förlorar samtliga sina matcher. Jämt skägg mellan de blå och de gröna alltså men av någon anledning blir det gruppfoto för de blå. Kanske är det för att fira av Skoogs två mål. Vad vet jag. Ingen i det gröna laget protesterar i vart fall.
En första bollträning 2006 är avklarad. Har personligen varit rädd att laget skulle se nedtränade och tunga ut. Minnesbilden av en seg och övertränad Concha i djurgårdströjan har etsat sig fast. Men det här ser bra ut och bådar gott. Eftersom jag är barnsligt förstjust i startelvor och Sören har uttalat att de bästa spelarna för dagen ska starta avslutar jag med en. De bästa spelarna för dagen i ett 4-4-2 är:
Asper / Ulrich, Kouakou, Olof, Glenn / Yksel, Daniel A, Hasse, Emil / Afonso, Skoog.
Vi får se hur det blir på lördag.
Läs mer om Flaskjakten här:
