Forza försäsong: Känslan har infunnit sig
Så stod jag där igen. Sidan av en fotbollsplan. Tittade på pågarna, hörde snacket, följde matchspelet. Och nu är det kört. Det var inte ens en träningsmatch, men ändå snurrar massa tankar i huvudet. För det är inte lätt att idag gissa vilken startelva som springer in på Stadions matta i premiären.
Bredden är bra. Har man hört det förr? Ja, men det har sällan stämt så bra som det gör idag. Konkurrensen är stor och, förhoppningsvis, kommer den även leda till en bra spets.
Det var ett tag sedan, minst sagt. Likgiltligt vandrade jag från Lorensborg genom stadionområdet för att se träningen. Inte mycket entusiasm. Och sägas skall göras att jag tröttnade på spelövningarna ganska snabbt, kom till och med lite sent för att inte behöva se dem för länge. För det skiljer sig inte särksilt mycket från lag till lag, från tränare till tränare och från träningar till träningar. Inte när det gäller bollträning. Framförallt inte under försäsongen.
Sedan drog matchspelet igång. Ville bara se mer och mer. Missar troligen lördagens träningsmatch, men Odense borta är nästan gjuten. Alla som har varit på träningsmatcher på försäsongen känner till charmen. Gärna minusgrader, helst sol, en tripp till Danmark är bara ett plus, någon eventuell öl. Och sedan betrakta matchen utan att några heta känslor är inblandade. Det är en skön känsla. Försäsongsmatcher är som en lång trevlig förfest i väntan på den stora festen. Som är betydligt vildare, hetare, mer känslosam och viktigare. Många gånger säger man att förfesten var roligare än festen. Detta kan mycket väl bli en verklighet även i det här fotbollssammanhanget, men inget som man bör grubbla på. Det är bara att njuta.
Det talas ofta om supporterkultur. Att ha högt publiksnitt i Allsvenskan, med sång, korreografier och känsloupplevelser. Visst är det kultur. Men det är det onekligen också när det står massa folk och tittar på en förmiddagsträning i kombihallen en tisdag, att det blir ett bortafölje till Danmark i flera hundratal och att en supportersajt är hyperaktiv året runt trots uteblvina framgångar och till och med uteblivna matcher under en lång period.
Fotbollen är stor i Malmö, har alltid varit och kommer alltid att vara. Men frågan är om vi haft ett så stort intresse under en så lång tid som det varit de senaste åren? Det är bara att njuta. Och jag ser inget slut på det, det kan ingen göra. Sedan skall det tydligen byggas en ny arena har jag hört ...
Revanschens år - nu lyckas vi tillsammans pågar!
