Trender, tendenser & sånt - Himmelriket mitt i veckan
Himmelrikets knävel & sargsåg No. 1, Micke Möller, skannar av sorlet i MFF-land.
Det råder ett oöverträffat MFF-mys i ögonblicket. En överväldigande majoritet bland fansen är överens om att allting ser bra ut: det strålar om spelarna och det lyser om Snuffe. Det glänser om ekonomin och det glittrar om framtiden. Ögonvittnesskildringar gör gällande att till och med Malmö stadions söndervittrande betong glimmar i ögonblicket. Ja, i själva verket glänser det om hela Stadionområdet…
Men som alltid, när det lyser med sådan intensitet, finns det en viss risk för att bli bländad. Det blir svårt att se klart, och mycket av det man ser är i själva verket något helt annat.
Men det är inget vi tar upp här och nu. För nu skiter vi i om vi blir bländade. I själva verket är det just det vi vill bli. Efter en lång tid i mörkret behöver vi ljus. Sen om vi blir lite blinda på kuppen kan kvitta.
Och de som tycker annorlunda stryper vi.
Ja, att framföra kritiska eller obekväma synpunkter har sina risker. Icke minst i supporterkretsar där det för det mesta endast finns plats för en rådande idé om vad som är rätt eller fel. Små variationer är naturligtvis tillåtna, men i huvudsak bör man stämma in i kören. Om inte – ja, då kan man räkna med att få på nosen. Folk blir fly förbannade helt enkelt, och invektiven haglar. Andra kan rent av hota med våld, eller, i brist på eget kurage, uppmuntra andra att ta till våld mot skribenten i fråga (något som drabbade undertecknad för ett tag sedan). I de flesta fall sansar sig dock tonläget, och de normala diskussionerna om startelvor, träningsmetoder, värvningar, hymnen etc. går igång igen.
Icke desto mindre är det förvånande hur låg toleranströskeln är ibland. Kan man verkligen bara älska det här laget på ett sätt? Innebär en kritisk iakttagelse eller reflektion automatiskt att man är anti-MFF?
I själva verket är det väl så att en givande och utmanande diskussion förutsätter olika hållningar och ingångsvinklar. Om alla klappar varandra om skuldrorna stup i kvarten, blir allting fullständigt urvattnat, förutsägbart och förbannat trist. Och då kan vi lika gärna lägga ner.
Därför är det enda rätta att uppmuntra till en fortsatt diskussion och debatt. Ingen skall behöva hålla igen - vi skall ha högt i tak på Himmelriket. Bara vi kommer ihåg att tilltala varandra på ett sådant sätt som vi själva vill bli tilltalade på.
Det är visst någon bland spelarna som är tvungen att hålla igen lite i ögonblicket. Det var visst något med ett hålfotsinlägg och ett litet sår på foten. Ja, det kan ju sluta hur illa som helst! Bättre att vila ett tag. Ett halvår eller så.
Avslutningsvis lutar jag mig mot de visdomsord som säger: har man ingenting mer att säga är det bättre att knipa käft.
Och det gör jag nu.
