Aldrig, Aldrig, Aldrig ger vi upp!
Till Generalen, Hasse Mattisson och spelarna. Vi är MFF, vi kan inte, och vi kommer aldrig att ge upp!
Vi (nr.12) har nu visat er gång efter annan att vi tror på det ni gör och att vi står bakom er i motgång såväl som medgång. Detta gör vi för att vi tror på det lag som just nu respresenterar vår underbara förening. Vi är inte, likt dumglada hammarby fans på 80-talet, positiva tjommar som försöker se allt i rosenrött trots att vi har hål i skorna och att vinpavans sista droppe just slunkit ner i någon annans hals.
Hade vi inte trott på våra representanter på plan eller deras agerande hade ni fått höra det, tro mig. Ni spelar i en klubb där publiken buat ut laget för att de inte vunnit med tillräckligt många mål. Det som oroar mig är att ni låter detta tynga er istället för att finna kraft och glädje i vårt förtroende. Jag ser med förfäran hur det låser sig i era helhjärtade försök att ge oss något tillbaka. Ta det lugnt och slappna av, resan har bara börjat.
Vi har precis vaknat upp ur bakfyllan från den kanske sämsta 10-årsperioden i klubbens historia. Åratal av tjongande som till och med Vångavallens annars så kränsna publik varit avundsjuka på. Man blir inte ett storlag för att man kommer 2:a en säsong. Speciellt inte när detta endast berodde på jagande och snabba spelvändningar i kombination med guds utsände i högform. I år är det första gången på länge vi med eget spel skapar riktiga anfall. Ni vet, flera passningar på raken som till slut mynnar ut i en målchans. Likväl som det tar tid att bli av med en vinnande spelstil och en vinnarmentalitet i en klubb, tar det lång tid att få tillbaka den.
Personligen kan jag bara säga att jag tycker det gått fortare än jag någonsin vågat hoppas på. Utvecklingen har varit enorm sedan Generalen kom till klubben och om utvecklingtakten inte avtar så, ”have mercy”, kommer vi snart att vara tillbaka till gäspsegrar och utbuade vinstmatcher. Jag har redan bitvis i matcherna sett prov på vad ni är kapabla till och med tiden kommer detta spel succesivt att bli dominerande. Ju mer ni slappnar av och desto roligare ni har, ju fortare kommer vi också att nå vårt mål tillsammans. Ni krigar och vi sjunger, okej?
Hasse var precis som vi andra bedrövad efter matchen där oförmågan att avgöra lyste som en blankpolerad gässa i högsommarsol. Han har inga planer på att ge upp, men låt för guds skull de andra lagen tro det!
Jag kan naturligtvis inte tala för alla supportrar men en del av oss i alla fall.