Den 24/2 i MFF-historien

"Hur kände sej de nitton avantgardisterna som tog plats i Idrottsplatsens restaurang (den där träbyggnaden som jag långt senare såg trötta, bleka och tysta gubbar gå in i, men komma därifrån med betydligt högre ansiktsfärg och klart hörbarare) för att bedriva subversiv verksamhet och bli dissidenter."

- - - - - - - - - - - - - - -
Himmelriket fortsätter sitt segertåg över världen. Denna gång introducerar vi vinjetten Historiska avdelningen, och som namnet antyder rör det sig om en resa i den stolta MFF-historien, där vi kommer att göra spridda nedslag.
Först ut följer en krönika som tar sitt avstamp i den gamla Han-dynastin i Kina för att så småningom landa i Malmö den 24 februari 1910. Garanterat underhållande och berikande läsning. // red. Möller
- - - - - - - - - - - - - - -

Det hände sig en gång år 1863, den åttonde dagen i den mörka månaden december, att några gentlemän samlades till möte. Platsen var fotbollens huvudstad (åtminstone för mig) - det underbara London. (Är man trött på London, är man trött på livet – Samuel Johnson). Nu skulle det ske. Nu skulle det bildas regler för ett spel som bedrivits under många olika former i mängder av år. FA skapades och regler gjordes upp; regler som nästan är identiska med dagens. Vilket tyder på att de antingen var fantastiskt genomtänkt bra, eller att fotbollsvärlden är synnerligen konservativ. Tror knappast att dessa pionjärer i sin vildaste optimism kunde fatta vilken enorm folkrörelse som föddes.

Men vägen dit hade varit lång, mycket lång.
Redan för över 2000 år sedan bedrevs det någon slags spel med fötterna i Kina under Han-dynastin. I kulturens hemvist, det antika Grekland, spelades också en form av fotboll. En skröna från England beskriver hur spontanfotboll med ett halshugget vikingahuvud förebådade vad som komma skulle (kanske får vi se en upprepning av detta om England inte tar sig vidare från sin VM-grupp).
I medeltidens England spelades boll på trånga gator. Spelet beskrevs som vildsint och brutalt. I Italien, företrädesvis i Firenze, förekom ett spel som mest liknade vår tids fotboll, döpt till calcio. Olika former av fotbollsliknande sporter förekom under denna tid även i Frankrike och Skottland.
Senare skapades matcher i byar mellan gifta och ogifta, mellan olika yrkeskategorier – en tidig form av korpfotboll. På de brittiska lärosätena Rugby och Eton introducerades tidigt bollspel. I Rugby bedrevs spelet endast med händerna medan man i Eton förespråkade en förfinad form som kombinerade hand och fotboll. Under lång tid i Etons historia spelades ett spel där två trädstammar utgjorde målen på en mycket smal plan med massor av spelare. Endast två mål tillkom under alla dessa år. Kanske den optimala fotbollsformen för nutidens puritanska defensivfotbollsöverstepräster. Vem som gjorde dessa mål vet jag tyvärr inte.
År 1848 började man försöka få till ordnade former för spelet när Cambridge-reglerna skapades. Och därmed var prologen skriven och ouvertyren spelad. Ridån för den käraste av underhållning kunde alltså gå upp den åttonde december året 1863.

Så var då fotbollen i gång på allvar. I början helt inriktad på offensiven med hela nio (!) anfallare, en försvarare och en stackars målvakt. Spelet måste ha varit ett helvete för framtida tränare som Herrera och Bob Houghton. Ingen visste vilka fördelar som - alla spelare bakom bollen - press på bollhållaren, markering eller offsidefällor betydde. Ganska snart kom man på att det kanske kunde vara klokt att även kunna försvara det egna målet, och tidernas första landskamp slutar märkligt nog 0-0 inför 4000 åskådare mellan England och Skottland.
År 1871 organiseras den första ordnade tävlingen då den engelska cupen drar i gång. 1885 är ett annat historiskt år då proffsfotbollen legaliseras i England (tänk vilken tid det skulle ta innan Sverige följde efter). Så startar då den allra första serien i fotbollshistorien. Året 1888 är det premiär för denna händelse i England. Som segrare står Preston North End (av denna anledning tippar jag fortfarande alltid Preston som segrare på stryktipset trots min något misstänksamma aning om att det i dag kanske är helt andra spelare i laget än det fotbollsbetydelsfulla året 1888).
Nu sprids fotbollen vidare utanför öriket. Sjömän, kolonisatörer, militärer, lärare, handelsmän – alla dessa tar med sig spelet till massor av länder. I Sverige kan förvånade betraktare redan på 1870-talet se engelska sjömän spela spontanfotboll på kajerna. Men spelet får inget riktigt fäste här förrän 1890 och då i Göteborg. När Örgryte IS med sitt skottelag, vilka var arbetare på gardinfabriken i Göteborg, slår Lyckans Soldater så blir ÖIS den första klubben som kommer att dominera vår inhemska fotboll. ÖIS vinner naturligt nog också den första SM-tävlingen, samma år som de första moderna olympiska spelen äger rum 1896 i Aten.

Danmark blev ett av de första länderna utanför Storbritannien som tog till sig spelet och blev därför våra läromästare. Från Danmark kom en dag i slutet på 1890-talet tvenne lag från Nordens äldsta fotbollsklubb KB, över det vackra sundet till vårt Malmö för att på uppmaning av Malmö Velocipedklubb spela en uppvisningsmatch. Fotbollen hade kommit till Malmö och stadens första fotbollsklubb kom att heta Malmö Velocipedklubb.
Intresset för spelet accelererar snabbt hos malmöborna och år 1905 inbjuder Malmö idrottsplats hågade med följande uppmaning: "All i staden för fotbollspel road ungdom, vare sig den spelat fotboll förut eller ej, till öfnings och täflingsmatcher, å idrottsplatsen."
Det blev fyra lag som sattes upp och som helt enkelt kallades Lag A, B, C och D.
Nu kära MFF:are ska vi ha ögonen på Lag C (som i Carlo). För detta är det föga romantiska namnet på föregångaren till vårt Malmö FF. Lag C antog redan i november 1905 namnet Bollklubben Idrott. Man hade 30 medlemmar och blåvitrandiga tröjor. Laget kom tvåa i Malmöserien 1907 0ch 1908 efter det som då hette MBI, dock inte att förväxla med det senare bildade MBI, som är nuvarande MABI.
1909 antog nitton klubbmedlemmar ett förslag att ingå i IFK Malmö. Två av BK Idrotts styrelsemedlemmar Axel Borgström och Fritz Landgren ingick i den nya ordningen. Nu närmar vi oss året då det stora skulle hända. Detta år blir Ulrich Salkow, något för en svensk så märkligt som, världsmästare i konståkning. Hjalmar Bergman skriver Hans nåds testamente. August Strindberg angriper Heidenstam, Sven Hedin och kungahuset. Riksdagen förbjuder information om preventivmedel. Carl Cederström flyger över Öresund. Ernst Rolf skivdebuterar. Detta, för oss MFF:are så betydelsefulla, år föds Stig Järrel, Lasse Dahlkvist och naturligtvis många andra, bland dessa vår egen beundransvärda vitalt levande legend Andreas Nilsson. Dör under året gör Mark Twain, Florence Nightingale och Leo Tolstoj. Så oerhört längesen det låter kan tyckas. Men detta år 1910 är det som vårt kära Malmö FF på allvar ser dagens ljus.

Många gånger har jag i min dagdrömmande fantasi försökt föreställa mig den där magiska dagen. Hur såg Malmö ut den tjugofjärde februari 1910? Satt det folk i Kungsparkens restaurang och tog del av det musikaliska divertissemanget? Åktes det skridsko på Pildammsparkens is? (Kanske någons farmor så pigg upp på kurtis?) Satt den då tolvårige Eric Persson i skolan och drömde om att skapa något riktigt stort? Försökte en blek vårsol övertyga invånarna om att nu är vintern slut? Hur kände sej de nitton avantgardisterna som tog plats i Idrottsplatsens restaurang (den där träbyggnaden som jag långt senare såg trötta, bleka och tysta gubbar gå in i, men komma därifrån med betydligt högre ansiktsfärg och klart hörbarare) för att bedriva subversiv verksamhet och bli dissidenter. Kände de på sej att något oerhört stort skulle ta sin första trevande början? Att deras skapelse en gång skulle bli näst bäst i Europa! Hur lät det? Hur såg de ut? Hur var de klädda? Vad sades? Vem talade mest? Detta möte då spelarna med ursprung för BK Idrott begärde utträde ur IFK Malmö och bildade Malmö Fotbollförening.
Werner Mårtensson blev vår första ordförande. Övriga medlemmar: Fritz Landgren, Ludvig Törnqvist, Bror Hansson, Emil Hansson, Alfred Mårtensson, Oscar Persson d.ä, Ivan Malmberg, Hjalmar Nilsson, Erik Rundkvist, Knut Björklund, Axel Borgström, Bertil Nilsson, Carl Granqvist, Frans Granqvist, Eben Lindkvist, Arvid Thulin, Edvin Göransson och Carl Persson.
Samtliga dessa är och förblir de största legenderna i vår klubbs stolta historia. Glöm dem aldrig. Minns dem särskilt en dag som denna – den 24 februari.

Lämplig musik på vår födelsedag: Skapelsen - Joseph Haydn.