HoAF # 1- Den lojale syndabocken

Möt mannen som fick ta smällen efter bortaförlusten mot Ajax 1987.

I nästan alla lägen kan det vara bra med en syndabock. Någon som får bära ansvaret när förväntningarna inte infrias på det sätt man vill. Eller som kan pekas ut för att andra ska känna sig duktiga och på rätt sida av den tunna linjen mellan succé och fiasko; mellan ogillad och omtyckt. Oftast är syndabocken också anonym på det sättet att han gör en massa matcher men ingen kommer ihåg honom ändå.

De flesta lag har en sådan. En spelare som hänger på gränsen mellan att vara reserv och bofast, mellan a-lag och b-lag. Tekniken kanske inte räcker till, eller så är det hårdheten eller kämpaandan som saknas. I Malmö FF har det säkert funnits många men den jag minns tydligast är Mats ”Balja” Arvidsson. Om den olympiska devisen - det viktigaste är inte att vara bäst utan att delta - ska appliceras på någon Malmöspelare så får det bli på Balja. Han deltog, men han var inte bäst. Däremot var han en allround, kompetent, duglig och lojal komplementspelare som aldrig gnällde.

Mats var en egen produkt skolad under Bob Houghtons tid i klubben och därmed van vid att sätta laget först. Inte som i dag när en spelare som blivit bänkad i två matcher känner sig tvungen att se sig om efter en annan klubb. Uppvuxen på Hallingsgatan i stadsdelen Lorensborg, bara ett långt Janne Möller-utkast från Stadion, så det är ju inte speciellt märkligt att han som tolvåring började i Malmö FF.

Balja kom in i A-lagstruppen 1977, spelade 294 matcher och gjorde 24 mål under en tioårsperiod. Oftast spelade han back, men ibland även på andra positioner. Debuten skedde mot Karlsruhe i tipscupen samma år; den allsvenska debuten kom mot Örebro året efter. Faktum är att han satt på bänken i Europacupfinalen och såg på när Trevor Francis nickade in målet som sänkte Malmö FF.

På ett sätt hade han otur eftersom han dök upp mellan två storhetsperioder – den ena med Bob och den andre med Roy Hodgson. Fast det går ju att vända på det och säga att han hade tur som fick vara med om två gyllene eror i Malmö FF:s historia. Under sina sista säsonger var det han som fick skulden, i alla fall av mina läktarkompisar, när Malmö FF spelade dåligt. Så blir det väl när laget spelar knackigt, frustrationen på läktaren är hög och någon måste bära hundhuvudet.

Speciellt minns jag kvartsfinalen mot Ajax på bortaplan i 1987 års Cupvinnarcup. Malmö hade vunnit med 1-0 på hemmaplan och i returen förväntade alla sig en enorm anstormning av Ajax. Som hade ett fantastiskt lag med managern Johan Cruyff och spelare som en 17-årig Bergkamp, Marco Van Basten, Aron Winter och nuvarande Barcelonatränaren Frank Rijkaard. Men Malmö FF var också bra och innehöll flera landslagsspelare. Möller, Engqvist, Erlandsson, Kent Jönsson, Mats Magnusson (dock avstängd mot Ajax), en viss Hans Borg och Magnus Andersson är några av dem. Det var såklart skälet till att Balja normalt inte tog en ordinarie plats.

Uppställningen den 18 mars på Olympiastadion i Amsterdam såg ut som den gjorde för att Roy ville säkra bakåt då Ajax i sitt 4-3-3 system spelade med Van Basten och Bergkamp på kanterna. Vi väntade som sagt en anstormning och Balja fick spela från start, dessutom på en ovan yttermittfältsplats. Det var en stor överraskning, kanske till och med en chock, för alla experter och kännare och framförallt för min kompis, att han fick spela. Som Balja själv sa, ”jag har inte spelat på mittfältet på två år men då gjorde jag i alla fall mål”. Det målet gjordes i en cupmatch. Men helt ärligt; vem vill inte spela kvartsfinal i Cupvinnarcupen? Säger tränaren att du ska spela så tar du chansen så klart.

Laget som steg ut på den av snö, blåst och regn pinade gräsmattan var:

- - - - - - - - Jan Möller - - - - - - - -
Magnus Andersson – Hasse Borg – Kent Jönsson – Torbjörn Persson
Mats Arvidsson – Leif Engqvist – Ingemar Erlandsson – Anders Palmér
Lasse Larsson – Håkan Lindman

I 67:e minuten gick Balja ut och Deval Eminovski kom in.

Balja var alltså i startelvan och givetvis började läktarexperterna kvida. Ett rent djävulskt och mycket orättvist gnäll för i just den här matchen var inte Balja sämre än de övriga. Ajax var däremot oerhört bra och spelade ut Malmö och ledde fullt rättvist med 3-0. Med minuter kvar lyckas Håkan Lindman göra 3-1. Då taggar Malmö upp sig. Fan, kom igen pågar! Vi har ju chansen! Ett mål till och vi går vidare!

Det gick tyvärr inte. Ajax vann mycket rättvist. Efter två mål, en målgivande passning och en missad straff av van Basten fick Malmö åka hem med svansen mellan benen och till slut tog Ajax hem hela turneringen. Den ene kompisen ansåg för övrigt att uttagningen av Balja var Roy Hodgsons enda misstag under sin tid i Malmö, och eftersom Ajax vann alltihop skulle vi givetvis ha vunnit om vi slagit dem. Nu blev det inte så och vem fick skulden av mina förvirrade läktarkompisar? Jo, Mats ”Balja” Arvidsson som aldrig mer spelade en så stor och viktig match i MFF:s a-lag.
Nästa säsong gick han till IFK Trelleborg och numera är han rörmokare och går på gatorna som en vanlig man.