Måndag morgon …
… och alla förluster är bra. Så länge man förlorar på rätt sätt.
Matchen mot OB i lördags förra veckan slutade som bekant med en 0-2 förlust för Malmö FF. Men det var delvis en väntad förlust, och därmed förorsakade den inga större protester. MFF var ju fortfarande igång med den tunga (efterhand mytomspunna) försäsongsträningen, och dessutom lite ovana med bollen. En förlust skulle således inte överraska. Och med tanke på att OB ändå är ett av topplagen i Superligaen vore en förlust ingen skam.
Och förlust blev det som bekant. Och omdömena som fälldes efter matchen var överlag positiva. MFF försökte spela ”lite trevligt med kortpassningar”, och Sören Åkeby sade bland annat: ”Vi gör en klart godkänd match (…), konditionsmässigt håller vi jättebra och vi gör en riktigt bra andra halvlek.” Och på frågan om lagets prestation låg i nivå med hans förväntningar svarade Åkeby: ”Ja o ja – jag tycker vi ligger jättebra till.”
En bra förlust med andra ord.
Och nu senast i lördags var det dags för Malmö FF att ta sig an SønderjyskE – bottenlaget i den danska Superligan med blott tre segrar efter tjugo omgångar. Ett lag om vilket Sören Åkeby gav följande omdöme inför matchen på mff.se: ”De är sämre [än FC Nordsjælland och OB]. Sønderjyske är ett bottenlag i danska ligan som krigar på och väl har gjort några nyförvärv. De blir en bra match för oss.”
Och helt enligt den stundom bisarra och nyckfulla logik som råder under försäsongen, så blev SønderjyskE en bra match för MFF. MFF förlorade nämligen – och lyckades dessutom inte att få till mer än två-tre avslut på 90 minuter. Såväl Skoog som Afonso verkade desorienterade, och fick knappt till en tåfjutt i riktning mot gästernas keeper Kim Drejs.
Att två av våra förväntade målskyttar inte får till något skulle kunna vara en orsak till oro. Men icke. I själva verket var såväl spel som resultat helt rimligt. Hur skall man annars tolka Åkeby som efter matchen bjussade på följande reflektion på mff.se: ”Vi gjorde en klart godkänd första halvlek, där vi bitvis får igång det passningsspel vi söker. I andra skulle vi fortsätta, men jag tycker att vi dog lite istället. (…) Men vi kör fortfarande rätt tuff träning, vi har inte dragit ner än, och nu blir det en vecka till innan vi åker iväg på träningsläger.”
Ännu en förlust således. Men också denna gång en förlust på rätt sätt. Eller åtminstone en förlust som kan förklaras, och därmed förstås och accepteras: MFF tränar hårt i ögonblicket. De orkar inte hur mycket som helst.
(För övrigt ett intressant ordval, det där: ”… vi dog lite istället.” I normala fall när man dör, så gör man det vare sig mycket eller lite. Man dör fullständigt, liksom. Pang, bom och adjö. Men i fotbollens underbara värld kan man givetvis dö i olika grad och omfattning. Så länge man inte dör mycket är det i sin ordning. Att bara dö lite grand – ja, då är det ingen fara.)
Nåväl, nu är MFF förvisso fortfarande inne i en förberedelsefas. Spelarna är tröttkörda, och därför lite slitna och kanske omotiverade när det drar ihop sig till match. Att Malmö FF därför i mötena mot två danska klubbar släpper in fyra mål och inte gör ett enda själv, behöver inte vara så skrämmande. Det är i själva verket precis så som det skall vara. Det betyder nämligen att spelarna är på rätt väg. Jag förstår det inte fullt skall jag erkänna. Men så är det i alla fall. Och dessutom: allt som sker här och nu är av underordnad betydelse. Det enda som räknas på allvar är att det funkar den tredje april klockan 19.00 då domaren blåser till avspark mot BK Häcken på Malmö Stadion.
Det är då det skall funka. Resan dit är bara övning, övning och övning. Inget att bry sig om. Så kom ihåg: det finns bra förluster och det finns dåliga förluster.
Och just nu förlorar alltså Malmö FF på rätt sätt.
Ifall någon skulle tvivla.
