Tio + ett: Johansson möter Jönsson
Idag möter Magnus Johansson Jon Jönsson – vårt nya mittbackshopp som går genom livet med ett skratt som sällskap, trots tigerbalsam i kalsongerna då och då.
1. Om fotbollen är ett jobb, har du någon hobby?
Nej, det kan jag inte direkt säga att jag har. Det blir mest att glida runt. (skratt)
2. På ett drygt år har du nu haft tre tränare. Gör en jämförelse.
Tom Prahl är oerhört noggrann. Han är duktig på att kolla upp motståndare och lägga upp taktik. Lite tillbakadragen och inte så spontan.
Mats Jingblad är en skön kille som person. Han är mer en tränare som peppar oss spelare. Sen gick det ju inte så bra förra året, så jag vill inte säga för mycket om honom. Det blir bara dumt. Men jag gillade honom verkligen som person.
Sören Åkeby är en rätt ny erfarenhet, så som tränare kan jag inte säga så mycket om honom. Men jag gillar hans idéer än så länge. Dessutom är han också en skön person, väldigt lättsam.
3. Om du var tränare vem skulle du ta ut först i laget?
Det får väl bli Daniel. Olof är ju också självskriven i och för sig. Och Skoog. Herregud, sen är det ju Afonso också. Nej, det går inte att välja en. Det är hur många som helst att välja mellan. Jag måste? Okey, det får bli Olof då.
4. Varför platsar du i mittförsvaret i MFF i den allsvenska premiären?
Gör jag det? Det är klart att det är vad jag siktar på men konkurrensen är stenhård. Men vad jag främst kan bidra med är väl huvudspelet. Sen är jag bra på fötterna och snabb. Även vid fasta situationer kan jag komma till nytta.
5. Men det är som mittback du ser dig själv numera? Du har ingen lust att bli som Hasse Mattisson som kan spela lite överallt?
Nej, helst inte. Jag ser mig som mittback. Det är klart att om det går riktigt skitdåligt för mig och Sören vill ha upp mig på mitten så tänker jag inte säga nej till det. Jag har ändå spelat som mittfältare hela mitt liv, så det sitter i ryggmärgen. Men jag vill ge försvaret en chans och då behöver jag spela där kontinuerligt. Det är mycket att lära och det skulle inte vara bra att alternera just nu i alla fall.
6. Vilken är din roll i omklädningsrummet?
Det är nog som en spelevink de andra ser mig, fast inte precis som Joseph Elanga. De gillar att trissa upp mig för de vet att jag går igång direkt. Du vet när vi springer på träningarna så börjar de hetsa mig och jaga på mig. (Skratt) Sen håller vissa på med sånt där som att lägga tigerbalsam i mina kalsonger och annat kul. Asper brukar inte vara sen med sådant.
7. Om pengarna var de rätta och du inte platsade i MFF, skulle du då kunna tänka dig att gå till vilket annat lag i allsvenskan som helst?
Nej. Visserligen blev jag utlånad förra säsongen, och det kändes bra då. Nu har jag svårt att se vilken annan svensk klubb det skulle vara. Knappast någon av stockholmsklubbarna. Då får det bli till utlandet igen. Malmö har mest publik, bäst stöd och flest supportrar. Varför ska man lämna detta för något mindre?
8. Om du var sportchef och fick värva en allsvensk spelare till MFF, vem skulle du köpa?
Åh, så svårt. (Lång tvekan) Hysén är ju inte så dålig. Eller förresten, Holmén skulle jag nog ta. Eller Dusan kanske. Vilka svåra frågor du kommer med. Jag säger Hysén.
9. Vilken egenskap hos dig själv är du mest stolt över?
Vilken egenskap? Det kan jag inte svara på. (Undertecknad försöker bistå med förslag på vad hans föräldrar och andra säger om honom, kanske att han är positiv eller ansvarstagande. Eller vad lagkamraterna tycker.) Positiv? De brukar alltid säga att jag är för negativ och gnällig. Skriv inte att jag är positiv, då skrattar de andra ut mig. Men jag har väldigt lätt för att skratta. Jag skrattar nästan alltid. Är det en god egenskap så är det nog min främsta.
10. Blev du bränd när du var i Tottenham eller kan du tänka dig en ny sejour utomlands? Och i så fall helst var?
Nej, det blev jag inte. Jag har inget otalt med Tottenham. Jag lämnade framför allt för att jag längtade hem. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig Tottenham igen. Det är ju dessutom min favoritklubb, så det hade varit skoj.
+ 1. Lagkamraten (Jonas Sandqvist) frågar: Vad önskade du dig och vad fick du i present när du fyllde 15 år?
(Stort skratt). Den passar jag på. Det kan jag inte berätta för du skulle inte kunna skriva det i alla fall. Det är så pinsamt. Frågade Jonas verkligen det? Du kan väl hitta på något att skriva. Eller förresten, skriv att han är en idiot. Ha ha ha.