Från tredje våningen: Post Stabæk, Pre Häcken…
Jonas Svensson om horisontell snö, caffè latte, fickpluntor och japanska ordspråk.
Förra veckan fick vi känna på en första släng av vårväder, och det höll i sig nästan fram till matchen mot Stabæk. Dagen därpå var dock allt som vanligt igen. Med en något förvirrad tidsuppfattning efter sommartidens infall, vaknade jag och såg snön fara horisontellt över Möllan. Men det ska mer till än lite snö för att dämpa de känslor som väcktes av solglimtar och lördagens lovande smygpremiär på Stadion.
Matchen mot Stabæk gav tillfälle att för första gången placera röven i den formpressade plasten på numrerad sittplats. Det var med stor ambivalens jag stegade upp på Norras övre sektion, med namn och stolsnummer präntat på årskortet. Vafan har jag gett mig in på? Har jag blivit vuxensnobb och bekvämlighetsfascist? Med tanke på att jag också har snöat in på kaffe latte den senaste tiden så är väl risken tyvärr överhängande.
Det mesta var sig dock likt. Visst stod jag upp hela matchen, och visst fan tog kaffet slut hos försäljarna redan innan halvtid. Denna brist på framförhållning och planering verkar vara en oomkullrunkelig tradition. I brist på kaffeångor glimmade det istället från otaliga fickpluntor på läktaren, och säsongens första silvertifo var därmed ett faktum. De där stänkarna har nog aldrig varit så välbehövliga. I andra halvlek sjönk temperaturen på läktaren tjugo grader på fem minuter. Kallaste halvleken i år. Malmö FF’s avbytarbänk såg däremot väldigt varm och mysig ut. Jag uppskattar att uppemot 20 personer satt och kelade där nere i plasthyddan, påpälsade som Michelingubbar. Trots att det knakade oroande i fogarna höll dock bygget ihop.
På läktarna var det inte fullt så trångt, men lite över 2000 hade i alla fall dykt upp. Tyvärr räcker det med att en handfull av dessa är fullständiga imbeciller för att lägga sordin på stämningen. Personer som är måttligt intresserade av Malmö FF, men desto mer sugna på att manifestera sig själva och sitt förråd av gutturala könsord. Hur dessa människor kan lägga ner ett par tusen enkom för att sitta där och lalla övergår helt mitt förstånd. Tyvärr är det tämligen lönlöst att påpeka detta för vederbörande, då effekten allt som oftast är som att hälla bensin på eld. En första nackdel med numrerad sittplats har således planterats på tredje våningen; är det dessa människor jag ska dela läktarsektion med under hela säsongen 2006?
Samtidigt vilar det något oundvikligt självklart över det hela. Där står och sitter vi allihop; ensamskrikare och gnällspikar, govänner och idioter, firmafyllon och familjefädrer, dräggpunks och kostymnissar, ryggdunkare och sumprunkare. Och de fnittrande mobiltelefonfotograferna nere på ståplats, inte att förglömma. Det är precis samma scenario om jag lutar mig ut genom fönstret och skärskådar Ystadsgatan vilken dag som helst i veckan. Ett tvärsnitt av samhället, en sprängskiss av Malmö. Högt och lågt och mittemellan som på något sätt måste försöka samsas på en och samma yta. Med lite avig retorik är det alltså precis som att komma hem när jag kliver upp på Norra. Det finns ett japanskt ordspråk som säger att om du älskar hunden får du också tåla dess loppor. Jag är ingen större vän av ordspråk, men får väl ändå försöka hamra in de där orden i huvudet framöver.
Till sist; Jari Litmanen, aldrig mer ett ont ord! Men jag måste få uttrycka min stilla besvikelse över intervjusvaret på frågan om Leningrad Cowboys eller Hanoi Rocks. Det är förvisso inget fel på Leningrad Cowboys. Gamla traktorer som trumpodium och 28 tums rockabillyfrissor går alltid hem på tredje våningen, men någon måste ju för bövelen stå upp till glamrockens försvar. Jag droppade lite New York Dolls redan i förra krönikan, och därifrån är steget inte långt till Hanoi Rocks. Och seriöst, finns det verkligen någon med himmelsblått hjärta som kan motstå de inledande raderna till It’s Too Late:
In the year 79
Wham, bam, bam, bam
Wham, bam, bam, bam
Wham, bam, bam, bam
På med paljetter, mascara och kletande kajal. Säsongen 2006 ska glittra, allra helst av guld.
En bra början är att raka av håret på Häcken.
