Nashville - Calgary1 - 2
MFF kan vinna guld
Gamla Ullevis gräsmatta var gulare än påsken och bollen studsade ibland som den ville. Ändå blev det en väldigt underhållande första halvlek som slutade 2-1. Andra halvlek kan vi glömma. Så kan man rätt enkelt sammanfatta matchen.
1-0 till Örgryte efter 6 minuter. Jag var nog inte ensam om att känna igen scenariot från förra matchen mot Häcken, med ett evigt jagande MFF och ett backande ÖIS. Nu hann inte göteborgarna mer än jubla färdigt förrän Afonso för andra gången i år nickade in 1-1, efter ett perfekt inlägg från Jesper Bech. Därefter böljade spelet fram och tillbaka, än var det rödblå som kom igenom, än var det himmelsblå som var nära att komma fram i läge. 1-1 hade varit rättvist om halvleken hade varat i 35 minuter. Då tog MFF över och det var som om man bestämde sig för att nu får det vara nog med lekande. Man skapade en konstant press mot Dick Last och till slut kom utdelningen. Åter en gång var det Jesper Bech som låg bakom förarbetet till målet genom att sånär, ur minimal vinkel, lobba in bollen. En ÖIS-back lyckas nicka undan den till en egen försvarare som vänligt nog passar Behrang Safari, som i sin tur lägger bollen till rätta och skjuter sitt första allsvenska mål.
Första halvlek var förvånansvärt välspelad med tanke på planens kondition. Bägge lagen satsade framåt i något som ibland mer liknade 4-2-4 och om Tom Prahl hade varit kvar i MFF hade han antagligen fått hjärtslag av det ibland svajiga försvarsspelet. Troligtvis fick även Sören Åkeby nog och beordrade försiktig defensiv.
För i andra halvlek var det MFF som tänkte på att döda matchen utan att ta några risker och Örgryte som försökte skapa chanser, dock utan att lyckas alltför väl. Några enstaka kontringar som kunde slutat väl i en perfekt värld samt ett ribbskott från Afonso på en frispark, det var vad MFF hade.
Samtidigt skapade inte Örgryte som sagt några riktigt heta chanser, men bara det att spelet förlades till MFF:s planhalva och att den vanligtvis stabile Olof Persson inte hade en av sina bättre dagar, var oroväckande nog. Det var en lättnad när Martin Hansson äntligen blåste av matchen. Sett till andra halvlek var det ingen betryggande seger och spelet har mycket mer att önska, men 3 poäng är alltid 3 poäng. Det tar vi med oss. Kan Åkeby bara strama till defensiven ytterligare och några skadade spelare kommer tillbaka så kan det bli en rolig säsong.
*****
Det kommer inte att vara Jon Jönsson som behöver flytta på sig om Göken kommer in i en hysterisk toppform. Jon var idag matchens bästa spelare. Till skillnad från Olof vann han så gott som alla nickdueller, han har vårdade passningar och ett lugn i sitt spel som gör att jag kräver att Hasse Borg förlänger kontraktet pronto.
*****
Sista halvtimmen, när Jesper Bech lätt skadad blev utbytt till förmån för utmärkte Joakim Nilsson, valde Sören att spela 4-4-2. ”Har man inga anfallare är det svårt att spela 4-3-3”, var hans kommentar till detta. Kors i taket, är min.
*****
Christian Järdler blev varnad i första halvlek, men jag verkligen älskar när en spelare satsar allt för MFF. Ibland är varningar bara så vackra att se.
*****
Patrik Andersson sa i en intervju att Afonso och Daniel Andersson var MFF:s nyckelspelare. Det är bara att hålla med. De två och för dagen Jon Jönsson.
*****
Det är kul att se att Örgrytes supportrar ställer upp för den konkurshotade föreningen. 4267 åskådare (varav 5-700 MFF:are) är imponerande…
