Den här får du ta på dig magistern!
Åttondelen i Svenska Cupen blev en ren parodi på fotboll och Anders Frisk gjorde bort sig som vanligt. Men vem bryr sig egentligen...
Okej, MFF förlorade.
Okej, Djurgården vann.
Okej, Anders Frisk dömde straff.
Okej, Lee Baxter gjorde ett par rejäla missar.
Men, va fan. Ingen av mittfältarna föll ner livlös mitt på planen för att inte resa sig upp igen. Vad hände egentligen med Marc-Vivien Foe?
Ibland känns fotbollen stor och ibland känns den jävligt liten. För Tom Prahl kändes uppenbarligen Svenska Cupen väldigt liten och betydelselös.
Redan på förmiddagen kunde MFF:s supportrar och spelare läsa i Sydsvenskan att cupen inte var speciellt högt prioriterad. För att tydligare understryka detta för spelarna tog Prahl ut en b-betonad laguppställning med reservmålvakten Lee Baxter längst bak.
Inget ont egentligen om Lee Baxter. Killen har det inte lätt. Han slängs in i en match där tränaren klart och tydligt visat att matchen inte är högprioriterad (ironiskt nog just genom att sätta Baxter mellan stolparna). Försvaret är inte på tårna och Baxter lockas att överarbeta situationerna och helt plötsligt står det 1-0.
Ett inlägg boxades väldigt lamt ut av Baxter och Andreas Johansson kunde lätt lyfta in bolllen i det alldeles öppna målet. Det hände efter fyra minuter.
Men MFF lät sig inte nedslås utan tog tag i matchen och spelade ett fyndigt anfallspel. Men det gick inte för sig tyckte mannen i gult, den på Malmö Stadion så hatade Anders Frisk, och bestämde sig för att ge Djurgården en rejäl knuff in i kvartsfinalen.
Joseph Elanga fällde en DIF-spelare en meter utanför straffområdet och Frisk dömde straff. Ingen var egentligen förvånad. Straffar och DIF och Anders Frisk verkar vara en något suspekt kombination. Kim Källström avgjorde matchen med sitt 2-0-mål.
Utan att Djurgården egentligen haft en enda jäkla målchans.
Efter detta föll MFF ihop för en stund och Djurgården var ytterst nära ett tredje mål. Men efter en stund kunde MFF reda upp det och sedan spelade hemmalaget hyfsat resten av matchen. Men Baxter gjorde en likadan tabbe som förut precis innan halvtid och matchen var såklart död. Sedan tofflade Djurgården in ett mål till i andra halvlek men ingen brydde sig egentligen.
De 6000 på läktarna var hyfsat besvikna efter matchen. Framförallt var de besvikna på MFF:s inställning till matchen. En sittplatsbiljett kostar 175:- (inkl. korkade förköpsavgifter) och då borde den betalande kunna förvänta sig ett MFF vars spelare och tränare i alla fall vill vinna.
Okej. klart att Prahl ville vinna matchen. Det vill han ju alltid, men genom de starka signaler han sände ut genom att säga som han gjorde till media och genom att sätta reservmålvakten i målet så gav han inte det intrycket. Det lät som om många i publiken var besvikna på general Prahl. På Malmö Stadions läktare är ingen helig.
Men vad hände egentligen med Marc-Vivien Foe?