En trepoängare i sista minuten

1-0-segrar ska vara de bästa segrarna, har jag hört. Och med facit i hand så stämmer det. Men om varje seger satt så här långt inne så skulle publiken bli gråhåriga vid 30-årsstrecket.

Det var med stora förhoppningar man gick till Stadion idag. Fantastiskt vårväder, med en klarblå himmel och 18 grader i skuggan, tyckte i alla fall jag var ett gott omen. Lägg till att Jari skulle spela från start och förhoppningarna ökade än mer.

Malmö startade optimistiskt. I inledningsminuterna fick Afonso bollen till höger om Halmstads straffområde och slog ett giftigt, flackt inlägg. Där inne dundrade Safari bollen en bra bit utanför. Nära drömstart alltså!

Tidigt in i matchen så gick dubbel-Anders sönder. Han låg kvar på mattan, men försökte att spela vidare. När sedan Jon fick en smäll, så såg man Anders stretcha för kung och fosterland. Hans spel blev klart sämre ju längre matchen led, från att ha startat bra, till att vara riktigt dålig i slutet av första halvlek. Till slut kastade både Jon (in: Glenn) och Anders (in: Jocke) in handduken och böts ut. Två byten innan paus alltså och då hade vi Jari Litmanen inne och oddsen att han skulle orka spela hela matchen var väl inte direkt höga.

Malmö FF gör en helt ok första halvlek. Daniel Andersson imponerar mycket, mycket stort på mig som mittback. Står hela tiden rätt, vinner i princip varje nickduell och spelar sig ur situationerna. Jag tror inte att Daniel har spelat på backplats sen 1995 eller 1996, men då var det som högerback. Behöver jag ens nämna att han påminde väldigt mycket om sin bror i spelsättet?
När Jon går ut flyttar Olof in centralt och Glenn tar hand om vänsterbacken. Jag vill se Olof och Danne som ordinarie mittbackspar i fortsättningen. Dels för att Olof är en mer rejäl mittback än Jon, men framförallt för att Jon går sönder i princip var match. Halmstad skapade inte ett farligt läge på hela matchen. Det närmsta man kom var två långskott som Asper lätt plockade.

De farligaste lägena som MFF skapade i första halvlek kom när:
* HBKs målvakt kände sig generös och la ett smörpass till Jesper Bech. Bech i sin tur hittade Afonso som missade.
* Jari blev senare omkullputtad av en HBKare inne i straffområdet efter ett inlägg. Här borde det ha varit straff, i alla fall såg det ut så från läktarplats.
* Men det absolut vassaste läget i första halvlek kom när Daniel Andersson slår ett långpass, Bech nickskarvade och Afonso kom rättvänd mot två motståndare och satte på högsta växel. Hal som en ål, så gled han igenom försvaret. Conny Johansson lyckades dock rädda friläget och returen krutade Afonso tyvärr i burgaveln.

Precis i inledningen av den andra halvleken så fick Malmö FF en frispark en bit utanför straffområdet, typ 30 meter från mål. Afonso, som har varit ytterst nära att näta på liknande lägen i tidigare matcher, stegade fram. Sugen som få så sköt han ett lurigt skott, som Conny Johansson räddade med nöd och näppe.

Klockan tickade på och MFF verkade inte kunna göra mål. Skulle HBK få med sig ännu en 0-0-seger? Ja, 0-0 verkade man i dagens HBK se som en seger. Conny Johannson var den som slickade sig mest om munnen när han tänkte på resultatet. Så fort han fick en inspark, så tog han det lugnt, så lugnt. Jag hade kunnat förstå att han maskade om man hade lett med 1-0, men efter redan en halvtimme i första halvleken så stod han där vid sitt mål och gäspade varje gång han skulle sparka ut bollen. Och vad gjorde domaren? Skällde han på målvakten? Gav han honom en muntlig varning? Gult kort? Icke! Efter den femtielfte utsparken så snurrar han med händerna. Någon magisk gest som visar att ”nu får du allt sparka ut bollen, Conny”. Bedrövligt agerande av herr domare Åke Andreasson. Klart att Conny Johansson inte slutar att maska om han inte blir bestraffad för sitt agerande.

En bit in i andra halvlek så skadades Safari. Han leddes ut och såg ut att ha förbannat ont. In kom vårt nigerianska kraftpaket, Ofere. MFF pressade men så många livsfarliga lägen skapades inte. Afonso fick ont och linkade av planen. Där blev han liggande en stund och det såg ut som att han hade kramp. MFF som ju redan hade gjort sina tre byten kastade in en haltande Afonso som inte gjorde mycket nytta på slutet. Även Jari Litmanen såg allt tröttare ut. Men tro fan det när han inte hade spelat sen vi slog norska topplaget, Stabaeck, i genrepet. Men Jari skulle spela en stor roll senare.

När det återstod ca tjugo minuter så gav sig Yksel sig på en cykelspark utanför straffområdet. Resultatet blev ett vackert inlägg. Inne i boxen stormade Ofere och med en perfekt nick som slickade stolpens insida. 1-0 och malmöpubliken jublade. Men ute på kanten stod linjemannen och vinkade för offside. Ytterst tveksamt, för nog tusan stod Ofere i linje när inlägget slogs.

När klockan närmade sig stopptid så fick Bech tag på bollen vid straffområdesgränsen. Han kom med nöd och näppe runt, slog ett inlägg mot Ofere men bollen seglade över alla och det verkade som förgjort. Ofere gav dock inte upp utan rusade mot bollen och då får en halmstadback en hjärnblödning och drar Ofere rejält i armen. Vår anfallsbjässe rasar i marken och linjemannen som vinkade bort Oferes nickmål började vinka hysteriskt på linjen. Jag jublade för nu var det straff. Trodde jag. En diskussion tog fart mellan huvuddomare och linjeman och till slut så stegade huvuddomaren fram till straffpunkten och straff var dömt. Efter att HBKarna har skällt ut domarteamet efter noter så kunde vår finske legend stega fram. Och han väntade iskallt ut Conny Johansson innan han la bollen i mål. 

MFF gör ingen fantastisk insats på något sätt. Men försvaret var säkert. HBK skapade i princip inga farligheter. Men det är kanske inte så konstigt när man börjar maska vid 0-0 efter ca en halvtimme. Av förra årets skyttekung så såg man absolut ingenting. Går han redan och drömmer om sina proffsäventyr som tar fart i sommar?

Annars så var det synd om Safari att åka på en skada när han kanske gör sin bästa match i MFF. Han visade en rejäl kämpaglöd och var mer modig i närkamperna än tidigare. Dessutom så försökte han ofta slå stickare på Bech och Afonso. En annan yngling som fortsätter att imponera på mig är Jocke Nilsson. När spelet klickar så springer han bara mer och ser sådär härligt tjurig ut. Ett exempel var när ingen sprang i djupled på mittfältet i andra halvlek, då tog Jocke, som var balansspelare idag, en jättelöpning som bara skrek jävlaranamma om sig.
Sen håller vi alla tummarna för att Afonso inte åkte på någon farlig skada, för han behövs mot Helsingborg. Afonso har redan hittat sommarformen och är jämnare i sitt spel än någonsin.

0 kommentarer