Matchrapport: MFF B – HIF B 0-0
Efter gårdagens allsvenska thriller mot ett maskande HBK, så var det idag dags miniderbyt Malmö FF B - HIF B. Framför allt så var jag nyfiken på Emil och hemvändande Labinot.
Malmö FF ställde upp med följande elva:
Mattson
T Nilsson - Kouakou - N Hansson - Wihlborg
Pode - Labinot (off) - J Persson (def) - Emil
Lawan - Sliper
Jag kom precis efter avspark, så jag missade de absolut första minuterna. Efter bara fem minuter så stal Wihlborg bollen och hittade Emil, som lekte bort två Helsingborgare, för att sedan slå en djupledsboll mot Lawan som precis hamnade offside. Minuten senare så kom Pode fri, men missade tyvärr.
I den 10e minuten så var det dags för HIFs första läge, när Imad K kom fri men Mattson kunde rädda genom att göra sig stor. Direkt efter så klackfintade Emil bort sin motståndare, för att sen hitta Labinot som gick på avslut men en helsingborgare kunde bryta i sista stund. Någon minut senare så jonglerade Emil med bollen och det såg så lekande lätt ut när han förnedrade den ene HIFaren efter den andra.
I tjugonde minuten så kom Lawan springande efter en fin djupledspassning och efter att ha drivit en bit med bollen så hittade han Labinot som sköt en bit över. Mot slutet av första halvlek så fick MFF ett jättekontringsläge efter en perfekt tackling, men domaren gav HIF årets billigaste frispark. Synd på ett så bra läge för MFF. Frisparken slogs stenhårt men mitt på mål och Mattson kunde enkelt boxa ut bollen.
HIF försökte styra spelet, men man var fantastiskt uddlösa framåt. Gustaf Andersson var en hygglig målskytt i IFK Göteborg för ett par år sedan, men idag var han bara ofarlig. MFF spelade betydligt rakare och kom också fram till betydligt fler och vassa lägen än sina motståndare.
I paus så gick Labinot ut och ersattes av ”Tomelilla” Nilsson (tror jag att det var). En bit in i andra halvleken så fick även Emil gå av, dock vet jag inte vem som fick komma in.
Några minuter in i andra halvleken så snodde Lawan åt sig bollen högt upp i plan. Där spelade han i sidled och ”Tomelilla” gick på skott strax utanför straffområdet, men en försvarare kunde täcka. I nästa anfallsvåg så slog en djupledsboll in i straffområdet och Emil (tror jag det var) blev ensam med målvakten, i en halvdan vinkel, men HIFs målis kunde rädda. Mycket nära 1-0!
Någon minut senare så slås en djupledsboll mot Lawan. I en löpduell med en försvarare så drogs Lawan ner. Detta en bit in på HIFs planhalva och det var oceaner av tom yta fram till målet. HIFaren åker på ett gult kort. Nu finns ju inte frilägesutvisning längre (ersatt av en sk ”målchansutvisning”), men det borde varit rött kort. Det var många, många metrar bak till närmsta HIF-försvarare.
Tio minuter senare så är det igen dags för Lawan att komma fri. Han tar det lugnt och försöker placera bollen vid den närmsta stolproten, men HIFs målvakt kommer ner och räddar. Väldigt, väldigt nära mål!
Ett par minuter senare så visar linjemannen att han aldrig kommer komma nära att döma någon form av elitnivåfotboll. Lawan blir krokad en meter från linjemannen, som bara viftar bort det hela. Lawan reser sig upp och påpekar, lugnt och behärskat, att han blev fälld. Linjemannen blir ursinnig och viftar som besatt med sin lilla flagga för att sen gråta ut för huvuddomaren. Ett gult kort till Lawan delas ut. Fubbikk-domare!!
Den sista riktiga chansen kommer ca fem minuter senare då Sliper snor åt sig bollen av HIFs högerback. Helt fri så rusar Sliper mot mål och skjuter hårt någon centimeter strax ovanför ribban. Matchen slutar 0-0. De sista tjugo minuterna var ganska händelsefattiga. De som märktes var HIFs tiomannaklack, som kämpade om att vara så hårda som möjligt. Det hatas hit, det hatades dit. Var inte den ene en hora, så var den andra det. Men de tyckte säkert att de var döfräsiga…
I andra halvlek så var det MFF som tog över taktpinnen. Man hade mer bollinnehav än HIF och man fortsatte med sitt fina djupledsspel från första halvlek. HIF däremot skapade inte mycket. Det var mest halvchanser, som tex någon hörna som studsade lite småvilt, men ändå inte vållade några större bekymmer. Framförallt så var det kul att se Kouakou. Han agerade betydligt lugnare än vad han har gjort i Allsvenskan hittills. Han försökte dirigera verbalt och genom sitt pekande. Gustaf Andersson såg ut som en liten skolepåg i närkamperna med honom. Men framförallt så var han alltså lugn i sitt spel. Inga idiotrensningar rätt upp i luften, eller huvudlösa nickdueller. Jag tycker inte att vi ska räkna bort Raul än. Beröm skall även hans mittbackspartner, Niklas Hansson, ha som var stark och positionssäker.
Matchens lirare var dock Emil. Han var på en helt annan nivå än de andra spelarna i första halvlek. Han trixade, han passade, han vann boll. Precis den spelartypen vi behöver offensivt för att låsa upp igelkottförsvar.
Labinot spelade alltså bara en halvlek, i en halvlek där HIF hade lite större spelinnehav. Jag tror att Labbe vill ha mer boll inom laget, men man såg absolut hans potential, även om han inte dominerade som Emil. Han vårdade bollen bra, gick i djupet och sökte avslut ett par gånger och visade en fin spelförståelse.
