Förvandlingen - Bo Johanssons inverkan på Blåvitt
Ett par veckor efter den förlösande kvalsegern mot Västra Frölunda gjorde IFK Göteborg klart med en ny tränare, ett namn som hade diskuterats friskt och som många hade hoppats på - Bosse Johansson.
Bosses fina meriter fick supportrar att byta mardrömmar om Superettan mot drömmar om nya SM-guld. Vad kan då ett enkelt tränarbyte förändra i en förening med så starka traditioner som IFK Göteborg? En hel del skulle det visa sig.
Att i november förra året kalla truppens självförtroende för sargat var att uttrycka sig milt. I och med matcherna mot Västra Frölunda var det Allsvenska kontraktet fixat, men skulle de räcka kommande säsong? Den blåvita ledningen hade redan när Roger Gustafsson tog över efter Stefan Lundin klargjort att det var en tillfällig ersättare och att en ny tränare skulle anställas när säsongen var över. Vem detta skulle bli kunde man då bara spekulera i. Namn som Tommy Svensson, Bosse Johansson och Benny Lennartsson var de som diskuterades flitigast, men den 25 november blev det klart att det var Bosse Johansson som skulle ta över vid rodret.
På en relativt kort tid märktes det tydligt att de grabbar som med liten marginal klamrat sig fast i den svenska fotbollens finrum plötsligt utstrålade en vilja och ett sug att starta det allsvenska seriespelet igen. Nu skulle man få sin revansch!
Jag har på sistone följt IFK:s träningar vid ett flertal tillfällen och har verkligen fått ta del av det nyvunna självförtroendet. Det skämtas och faktiskt även busas bland spelarna, och de utstrålar en glädje som man inte såg röken av på planen förra hösten. Hur har då detta hänt? Bosse Johansson är en otroligt positiv och sympatisk, som spelarna själva har bekräftat i diverse intervjuer, och har gjutit ett mod i spelarna som får dem att våga spela ut och ta chanser på plan. Även de som ännu inte fått chansen i Allsvenskan ser ut att ha mycket kul i gänget och än så länge verkar tålamodet finnas kvar.
En bidragande faktor till spelglädjen som IFK Göteborg anno 2003 utstrålar är också några utav nyförvärven som gjordes inför säsongen. Då tänker jag främst på spelare som Hasse Blomqvist, som är på planen av en enda anledning - att ha kul. En annan spelare med underbart självförtroende är Mamadou "Big Mama" Diallo. Många klagar på hans egoism och divalater, och det ligger en del i det de säger, men samtidigt sprids glädjen och förtroendet för den egna förmågan bland de övriga i truppen.
Då är frågan: varför ligger inte Blåvitt i toppen? Jag skulle vilja säga att det som i höstas var en psykisk oförmåga att vinna matcherna har bytts mot en spelmässig oförmåga. "Skulle det vara bättre?" frågar sig nog många. Ja, för vad IFK Göteborg gör nu är att de bygger upp ett nytt spelsystem, en helt ny filosofi och framförallt ett annat sätt att ta sig fram på planen. En process som denna tar tid, och räkna med att få se Blåvitt lika resultatmässigt ojämna i ytterliggare ett tag. När det slutligen har stabiliserats kan vi dock börja hoppas på framgångar på riktigt. Jag skulle vilja jämföra med Djurgården, som 2001 startade från ruta ett. Man jobbade med samma mål i blicken som de IFK Göteborg har nu - att spela en vinnande men samtidigt attraktiv anfallsfotboll. Efter tio omgångar hade laget 14 poäng, endast två mer än vad Blåvitt i år har samlat ihop på lika många matcher, och när samtliga 26 hade spelats låg de på en imponerande andraplats, två poäng före lokalkonkurrenten AIK.
Vad jag försöker säga är att man måste ge Bosse och grabbarna ytterligare lite tid. Gör man det, och de har möjlighet att arbeta in det nya systemet i lugn och ro, kan det här vara början på en ny framgångsvåg för vårt kära IFK Göteborg. Jag kan inte lova medalj redan i år, men om Bosse får sitta kvar även nästa säsong och vi får behålla, eller kanske rentav förstärka, truppen tror jag att vi redan nästa säsong kan vara med i toppen och kriga.
Det är någon sorts magi över Bosse Johansson. På något sätt har han på kort tid kommit halvvägs i att förvandla fotbollslag med sand i maskineriet till ett sprakande gäng lirare. Hur han än har gjort det, och hur det än kommer gå i framtiden, har han redan utfört smärre underverk inom våran förening!
Vi ses där Blåvitt finns!