Lagbanner
2015-12-11 01:30

Tampa Bay - Ottawa

Nu ska di röe få knabb

Dags för första mötet med ärkerivalen och trätobrodern Helsingborg, ett möte som kan avgöra om Malmö ska tillhöra toppen eller mitten när allsvenskan tar paus inför VM.

Helsingborg o Helsingborg är de’ det enda ni tänker på? Di där röe från sta’n som, när vinden ligger på från den kontinent man tror sig tillhöra, luktar av dansk öl och pölse. Det finns väl andra städer i Sverige? Jo, det gör det. Men nu när allsvenskan ska skilja männen från pojkarna möter vi Skånes nästbästa fotbollslag. Det är bara att erkänna, Trelleborg är ingenting och Landskrona är som minsta barnet i en syskonskara på 14. De är snälla och rara men så små att de inte påverkar ens liv på minsta sätt.

Men Helsingborg: Det är något helt annat. De är som den närmsta yngre brodern. Du vet han som vill ta ifrån dig ledarpositionen, som försöker sno dina brudar, som vill göra allt snabbare, bättre, fortare, högre och längre än dig. Han som vill vara som du, fast mer på något sätt. Men icke, det kan inte tillåtas.

Det snackas mycket om Helsingborgs betydelse för allsvenskan och dess publik. Men under mina 44 levnadsår har Helsingborgarna haft en allsvensk plats i mindre än hälften. Och hade det inte varit för en tidigare styrelseledamot i Malmö, målvakten Janne Möller och bombaren Mats Magnusson så hade de fortfarande spelat i en annan division, vilket de i och för sig gör fortfarande. Både sportsligt, ekonomiskt och publikt.

Det har ändå blivit några intressanta bataljer sedan Hif återkom i allsvenskan 1992. Minns 3-3 matchen samma år, eller hemmamatchen det hemska år vi åkte ned i Superettan. Vi blev utspelade och jag och mina kompisar insåg med fasa att Malmö skulle ramla ut. Efter ett tungt och långt sorgearbete på polarens gård kunde stappla jag hemåt. Även om det var nätt och jämnt. Flera dagar efteråt sov jag med käpp, så hårt tog det. Men efter sol kommer regn och ett stort glädjeämne är vår utskåpning av Hif:arna med 5-0 under ett av Prahls år. Efter det sprang spelarna ärevarv och firades som rockstjärnor, med inklappningar och allt.

Då var då och nu är nu. Och på måndag kväll smäller det i benskydden och på de något grönare stråna på Malmö Stadion. Då ska MFF förhoppningsvis fortsätta trenden med segrar mot Helsingborg, som med fjolårets två vinster innebär sex matcher i rad utan förlust.

Men det finns orosmoln. Di röe tog en övertygande 4-0 seger i senaste matchen och är kanske inne i en positiv trend. Kanske har man också insett att Henke inte kommer tillbaks förrän efter VM, och att det innan dess gäller att ha skrapat ihop tillräckligt med poäng för att inte bryta nacken när man tittar mot toppen av tabellen.

För vår egen del handlar det om att hänga med där uppe, för att kunna gå till VM-vila, få in skadade nyckelspelare och sedan spela med ett friskt lag. Det som talar för Malmö är att flera av de unga spelarna är tillbaka efter skador och inne i truppen igen. Marcus Pode och Emil Halfredsson kommer med välbehövlig snabbhet. Behrang Safari verkar ha hämtat sig ifrån magsjukan senast och gjorde en bra arbetsinsats i första halvlek. Till det kommer Joakim Nilssons lovande inhopp och att Kung Hasse är tillbaks, även om han troligen får starta på bänken. Liksom jag tror att Emil och Pode får göra. I alla fall om Åkerby startar med en 4-4-2 uppställning. Skulle det bli så tror jag att laget ser ut så här:

Asper
Vincenz – Daniel Andersson – Persson – Holgersson
Bech – Litmanen(offensiv) – Nilsson(defensiv) – Safari
Ofere – Alves

Om det blir 4-3-3 tror jag på denna uppställning:

Asper
Vincenz – Daniel Andersson – Persson – Holgersson
Bech – Jari – Pode
Safari – Ofere – Alves

I vilket fall så behövs det ett bättre passningsspel och mycket mer löpvilja än senast. Fortfarande är det för mycket sidledsspel och för lite utmaningar i djupet. Kanske kan Litmanens inträde och passningsspel betyda att framförallt Alves och Bech rör sig i djupet och vågar lita på att det kommer bollar på ytorna. Kanske kan Ofere suga in bollarna, hålla tag i dem och ge oss den tid vi behöver för att hinna flytta upp laget. I sådana fall kan det bli en kul kväll för oss himmelsblå. Må bästa lag vinna, dvs Malmö FF

Ulf Österlind – i revanschens år 20062006-05-07 22:15:00

Fler artiklar om Malmö FF

Friday I’m in love: En passionerad MFF-supporter från andra sidan Atlanten