Lojalitet – mot vem?
"Så ni som tycker att jag är en svikare, måste se saken i ett vidare perspektiv. Medan ni sjunger på Stockholms Stadions läktare, svingar öl på krogen eller svettas framför webb-radion gör jag mitt för att stötta framtidens män."
Jag blev både glad och stolt. ”Grattis, din son har tagit plats i Lunds BK:s talanggrupp för 13-14:åringar.” En pojke som tränar tre gånger i veckan och som brinner för fotbollen dygnet runt har fått ännu en morot och som stolt pappa kan man väl inte annat än glädjas.
Om det nu inte vore för att talangträningen pågår mellan 19.00 och 20.30 på torsdagar. Idag är det torsdag, klockan 19.00 spelar Malmö FF årets hittills intressantaste match mot regerande mästarna Djurgårdens IF. So what, säger ni. Låt pågen ta bussen hem och bänka dig på Gloria´s och njut av Litmanen och Emil. Tyvärr, det är inte så enkelt.
Min grabb har gått på Stadion sedan han var fem år.
Han debuterade på läktaren när Lilienberg på pass av Ibrahimovic räddade en poäng mot Sylvia. Han satt på Lakans pall framför klacken i Landskrona då vi en solig försommardag vann Superettanderbyt med 3-2. Han grät av lycka med mig den 30:e oktober 2004.
Drar jag från hans träning och ser MFF utan honom är jag rökt. Vi snackar total förtroendekris.
Min son fyller tretton i år. Som förälder bävar man inför vissa åldrar och tonåren tar väl priset.
Här gäller det att hålla fast i de band som binder en samman med barnen och när det gäller min grabb är fotbollen och framför allt Malmö FF ett av de starkaste. Så hur vackert än Litmanens passningar skär genom det blåblåa försvaret, hur enkelt VM-Danne än plockar ner Video-Brassen och hur mycket än Emil skojar med exilmalmöiten Concha sitter jag på en träbänk på Klostergårdens IP i Lund i kväll och följer talangträningen för 13-14:åringarna.
Samtidigt är det en ynnest att få följa dessa begåvade, seriösa ungdomar på nära håll. Jag är själv tränare för de åtta trettonåringar som deltar i gruppen och det är inte utan att jag kan se några av dem i Malmö FF en vacker dag. 2000-talet behöver arvtagare till Kajan, Dahlin, Engqvist och Ljung.
Så ni som tycker att jag är en svikare, måste se saken i ett vidare perspektiv. Medan ni sjunger på Stockholms Stadions läktare, svingar öl på krogen eller svettas framför webb-radion gör jag mitt för att stötta framtidens män. När ni anklagar mig för bristande lojalitet hävdar jag att jag offrar mitt behov av direkt tillfredställelse till förmån för långsiktiga mål. Utan vardagshjältar som Kroon – inga skånska framtidsmän i fotboll !
Nä, förlåt. Jag blir lätt desperat här i frustrationen över att missa matchen. Det är som så många andra har vittnat om de senaste veckorna: Först nu börjar det kännas i hela kroppen att vi har kommit igång. Allsvenskans första omgångar på Gamla Ullevis ko-äng och Fredriksskans hönsfarm hade inte mycket gemensamt med elitfotboll, men nu pågar och töser, är vi igång !
När HIF hade tagits ner på jorden i måndags kväll kände jag mig berusad. Full, helt enkelt.
Det var så eggande att se Jaris spel på få tillslag, Joakim Nilssons defensiva mognad, Daniels aktionsradie och Emils lekfullhet att jag, utan att ha druckit en droppe alkohol, nästan kände mig oförmögen att köra bil hem till Lund. I kväll unnar jag alla himmelsblå som lever i exil i huvudstaden samma upplevelse.
Det är en tuff uppgift som väntar, DIF är bättre än HIF, Arneng kan nog skära av Litmanen bättre än Dahl och Jonson, Hysén och Video-Brassen kommer att bli Daniels examensprov som mittback. Men om vi får igång den rörlighet, fantasi och spelglädje som präglade stora delar av måndags-derbyt kommer vi att ställa till det ordentligt för mästarna.
Jag ser fram emot att få höra om det.
Utan bitterhet och med förhoppning om en fantastisk fotbollskväll i Stockholm - och i Lund,
ger jag mig ut i solskenet. Det har varit en fantastisk vecka, vitsipporna har blommat, lövsprickningen har tagit fart, ett derby har vunnits och ändå har vi så mycket kvar att se fram emot. Det är tur att det finns ett tröstalternativ på söndag, då rullar min himmelsblå Cittra mot Göteborg. Det är nog tur att vi får vårt VM-uppehåll därefter för vilken ofattbar mental press det innebär för en MFF:are att i tur och ordning möta HIF, DIF och IFK Göteborg !
HIF: Derby mot den stöddiga uppkomlingen.
DIF: Fighten om vilket som är 2000-talets storlag i Sverige.
IFK Göteborg: Den eviga kampen om maratontabellen och vilka som är Sverigebäst genom tiderna.
Efter den duvningen behöver vi alla lite semester. Om vi inte ses i Göteborg önskar jag oss alla en fortsatt framgångsrik MFF-vecka. Vi börjar med en trepoängare på Olympiastadion.
