Ernst rapporterar...
...om sista träningen inför matchen mot Eflsborg. Hans skogstokiga granne blir imponerad av Thomas.
Lång sportsöndag. Först frukost framför Touren, äntligen på gång igen med Lance et al i tre veckors innesittarnjutning. Sedan MFF-träning vid fyratiden, såklart. Sist sportradion härhemma, skönt avslappnad utan nervositet med en kopp te bredvid.
På väg till Stadionområdet, i höjd med Södervärn ungefär, passerar vi (jag och min granne) Daniel Andersson. Jag frågar: "spelar du imorgon?". Han skrattar, men avvisar alla inviter. När vi sedan närmar oss hemmaborgen gör sig JO redo att springa sina dagliga tre kilometer.
23 man är i full träning. Jussi och Joakim Nilsson joggar bredvid. Först uppvärmning, följd av fyrkanten, sen slalombanan. Sist är det tvåmålsspel.
A-laget spelar med Asper - Höiland, Olof, Daniel, Joseph - Lolo, Mattison, Tomas, Yngvesson - Skoog, Ijeh. I paus byter Lolo med Jon; då beger sig Mattison ut på höger mittfält. Det verkar alltså inte riktigt som om Generalen har bestämt sig: Lolo eller Jon? B-laget ställer upp med Lee - Concha, Johan Guoimar-Nilsson, Max Fuxberg, Jeppe - Billy (i en outrageous afro), Samba, Jon/Lolo, Bergström - Bovar, Mackan. B-laget vinner med 1-0 efter ett finfint mål av Bovar, men då har man bytt målvakt så Asper håller nollan.
Roligast under tvåmålsspelet är en tackling av Ijeh på Concha nere vid hörnflaggan som i allt påminner om tacklingen på Rasmussen i första halvlek mot HIF. Och en sublim genomskärare av Thomas Olsson till Skoog där han dock väntar aningen för länge innan han skjuter och blir upphunnen av Fuxberg. Och så Tom Prahls skrik till Lolo, när han råkar stå stilla i en halv sekund: "Rör om i grytan, Lolo!".
Min granne, som fastän han är komplett skogstokig MFF-supporter faktiskt aldrig har bevittnat en träning förut, imponeras framförallt av en sak: den genomgående hundraprocentiga skärpan i Thomas Olssons passningsspel.
Vår spelartrupp är ju för övrigt bättre än den varit på många långa år. Inga Fredrik Dahlströmar, Andre Jeglertzar eller Kenneth Gustavssöner. Kvalitet rakt igenom. Möjligtvis med undantag för Lee och Jeppe. Men resten är tjockaste grädden. Ifjol kickade vi elva man efter säsongsslutet - ingen av dessa saknas - och köpte fyra. Inför nästa säsong räcker det om vi säljer typ två och köper en. Förutsatt att vi får behålla dom vi har.
Mina tre favoriter så här långt under säsongen i MFF är Peter Ijeh, Joseph Elanga och Jon Jönsson. Ijeh för att han är Ijeh. Joseph för att han, vem vi än möter, äger vänsterkanten. Äger: innehar, förfogar över, rår om, besitter. Såväl defensivt som offensivt. Vänsterkanten är Josephs; bara hans. Och Jon för hans attityd. Det bultar ett MFF-hjärta därinne av samma storlek som hos Ingemar Erlandsson och Hasse Borg under en annan period. Jon ger sig aldrig. Han går in i närkamperna med största mod. Han tar sig an motståndarna som Salah ad-Din tog sig an frankerna. Han gnäller aldrig på domarna, tar sina varningar med klassisk Schwarz-stoicism. Jag kommer bara på en enda spelare till i allsvenskan med samma pardonlösa attityd: Djurgårdens Markus Karlsson.
Så ska man till Borås i morgon måndag. Med tätkänningen som fartvind. Det var det inte många som trodde för några veckor sedan. Överhuvudtaget tycker jag att fotbollssupportrar idag har alldeles för bråttom. Jag gör mig också skyldig till detta felslut. Tränare ska sparkas efter ett par förluster. Spelare är misslyckade om de går mållösa i en vecka. Efter sjätte omgången var vi helt avsågade från toppen. Det var kört. Sex omgångar senare är vi trea. Det är berg-och-dalbana i fotbollsfabriken. Sak samma med spelarna. Bergström var årets värvning på försäsongen. Efter femte omgången var han skräp. Efter nionde var han mästerlig igen. Efter elfte ånyo vissen. Hej vad det går mellan pattar och lår.
Tid. Spelare behöver tid. Vissa mer än andra. Ijeh behövde ett helt år för att acklimatisera sig. Yngvesson likaså. Jag var till exempel själv beredd på att ge upp på Jon ifjol. Trodde att tåget hade gått för hans del; utvecklingskurvan var färdigplanad. Jag är ju glad att det är Tom Prahl som har hand om spelarna och inte jag eller någon annan av de andra förvirrade forumskribenterna som härjar.
Elfsborg, således. Tre poäng, tack. Vi är Malmö FF; nu blir det åka av.