Måndag morgon...
...och i det sommarvackra Sverige frodas Zlatan-hatet.
Visst kändes det lite snöpligt när Sverige helt plötsligt var utslaget ur VM. Alla var vi säkert inställda på att matchen mot Tyskland skulle bli tuff och att en förlust kanske var det som ändå låg närmast. Men sättet som det skedde gjorde oss nog alla lite chockade och lite skamsna. Var vi inte bättre än så här?
Nej, tydligen inte. Och det finns säkert tusen anledningar till varför. Men jag vet vilken som kommer diskuteras flitigast runt om på de svenska arbetsplatserna under veckan som precis börjat. Enligt svenska folket är det såklart Zlatans fel att Sverige åkte ut ur VM. Och inte nog med det, det är hans fel att vi hoppades så mycket på laget för han sa ju att vi kunde vinna VM-guld. Dumma dumma Zlatan.
Jag tillbringade en fantastisk vecka nere i Dortmund och Berlin och träffade en mängd fantastiska svenskar. Men jag stötte också på en mängd fantastiskt dumma svenskar. Efter Paraguay-matchen ville en glad Stockholmare (som på huvudet hade en gul hjälm med två blåa muggar på som han kunde dricka ur med hjälp av två sugrör) fira den svenska segern med en kram supportrar emellan och visst tänkte jag, varför inte, vi är ju svenska fans allihopa och det är ju inte så ofta vi svenskar får tillfälle att kramas så visst, nu skulle det kramas. Under den korta intima stunden svenska män emellan pratade Stockholmaren om hur glad han var över segern och hur det var det bästa han
varit med om "men det allra bästa är ju att Lagerbäck äntligen insett att den där jävla blatten är kass".
Vilken jävla blatte? tänkte jag och frågade den kramvilliga Stockholmaren. "Zlatan såklart, han är så jävla kass och det var så jävla skönt att Lagerbäck bytte ut honom i paus och visade att vi inte ska ha några jävla blattar på plan".
Behöver jag berätta mer om Stockholmaren för att ni ska förstå hur illa jag tycker om honom?
Men det värsta är att han inte är ensam. Tvärtom. Han är så långt ifrån ensam man kan vara. Runt om bland de tusentals rågblonda svenska fansen som invaderade Tyskland under några tokvarma dagar sommaren 2006 fanns en ruggigt stor del som tyckte "att den där jävla blatten inte har något i svenska landslaget att göra, i alla fall så länge han inte gör mål".
Sedan finns det en stor grupp som tycker fantastiskt illa om Zlatan, men de vågar inte riktigt säga det rakt ut. Och frågan är om inte det är lite värre. Inför Tyskland-matchen hörde jag en och samma fras gång på gång. "Nu måste Zlatan faktiskt visa någonting". Och jag ställer mig frågan: Vad är det Zlatan måste visa för alla er som varje gång det är landskamp tycker att "nu måste faktiskt Zlatan visa någonting"?
I mina ögon har han visat ganska mycket hittills i sin karriär. Kanske mer än någon annan svensk fotbollspelare. Han har visat:
1) Att han var en så stor talang att utländska storklubbar var beredda att punga upp med rekordstora summor pengar.
2) Att han höll ute i den "stora fotbollsvärlden" genom att bli en fullträff för Ajax, inte bara blev han lagets bästa spelare, de kunde också sälja honom vidare med en riktigt bra vinst.
3) Att han kunde gå in och dominera i Serie A under sin debutsäsong. Faktiskt så till den milda grad att han av de andra spelarna röstades fram honom som bästa utlänning.
4) Att han kan göra viktiga mål i landslaget. Klacken mot Italien och sista-minuten-uppvisningen mot Ungern i Budapest är bara två av många exempel.
Men ändå tycker så många svenskar att "nu måste Zlatan faktiskt visa någnting". Varför är det så här? Varför kan inte alla svenskar glädjas åt att vi i lilla Sverige fått fram en så
briljant fotbollspelare som Zlatan Ibrahimovic och stötta honom på alla sätt han behöver bli stöttad på?
Är det så enkelt att folk stör sig på att han är "en jävla blatte" eller ligger det något annat bakom? Avundsjuka? Rädsla? Kiss-i-sängen-problem? Jag skulle så gärna vilja veta...
***************
I Dortmund stötte jag på Mats Persson. Ni vet, han den där före detta sportchefen i IFK Göteborg som stal Peter Ijeh från oss. Jag berättade för honom hur illa han gjorde oss MFF-fans när han tog vår predikant ifrån oss. Han svarade att han nu hade förstått det.
När han genomförde stölden förstod han inte det, men nu gör han. På min fråga om han hade gjort samma sak igen om han visste vilka känslor han satte i brand svarade han: "Jag tror inte det". Han verkade lite skamsen.
***************
Svensson eller Källström på mitten i landslaget? Svaret är enkelt: Litmanen.
***************
Om ni någon gång råkar befinna er på Kaiserin Augusta Allé i Berlin ska ni utan att tveka gå in på restaurangen Timeless. Där kan ni lätt stanna livet ut...
***************
En annan betraktelse från Dortmund och Berlin är att göteborgare inte kan nöja sig med att vara svenskar. De har ett tvångsmässigt behov av att berätta att de är från Sveriges fulaste stad. Är det inte med klubblagströjor då är det med fula sånger om att de inte åker hem med sorg eftersom de är från sin jävla stad. Pajasar!
***************
Min nästa "Måndag morgon..." kommer att handla om Malmö FF. Jag lovar...
