Nu är det bara seger som gäller!
Det utlovades ju regn. I stället skiner solen som aldrig förr. Och tack vare det utlovade regnet åkte jag inte till havet utan sitter inne vid datorn, uppkopplad, och lyssnar på outgivna låtar på Weezers hemsida. Samtidigt som jag surfar omkring, samtidigt som jag försöker få ihop den här texten.
Jag vill inte klaga på vädret, men här var regn utlovat och jag hade faktiskt sett fram emot en dag inomhus. Med nån gammal svartvit Bogartrulle, kaffe och cigg och några timmars Hattrick.
Det fick bli några timmar utomhus i trädgården men nu orkar jag inte mer.
Det var en SATANS besvikelse i måndags efter matchen mot Elfsborg. På min väg tillbaka till First Hotel Garden mötte jag mängder av människor i alla åldrar som undrade över resultatet. Om jag inte tidigare förstått det gigantiska intresse MFF tilldrar sig nuförtiden så gjorde jag det sannerligen då. Där var svensexegänget med tröjor med namn på gamla holländska favoriter som Neeskens på ryggen. Där var den unga personalen på McDonald´s. Där var de tre kvinnorna i hundraårsåldern med varsin käpp och så märklig skånska att jag först svarade dem på engelska i tron att de var turister. Där var den kepsprydda mannen på cykel som uppenbarligen druckit några öl för många. Alla ville de veta hur det hade gått. Alla blev besvikna efter 0-0. Alla hade de antagligen anledningar att inte närvara på Stadion tillsammans med oss andra dryga 18 000. Alla håller de på Malmö FF.
Vilken helt jävla fantastisk siffra det är. 18 000 plus några hundra till. Mot Elfsborg som aldrig har dragit horder av folk tidigare. Var slutar detta? Hur högt kan snittet hamna innan det säger stopp? Och så ser jag att drygt 10 000 redan har biljetter till måndagens mot Sundsvall.
Vilken helt jävla fantastisk siffra det är. 10 000 plus några hundra till. Mot Sundsvall som aldrig har dragit horder av folk tidigare. Var skall det sluta?
Det blev 0-0 och det var ju, för att ta till en underdrift, en rätt krampaktig tillställning från MFF:s sida. Få gjorde vad man kan förvänta sig av dem, men det är nu tre dagar sen och det är dags att glömma. Vilket över 10 000 redan tycks ha gjort.
Trots de två tappade poängen och trots att avståndet till Djurgården och Hammarby ökade, så la sig min besvikelse rätt snart. Förvisso hade jag svårt att somna i måndags natt, men det berodde mindre på att jag ältade matchen än på Jan-Oves våldsamma snarkningar (ett tag övervägde jag att ta kudde och täcke ut i korridoren, då förstår ni). Det blev "bara" fem raka segermatcher. Och precis som förra året bröts trenden mot ett lag där det var 10-0-0 på tio tidningars tips. Fast ljuset i mörkret är att dels är vi fortfarande obesegrade hemma, dels är vi nu uppe i sex raka matcher utan förlust.
Jag inbillar mig att det kommer att spruta adrenalin ur öron och näsor på de elva himmelsblå som springer ut på Malmö Stadions gräsmatta på måndag. Inte bara vill de ha revansch för måndagens klena insats, jag vet med bestämdhet att alla kommer ihåg förra höstens möte uppe i Norrland där Sundsvalls benknäckare till synes gjorde allt för att skada så många MFF:are som möjligt, och därtill lyckades med Skoog och Ijeh.
Räcker inte dessa minnen för att ta fram det bästa ur Skoog (näsan, Niklas, kommer du ihåg hur de trampade sönder din näsa?), Yngvesson, Elanga med flera, då vet jag inte vad som krävs.
Kan det bli så många som 18 000 plus några hundra till som ser matchen mot Sundsvall? Kan det bli ännu fler? Räkna bort mig, tyvärr är min semester redan slut då och chefen blir galen om jag försöker ta ledigt min första arbetsdag. Det får bli sportradio och textteve och Internet. Men vid Ijehs Gud vad jag hade velat vara på plats. Jag tror det kommer att bli en match som ni som kommer att vara där kommer att beskriva i euforiska ordval. Naturligtvis inte lika himlastormande som efter 5-0 mot Den Sinande Mjölkkossan (för detta krävs det nog tvåsiffrigt), men kanske nästintill.
Och jag ska sitta på mitt jobb och jubla och falsksjunga sköna sånger till MFF:s ära och titta på tabellen och se att det bara skiljer tre poäng upp till Zoran Åkebys mediafavoriter. För 0-0 i måndags är glömt och förträngt, liksom det trötta spelet: nu är det bara seger som gäller.