Malmö FF vs Odense i Åhus 27 juni 2006
5-2 i rumpan mot OB, och Jon Jönssons mittbacksspel lämnade mycket övrigt att önska. Men den stekta sillen var i alla fall okej...
Kvällens gladaste MFF:are: Glenn Holgersson. Som vann ålalotteriet. ”Nu blir det fest ikväll” säger han när han hämtat ut sin vinst; en äkta åhus-ål.
Vi ställer upp så här: Asper – Järdler, Gabriel I, Jon, Ulrich – Safari, AA, Gabriel II, Pode – Emil, Bech. Byten: Olof mot Jon (i paus), Jocke mot AA (en bit in i andra) Yksel mot Pode (också en bit in i andra), Rawez mot Safari (ännu en bit in i andra) och AA mot Gabriel II (med några minuter kvar). Kvar på bänken: Sandqvist.
Spelare som vandrar omkring vid arenan ej omklädda: Skoog, Jari, Ofere, Glenn, Guiomar Nilsson, Labinot, Raoul, Wihlborg, Tobias Nilsson, Niklas Hansson, Mattisson.
Borta: Daniel (semester hela veckan) och Höiland (inte tillåtelse att börja träna med laget förrän 1:e juli).
Publik: 549 betalande.
Spelplats: Åhus Hornas lummiga arenaområde. Klubben ligger precis över kvalstrecket i division 3, men hade ändå en VM-spelare i landslaget i Tyskland.
Resultat: 2-5 (2-4).
Målskyttar: 0-1 en dansk, 0-2 en dansk, 0-3 en dansk, 0-4 en dansk, 1-4 Pode, 2-4 Gabriel II, 2-5 en dansk.
Kvällens märkligaste fundering: att man döper ett samhälle till Åhus när ingen i bygden kan uttala förstabokstaven! Våga ta steget fullt ut och ändra namnet till Öhus! Kom igen!
Svepskäl som används för att åka upp och se matchen: Souvenirförsäljning för MFF Support. Jag och Kristian har åkt upp för att sälja tröjor, halsdukar och badbollar till MFF-törstande nordöstskåningar. Det går bra. Vi profilerar MFF i nejden och lockar framtida fans.
- - - - -
Vi kör upp och är framme vid fyratiden, lassar in souvenirerna i en bod vid idrottsplatsen och sticker sen ner till stranden. Där springer vi vår trettiominutersrunda i den sugande sanden och tar sedan ett dopp i det iskalla vattnet. Vem har sagt att inte också supporters kan vara vältränade och fit for fight?
Åhus är hem till världens finaste sprit. Överallt finns det Absolut-lokaler. Men vi provar inget av vodkan. Nere i hamnen äter vi stekt sill. Det är kallt. Är detta sommar? Åhus känns som en stad tömd på folk. Så här ser det ut när vädret är dåligt i semesterorterna. Vi åker tillbaka till idrottsplatsen och börjar lägga fram souvenirer.
Innan match stöter jag på José Morais. Jag frågar honom om han är här för att kolla på sina brassar. Han nickar. Jag försöker pressa honom på vidare uppgifter. Kommer det fler folk? ”Jo, det gör det”. Hur många då? ”En… kanske två”. När då? ”Snart”. Han är fåordig. I paus och efteråt följer han sedan Åkeby sida vid sida. Är detta en framtida andretränare? Jag tyckte att han gjorde bra ifrån sig i Assyriska, om man ser till förutsättningarna.
Av Hasse Borg får man inga svar. Det är inte lönt att fråga. Men jag haffar Bosse Nilsson. ”Stämmer det som jag läser i tidningen?”. Han skakar på huvudet och säger: ”Jag läser inte tidningen”. Jag framhärdar: ”Du vet vad jag menar, Bosse: ska du lämna oss?”. Men han har uppenbarligen ingen lust att prata om det. ”Det är inget jag vill snacka om”. Säger han och går sin väg. Jag skulle tycka att det var en jobbig förlust för klubben om Bosse försvann. Dels på grund av hans järnkoll på utländska talanger och hans vittförgrenade kontaktnät. Men också för att han ofta är den enda man kan ringa i MFF om man vill ha hjälp med något. Spelarnas nummer vid intervjuer, besked om när matcher och läger ska förläggas, sånt.
Matchen, ja. Forumet är redan översvämmat av kommentarer. Jag vet inte vad jag ska tillägga. Det var semesterfotboll. Men att som Garpe påstå att det var det sämsta han sett, det håller inte torrt. Då var man inte på plats i Väsby tidigare i år. Eller ute på Bröndbys träningsområde i Prahls första match tidigt 2002. Eller på Stadion mot Elfsborg 1999. Det var dåligt, men inte uselt bortom det fattbaras gräns. Jo, en sak kanske: Jon Jönssons ”mittbacksspel”.
Försvarsspelet var under all kritik första halvtimmen. Speciellt positionsspelet såg mycket moloket ut. Och störste syndaren av dem alla var Jon. Han låg konstant fel, tog vansinniga beslut och satte Gabriel I och Järdler i svåra situationer. Efter paus blev det oändligt mycket bättre; Olof är en mycket bättre mittback än sitt rykte. Trygg och lugn. Tillsammans med Gabriel I blev det bra. Plötsligt satt alla ner i båten. Odense hade egentligen bara en målchans i andra halvlek och den gjorde de mål på. Det måste dessutom Ulrich ta på sig då han förlorade en nickduell inne i straffområdet väldigt lättvindigt.
Mittfältet var godkänt, inte mer. AA såg sedvanligt trög och långsam ut, men innan Busty skriker rakt ut i tomma rymd så kanske man också ska nämna att han blev betydligt bättre i andra halvlek och att det de facto bara är han som pratar och peppar i dagens MFF. Gabriel II började illa, men spelade upp sig. Målet var prima; en mittfältare som följer med i anfallet och tar sig in i straffområdet och skjuter. När hände det i MFF senast? Han ville och vågade dessutom dra sin man oavbrutet. Det var läckert att se: ta emot boll, dra sin bevakare och hitta passning framåt. Tänk vad fotboll kan vara enkelt! Men är han tillräckligt snabb? Knappast. Och har han tempo i kroppen för allsvensk fotboll? Näppeligen. Pode och Behrang slet förtjänstfullt men mer än så var det inte.
Anfallet? Emil var nog bäste man; mycket vilja och en kvickhet i en-mot-en-situationerna som lovar gott. Men visst ska han spela ytter? Jesper Bech var som Jesper Bech brukar vara. Så vag i konturerna att han knappt syntes i den nordöstskånska kvällningen.
Så samtidigt som vi fick storstryk så kan man också vända på det: med exempelvis Afonso på plan så hade vi vunnit matchen. Vi är i skriande behov av en målgörare. En striker. En forward. En anfallare. En topp. Någon som tar bollen och skjuter den raka vägen in i mål. Vi hade flertalet målchanser i andra halvlek men det kändes aldrig riktigt farligt, även vid några kalabaliksituationer i straffområdet.
Vad är viktigast nu för Malmö FF? Vad måste ske för att vi ska vara i slag den 15:e juli? Som jag ser det är det framför allt två saker: 1) De spelare som är skadade måste tillfriskna. Idag hade vi förhoppningsvis bara fyra, kanske fem spelare i startelvan som också startar mot AIK. 2) En vass forward måste inhandlas.
Då förutsätter jag att antingen Gabriel I kontrakteras eller att Höiland är åter i himmelsblå dress. Helst båda två, faktiskt. Om detta sker, samt att bägge ovanstående punkter också infrias, så finns det en möjlighet att vi kan vara med i toppstriden. Annars väntar det mediokra mitten-av-tabellen-läget för laget och en gruvlig och ångestfylld höst för fansen.
Jag vet själv inte vad jag ska tro just nu. Jag vill inte dra för höga växlar på dagens match. Men jag vill inte heller borsta den av mig som likgiltigt resdamm. Det är en turbulent tid: de nio omgångarna innan VM var bara förövning, det är nu det gäller. Vi är med i täten, blott fem poäng efter förstaplatsen. Men vi har tappat vår störste fixstjärna och pålitligaste målgörare. Kan vi spela ihop ett delvis nytt lag? Kan vi höja moralen och brösta upp oss under de höstliga sjutton omgångarna? Jag har själv inga svar; bara frågor. Jag undrar om jag någonsin har varit så rådvill om mitt MFF? Tror inte det.
Efter matchen samlar vi ihop våra prylar, tackar Horna-folket för hjälpen och ska köra hemåt. Då kommer det fram två män och ber om en broschyr eller en tidning, på väldigt knagglig engelska. Vi ger dom senaste numret av Nr Tolv, MFF Supports medlemstidning. Vi frågar var de kommer ifrån. ”Brasilien”, säger de stolt. Det visar sig att de är far och bror till Gabriel I (mittbacken, alltså). Vad detta betyder? Ingen aning.
Nu avslutar jag kvällen i köket framför den bärbara datorn med en kopp te och en liten whisky (Longmorn, 15 years) och ska gå till sängs, orolig över mitt älskade MFF:s framtid.