19:10
Matchen mellan Tyskland och Argentina är just inne i förlängningen. Men vem bryr sig, klockan har åter igen slagit nitton tio...
Jag har varit inne på det förr: Det har varit svårt för mig att riktigt engagera mig i Malmö den här säsongen. I mångt och mycket berodde det nog på det icke existerande tv-avtalet (damn you Lars-Åke, damn you) som gjorde att jag var hänvisad till webradio för att följa världens viktigaste lag. Det hela lossnade dock i derbyt mot HIF, jag kunde se matchen i sällskap med andra MFF:are på After i Stockholm, vi vann, och, som vi vann. HIF-matchen var katalysatorn som fick min besatthet att blossa upp igen. Men, vad händer? När jag precis lyckas tända lågan och hittat tillbaka börjar FIFA motarbeta mig genom att köra igång ett världsmästerskap som breder ut sig på en ändlös ström av tidningssidor och tv-timmar. Till och med på Himmelrikets forum dryftades så märkliga saker som en boråsmittfältares vara eller icke vara i landslaget eller huruvida någon som kallas ”Mackan” borde starta i stället för Zlatan (borde de inte ha petat den 52-årige HIF:aren?). Så, ni kan säkert förstå hur svårt jag har haft det med att hålla mig fokuserad på MFF.
Härom månaden läste jag ”Mästaren och Margarita” av Michail Bulgakov, en alldeles förträfflig bok som jag kan rekommendera till alla som letar efter något att läsa i hängmattan i sommar. Det är en farsartad, grovkorning historia som tar med läsaren till såväl Moskva som Pontus Pilatus Jerusalem. Efter att ha läst ut boken slog det mig att det skulle kunna bli en fantastisk film i händerna på rätt människor. Jag skulle gärna vara med och besätta rollerna. Jack Black skulle bli en utmärkt Behemot och kanske skulle Max Wright (pappa Willie Tanner i ALF) kunna spela Mästaren, om han inte blivit för gammal, eller kanske Christopher Walken. Resten av rollbesättningen tål att tänkas på.
Nu börjar det dock röra på sig igen, Sverige har åkt ur vm och MFF har värvat en mittback. Jag börjar återigen vakna ur min MFF-dvala. Jag är inne på MFF.se, jag ringer folk för att höra mig för om hur Gabriel sett ut på träning, jag förlorar mig återigen i tankar på hur vi bör formera laget. Det känns bra. Just nu sitter jag och tänker på att jag skulle inte ha något emot att Hasse Borg inser att vi faktiskt har sålt vår största stjärna och att han måste ersättas. Förhoppningsvis har han lärt sig läxan efter förra årets försäljning av Rosenberg, plockar upp lovorna och skaffar en anfallare som gör 4-3-3 uppfinnarna från Stockholm och äldrevårdarna i Helsingborg gröna av avund och som går rakt in och levererar utan att behöva anpassa sig en säsong först.
Gabriel ja, intressant värvning som får ses som ett underbetyg åt värvningen av Raoul såväl som inspelningen av Jon som mittback. Den senare har jag dock inte gett upp än. Jag ger Jon en säsong till, förutsatt att han får vara skadefri så att han får lite kontinuitet – att etablera sig som mittback. Återstår att se om det blir någon ny anfallare... Hur som helst längtar jag något otroligt till att allsvenskan ska dra igång igen.
Till sist vill jag bara länka till följande. Jag önskar att Bengt Madsen hade lite av samma humor som Middlesbroughs ordförande har.