- -
MFF-AIK 3-1
Jubel, den sedvanliga avtackningen, mera jubel, en tacksamhetens tanke åt Niklas Sandberg och sen in i bilen för hemfärd. Ett vinglas, en bag-in-box Roodeberg, och så fylls glaset på med Bacchus gudomliga dryck. Varmt och skönt i solen, och ett växande leende då jag tänker på insats och resultat.
3-1. Matchen borde egentligen ha slutat 3-0, då hade det känts alldeles perfekt – men ska jag vara ärlig så var det knappast orättvist att Solnagänget fick in en boll bakom vår nye målvaktsstjärna. Med lite tur hade de till och med kunnat få oavgjort, 1-1, 2-2 eller något i den stilen. Men tack vare en storspelande Jonas Sandqvist, med flera matchavgörande räddningar, och en uppoffrande kapten Andersson lyckades vi hålla rent i målet ända fram till slutminuten.
Efter matchen riktades såklart samtliga blickar mot våra två nya anfallsess, detta med all rätta. Att gå in på ett sådant sätt i sina debuter och producera tre mål, en mängd farligheter genom framspelningar och dribblingsräder samt en stor portion spelglädje bådar mycket gott. Men vi får heller inte glömma att framhålla (förutom de i stycket ovan nämnda) vår vessla på vänsterkanten, Behrang, som (precis som i samtliga matcher denna säsong) skapade stor oro för de gulsvarta motståndarna genom sina fina löpningar och utmaningar. Vår nye finlirare i försvaret, Gabriel (observera att detta är ett artistnamn och därför bara sägs en gång – har alla förstått?) spelade även han fint och behärskat, och även om man då och då blev lite väl orolig av hans lugna spel när motståndarna stressade så märkte man att han hade full kontroll. Och så får vi självklart inte glömma den gamle syndabocken, Bech som verkar passa mycket bättre med dubbel-Jay och enkel-Jay än med våra tidigare anfallare. Komma in på det sättet från bänken och göra en sådan perfekt insats – strålande Jesper!
Le buteur est mort, vive le buteur!
Järdler däremot, nja… han var knappast något att hänga i julgranen.
Givetvis ska den gamle gode Jimmy Tamandi även han få ett stort tack, då han så fort han eldades på av Norra Läktaren, gav all behövlig hjälp man kan tänka sig åt MFF.
Men en matchrapport med någon form av självaktning kan självfallet inte låta bli att nämna den urusla linjedomaren vid Norra. Det är helt otroligt att man kan missa så många uppenbara domslut som denne man gjorde, det mest uppenbara varande den solklara offsiden.
Nej, detta var i alla hänseenden en underbar match i vårt underbara Skåneland.
Le créateur est mort, vive le créateur!
Nu bär det av ut i den sköna Malmösolen, ut mot Lilla Torg för att – tillsammans med några AIK:are på besök fira denna underbara afton.
Detta KAN verkligen bära hela vägen. Igen!
Något som fick flera besökare att dra på smilbanden inför matchen (och som man nu i efterhand kan konstatera stämde) är ett visst Skånskt fastighetsbolags välkomnande av AIK i matchprogrammet: ”Vi välkomnar Black Army till Malmö, här finns mängder med katter och råttfällor”.
Ett tomt vinglas, ett par lite blåfärgade tänder, ett Lilla Torg som väntar. Ett glas att fylla på innan dess.
