Från tredje våningen: En komplex men ljuvlig lördag
Jonas Svensson lägger in treans växel, ser livet återvända, bevistar trädgårdsfester och funderar kring vad det är som egentligen händer runt den nya arenan: är det en Big Mac-Stadium som väntar, eller kanske en ICA-Arena.
Livet har återvänt. Två månaders vakum, och plötsligt vaknade man med nervös mage och surr i kroppen igen. Lördagen som passerade var efterlängtad som få. Att sluta upp på Ölkafét, att trampa de väl incyklade spåren genom ett soldränkt Pildammarna. De där sega jävla månaderna blåstes bort i ett nafs. En tillvaro som puttrat fram på tvåans växel vek äntligen ut i ytterfilen och växlade upp. Det rusade betydligt mer i mina premiärmotorer i lördags, än det gjorde inför den där enpoängaren mot Häcken i arla april.
Somliga spexade till det lite extra inför matchen, med uppladdning på Kallis och solande av supporterbleka stjärthalvor. Själv behöll jag kläderna på och gick istället på teprovning med flickvännen. Tveklöst ett galet erkännande, minns tongångarna efter att en f.d redaktör på Himmelriket basunerat ut att han skulle provsmaka bröllopstårta, samtidigt som vi andra rullade iväg mot match i Göteborg. Men små hemligheter som dessa måste yppas ibland. Bara så att det framgår att fotbollssupportrar kan vara snudd på mänskliga mellan varven…
För min del vankades det trädgårdsfest i vilda västern-landet utanför Hörby efter matchen, så jag lämnade stadion samtidigt som man gick in på tilläggstid. Kan inte minnas när jag senast lämnade Norra innan slutsignalen, om någonsin. Så här med facit i hand kan det konstateras att det var en lyckad manöver. Jag slapp se Sandqvist släppa in det där försmädliga reduceringsmålet, och jag fick ett unikt tillfälle att uppleva supportermagin från utsidan av vår Himmaborg. När jag släntrade ut från Norra hade jag en mäktigt ljudkuliss i ryggen. Poesin fann en väg ut genom sprickorna i betongen, och ett par tusen vackra stämmor bar mig bokstavligen fram över gräsmattan mot cykeln; Det som betyder mest det är vårt MFF, åh vad vi älskar MFF… Skönare avsked får man leta efter.
Samtidigt högg det också till i hjärtat vid tanken på att snart behöva lämna detta kära Malmö stadion för en nybyggd arena. Jag kommer att sakna det oerhört. Trots gruff & ruff, brända burgare, löparbanor, långa toaköer och fan vet allt som man retat sig på genom åren, kommer jag att fälla en stor tår den dagen det är över. Och vad händer egentligen på arenafronten, vad sysslar man med, hur går det, när får vi veta? Det är lika tyst som på Olympia. Sitter man fortfarande bakom lykta dörrar och kliar kala hjässor över arkitektförslagen? Trollar man med kalkyler, diagram och ekonomi på en nivå högt över supporterförstånd? Träter man nätterna igenom om namnet på arenan?
Det sistnämnda får mig att rysa varje gång jag snuddar vid tanken. Jag blir som en obstinat 3-åring så fort jag inser att namnet Malmö FF inom en snar framtid kan komma att nämnas i samma andetag som något jävla fastighetsbolag, hamburgerhak, låneinstitut eller vad det nu må vara. Jag är inte dummare än att jag inser hur mycket pengar det ligger i något sådant, men det hjälps inte, jag tjurar ihop fullständigt. Och någonstans måste man också kunna dra en gräns. Kan ett så traditionstyngt namn verkligen bara säljas av så där utan vidare? Är det så sorgligt sant att allt har sitt pris? I folkmun kommer den nya arenan helt säkert att benämnas (Malmö) Stadion även fortsättningsvis, men det ligger ändå mycket smärta i bara tanken på vad som kan komma att ske. Men ovissheten är trots allt ännu värre.
Nåväl, låt oss återvända till efterspelet av AIK-matchen igen. Det där att huvudstupa byta miljö och persongalleri direkt efter match är komplicerat. Det är jävligt svårt att byta kanal, att samtala om andra saker än just de föregående två timmarnas händelser. När jag anlände till den där trädgårdsfesten surrade kroppen fortfarande. Men nu befann jag mig i ett helt annat sammanhang, och att börja älta Järdlers eventuella brister skulle antagligen bara resulterat i frågan ”Vem är Järdler?”. I den lärarpulpeten ville jag inte ställa mig, inte en kväll som denna i alla fall. Jag knep således käft, och lät Juniors härliga målgest repeteras på repris där inne i bakhuvudet istället.
I dylika sammanhang är passionen för Malmö FF något av en förbannelse. Jag fylls av ett dåligt samvete. Omgiven av goda vänner och en sommarkväll som sänkte sig likt sammet över krocketbågar och tivolilampor. Patti Smith svävade omkring bland hallonbuskarna som en vacker demon, ölen var kyld och katterna strök kring benen. Det är inte så att jag var ointresserad av vad det samtalades om, eller att jag inte uppskattade sällskapet, tvärtom. Men jag satt helt ensam på det där himmelsblå trappsteget, med post-matchpulsen smattrande som en mattpiska över bröstkorgen. Jag var inte, förmådde inte att vara, fullt närvarande. Att se Malmö FF spela fotboll är en upplevelse man inte skakar av sig hur som helst.
Den självklara lösningen för liknande situationer i framtiden, är att jobba hårt för att frälsa alla in i den ljusblå tron. Att ikläda sig pastorns roll och locka fram den där himmelsblå själen som alla bär på utan att riktigt vara medvetna om det. Kanske kan man gå så långt som att dra en parallell till Blues Brothers, och varhelst vi drar fram, i vilka udda sammanhang det än må vara, alltid ha denna enda uppgift för ögonen: We’re on a mission from God (AKA Jari)!
Så, en sjuhelvetes skön lördag har passerat. Vi knäckte gnagarnötterna precis som utlovat, våra nyförvärv levererade mer än man kan begära, Sandqvist var omutbar, och den lilla pippifågeln klarade sig undan med livet i behåll trots misstänkt offsideposition. Det är egentligen bara Järdler, linjedomaren nedanför Norra och publiksiffran som gnager lite så här i efterhand. Men så länge Hasse Borg ger fan i läskedrycksbackarna kommer fortsättningen på Allsvenskan att bli en munter historia. Jag är övertygad om att jag får uppleva ännu skönare dagar framöver, och oavsett veckodag kommer Malmö FF alltid att förse mig med en uppsjö känslor som jag helt oförskämt kan strö i era redan internetsvidande ögon.
Seså, ut i solskenet nu pågar & töser, och ha en riktigt bra dag.
