Hövdingen om klassikern MFF - Peking
Malmöredaktionen presenterar stolt en gästkrönika av Hövdingen. Först ut av historiska betraktelser blir mötet MFF – Peking.
För alla fotbollsälskare som varit med så pass länge så att vi i mer eller mindre medvetet tillstånd haft glädjen att få uppleva fyrtiotalet och det tidiga femtiotalet så är det fortfarande något alldeles speciellt att se namnen på dessa båda lag tillsammans inför en kommande match. Under en tioårsperiod var "Peking" och "di blåe" fullständigt dominerande i svensk fotboll. Svenskt mästerskap erövrades av följande lag i nämnd ordning:
1943 IFK Norrköping
1944 MFF
1945 IFK Norrköping
1946 IFK Norrköping
1947 IFK Norrköping
1948 IFK Norrköping
1949 MFF
1950 MFF
1951 MFF
1952 IFK Norrköping
1953 MFF
Fullständigt fantastiskt!
Notera därtill att de båda klubbarna under största delen av denna period hade ungerska tränare, Norrköping med Lajos Czeisler, MFF med Kalman Konrad. MFF visade 1944 att klubben inte tolererade Norrköpings ensamrätt till guldet när klubben tog sitt första guld. Segern firades på restaurant Hasselbacken en underbar dag i månaden maj. Undertecknad har senare besökt restauranten för att
sitta en stund och i fantasin se pågarna med Eric Persson i centrum för allra första gången avnjuta en SM-guldmåltid. Det påstås från de som var där att Hövdingen satt tyst och begrundande djupt rörd av att hans näst intill skapelse hade nått ända fram. Det borde sättas upp en minnesskylt över händelsen på den anrika djurgårdsrestauranten.
Därefter slog Norrköping tillbaka innan MFF presenterade den för mig bästa uppställningen i klubbens historia. De båda klubbarna nådde under denna tid också stora framgångar på den internationella arenan. Pekings Englandsturné 1946 gav eko i hela fotbollsvärlden. Efter flera segrar kom det näst intill en order från makthavare i England att inte släppa Norrköping obesegrade från landet. I sista matchen lyckades Wolverhampton som då var ett storlag att få 1-1 mot Norrköping. En av de mest klassiska och mest omtalade matcher som spelats är Norrköpings möte på Råsunda mot Dynamo Moskva som kom till Sverige helt okända från det hermetiskt slutna Sovjetunionen. Resultatet 5-1 till Dynamo har för alltid satt djupa spår hos mig. Jag som då var en förvånad nyfiken sjuåring kunde inte fatta att ett lag som till och med var bättre än MFF kunde bli utklassade av de ”långbyxade” ryssarna. MFF slog inför mina ögon under denna period nästan alla utländska lag som kom till Malmö. Hade det funnits europacuper då är jag säker på att båda lagen gått mycket långt. Norrköping hade bröderna Nordahl, Liedholm, ja nästintill halva landslaget under första delen av fyrtiotalet. Klubben fick smeknamnet Guldköping, eller av de elakare IFK Norrlandsköping.
Norrköping var den första svenska klubb som satte värvningen från småklubbar i system.
MFF däremot bedrev redan då en fantastisk plantskola, nästan alla spelarna var infödda malmöbor. När MFF hade tagit över förarsätet och presenterade sin oslagbara segersvit så blev vi i publiken oerhört bortskämda, vi fruktade inga motståndare, utom just då det var dags för det årliga mötet mot Norrköping.
Denna bortskämdhet har man tagit med sig genom åren, den går aldrig bort vad som än händer. Egentligen tror jag att den äldre publiken i de båda städerna är väldigt lika. Det pratas om gnällbänken på Idrottsparken där gubbarna med Åby i spetsen sitter och längtar tillbaks till svunna tider.
Men jag kan försäkra att det är precis samma gnäll från gubbarna på Malmö Stadion. Jag minns många matcher särskilt på sjuttiotalet när man tog sig ner från stadionläktaren. Där blev man alltid konfronterad med den urtypiske malmöbon i nedre pensionsåldern. Han som hade sett allt.
Han som alltid var vattenkammad under den obligatoriska kepsen. Han som alltid bar en kort beigefärgad jacka. Han som alltid vände sig om och sade med stark röst. "De va min själ sista gången som jag var här," med betoning på jag.
"De va de "dålliaste" jag har sett i hela mitt liv." Han som alltid fick medhåll av sina bortskämda medbröder. Han som ändå med säkerhet kom på nästa match och nästa och nästa. Vad hade då hänt? Jo, MFF hade bara vunnit med uddamålet.
Nu inför mötet igen mellan dessa två för allsvenskan oumbärliga klubbar har det hänt mycket i svensk fotboll. Men än i dag räknas den här matchen som en av de absoluta klassikerna i svensk fotboll. Den första maj, ingången till allt det sköna är det åter dags för mötet. Fortfarande efter alla dessa år känner jag de härliga rysningarna av förväntan. Allsvenskan är fortfarande i sin linda och att MFF toppar och Norrköping släpar betyder ingenting, egentligen. Mentalt är det ett toppmöte .Får jag nära en fotbollsestetisk from förhoppning om att Norrköping springer ut på den vårgröna stadionmattan under en klarblå himmel inför minst 15000 åskådare iförda sin ordinarie matchdräkt. Malmö FF -IFK Norrköping skall också se ut som Malmö FF - IFK Norrköping, alltså ljusblåvitt mot vit-blått, gick det förr så går det nu.
En mycket välkänd person i riket kommer denna dag vara ytterst kluven. Hans önskeresultat måste vara delad poäng. Mycket jämlikt och ett passande resultat en dag som den första maj. Hoppas ändå att han hinner till stadion efter
förstamajtalet. Vår statsminister med det dubbla medlemskapet.
Sköna maj välkommen.
Hövdingen
