Gefle - små resurser vinner mycket

Redaktör Möller har tagit ett snack med Jonas Larsson från "Himlen är ljusblå", om Gefle anno 2006, om ett lag där den kollektiva tanken dominerar, om klubbens ambitioner på sikt och om den omtalade konstgräsmattan på Strömvallen.

Redan den 5 augusti 1898 spelade Gefle IF sin första fotbollsmatch då de bankade upp Skutskärs IF med 7-1. Knappt en och en halv vecka senare drog samma gäng till Stockholm där de besegrade AIK med hela 12-0.
Gefle IF var rejält på hugget vid den här tiden, och 1902 passade de på att lägga beslag på von Rosens pokal efter en finalseger mot Djurgården med 1-0.

Därefter har det dock varit lite tunnsått med framgångar på fotbollsfronten för Gefle IF. 1934 nådde de spel i högsta serien för att trilla ur året därpå. 1983 var de åter tillbaka i Allsvenskan, men fick lämna säsongen efter.
Förra året var det så dags igen för Gefle att ta steget upp i högsta serien, och långt de flesta experter var säkra på en kvick sorti. Men Gefle klarade sig kvar, och kunde förbereda sig för ytterligare en säsong i Allsvenskan.

I år har klubben inlett med tre segrar, tre oavgjorda och fyra förluster, vilket placerar dem på en 9-plats i serien. En öppning som de flesta Gefle-anhängare väl är rätt nöja med, eller vad säger Jonas Larsson, redaktör för Himlen är Ljusblå.
– Den givna målsättningen är att vi klarar oss kvar, och så länge vi gör det är jag nöjd. Vi låg på åttonde plats inför omstarten och det måste räknas som en helt godkänd inledning. Dock har vi inte råd med så många fler förluster som den senast mot Gais.

Om du jämför årets upplaga av Gefle IF med fjolårets, ser du några skillnader och i så fall vilka?
– Vi har en något starkare trupp i år. Annars är det samma spelidé och samma målsättning som förra säsongen, där defensiven spelar en viktig roll och där det krävs att alla jobbar för alla.

Ifjol var de flesta experter tämligen överens om att Gefle skulle falla ur serien, men en seger i sista omgången mot Assyriska innebar att laget räddade det allsvenska kontraktet. Även denna säsong är det många som tippar att Gefle åker ur Allsvenskan. Hur känns det att också i år ha denna underdogstämpel på sig? Påverkar den laget och fansen på något sätt?
– Det känns ungefär som att det är ”vi mot resten”, och vid det här laget är vi vana att inte särskilt många tror på oss. Om det över huvud taget påverkade spelarna någonting förra året tror jag att det var till det bättre: att de ville visa att det här laget verkligen platsar i Allsvenskan. Och det passar oss utmärkt att slå ur underläge.
Själv har jag förståelse att vi inte blir tippade så högt i tabellen då vi inte har några vidare allsvenska meriter eller de största stjärnorna. Men däremot stör jag mig på att många motiverar sina nederlagstips med att den fotboll vi spelar inte är underhållande. Det är knappast ett måste att fotboll ska vara underhållande för att vara vägvinnande och bra. Köper man inte det kan man gå på bio eller nåt istället.

Kan Gefle på allvar kan etablera sig i Allsvenskan?
– Ja, men det krävs hårt arbete för det. Efter några år i högsta serien kan vi förhoppningsvis bli mer attraktiva både för större sponsorer och för spelare. Men till att börja med gäller det att inte ta sig vatten över huvudet, utan följa den inslagna vägen och spelmodellen så att vi har chans att klara oss kvar. Det lyckades förra året och ser bra ut även i år.

Du tror alltså att Gefle spelar allsvensk fotboll också säsongen 2007?
– Ja, det tror jag.

Vilken/vilka spelare är mest betydelsefulla för ert lag, och varför?
– Det är mer kollektivet än individen som bygger vårt lag. Men i dagsläget skulle jag säga att René Makondele (tyvärr avstängd mot MFF), Mattias Hugosson i mål – trots att han inte övertygat den senaste tiden – och Patrik Karlsson, som offensivt lagd vänsterback, är tre av de viktigaste. Även Mathias Woxlin har alltid varit en nyckelspelare. Men nu tycker jag inte att spelet går genom honom lika mycket som tidigare och han har börjat göra misstag som han inte gjorde förr.

Vad skulle du beskriva som ert lags styrkor respektive svagheter?
– Våra styrkor är kollektivet, fysiken och försvars– och kontringsspelet. Svagheterna finns i anfallsspelet som är uddlöst, och att spelet ibland låser sig och blir för statiskt.

Våra spelare i MFF spelar den märkligaste fotboll så fort det handlar om konstgräs. Vad tror du, gagnar det Gefle att spela på konstgräs? Och hur ställer du dig till debatten om konstgräs i största allmänhet. Det är ju många som är väldigt kritiska till underlaget, åtminstone söderöver…
– Jag tror absolut att det kan gagna oss att spela på ett underlag som vi är vana med när vi möter lag som inte är det på samma sätt. Jag tillhör den kategori som ser konstgräset som ett nödvändigt ont. Lag söderut, som bör har möjlighet att genomföra hela säsonger på naturgräs (blev dock förvånad av bilderna från Kalmar och Halmstad) har heller ingen anledning att byta underlag.
Men för oss är verkligheten en annan. Med naturgräs finns det inte en chans att vi skulle kunna ha en spelbar plan till den allsvenska hemmapremiären. Vi vill naturligtvis också ha fotboll på naturgräs, men valet mellan konstgräs eller leråker eller ingen fotboll alls är lätt.

Avslutningsvis, vågar du dig på något tips inför matchen på söndag? Förra året vann ni ju med 2-1.
– Men ni verkar vara i storform denna gång, därför tror jag bara att vi gör ett mål och sedan håller undan – 1-0 till det bästa ljusblå laget alltså!

Och visst, MFF har som bekant rejält svårt på konstgjorda underlag. Förra säsongen blev det inte en enda poäng på konstgräsplanerna i Gävle, Borås och Sundsvall. Och dessutom inkasserade laget sammanlagt sju mål i baken. Inte bra. Inte bra, alls.
Men nu är det dags att jaga bort det där konstgrässpöket som plågar våra pågar om nätterna.
Tre poäng i Gävle, således.
Det är allt jag begär.