MFF-Öster 2-1
Ritualer är viktigt och finns i alla kulturer och religioner. Dels för att få stabilitet och trygghet i en jobbig verklighet men också som ett sätt att besvärja sig från det onda och obehagliga. Se på islam, titta på katolicismen och begrunda, som i mitt fall – supportismen.
Jag gick upp tidigt inför kvällens besök i templet, tvagade min kropp, rakade mitt ansikte och klädde mig i MFF-tröja. Böner har jag slutat med men fromma förhoppningar kan man ju få ha. Så jag åt ytterst lite och drack nästan inget alls. Nu vore det väl fan om inte debaclet mot Gefle skulle kunna besvärjas och glömmas genom en mangling av Östers IF. Visst, det gick men inte utan problem. En icke helt säker seger måste jag erkänna.
Fast det började bra. Malmö kom ut och visade att man ville tvätta bort förlusten mot Gefle med bra aggressivitet, snabba passningar och bättre speed än vanligt. Ett snyggt och många gånger vägvinnande passningsspel kändes kanon. Daniel och Anders såg till att låsa och äga mittfältet i första halvlek, även om det inte blev några mål, dock träffade Daniel ribban och Junior nickade returen i stolpen, Yksel hade ett bra skott efter hörna, vilket räddades på mållinjen av antingen den debuterande målvakten eller en småländsk utespelare. Många klagar på tempot i allsvenskan men där gick det så fort att jag inte hann med, inte ens på storbildsreprisen.
Trots vår dominans hade Öster en jättechans på kontring, en chans som vår nye målvakt räddade tack vare lite tur och mycket skicklighet. Känns han inte mycket säkrare än Asper? Han ber liksom inte om ursäkt på samma sätt och han DOMINERAR straffområdet, däremot verkar det som att Fedel redan påverkat honom negativt. En bedömning jag gör efter ett par sneda utsparkar och lite väl vågade dribblingar i de bakre regionerna. Varför får man aldrig sitta lugnt och bara mysa på sin plats?
Fast ska jag vara helt ärlig så ägde vi hela första halvlek plus en bra bit in på andra. Vi gjorde också helt logiskt ett noll på en riktig hästspark av Junior, jag trodde faktiskt att den gick utanför först, bra framspelad av Anders Andersson som tillsammans med Daniel och Vinzens var bäst på plan. Jag tycker nog Vinzens var allra bäst även om de vindögda sponsorerna valde Daniel – fantasi mina herrar, fantasi… han kan ju inte få vinna jämnt.
Egentligen dominerade vi fram till dess att Emil och Anders Andersson blev utbytta mot Safari och Joakim Nilsson, inte för att det var dåliga men det blev lite oorganiserat och positionsspelet blev lidande när de kom in. Där var vi faktiskt nära att tappa matchen, Öster hade en bra period och vi hamnade fel helt enkelt. Och när sedan Yksel började tröttna var det nära ett par gånger.
Men när Öster inte fick utdelning och våra reserver, med Pode som ersättare för Yksel, kom in i matchen fick vi grepp om det hela igen. Pode spelade också snyggt fram till Jonathans mål i slutet av matchen. Målskytten syntes inte mycket innan dess men man ser att han spelat i England, han är stark i kroppen, klarar en mot en -situationer utan att ramla – se och lär Mr Y, och han går på djupet in i straffområdet och mot mål. Det här en man som inte är van att få bollen på fötterna utan vet att man måste löpa framåt för att få ha bollen för sig själv. Framförallt gör han mål på sina få chanser. Ska jag vara helt ärlig igen så gör det inget om man är osynlig i 89 minuter om man gör mål på den enda chansen i 90:e.
Normalt ska vi slå Öster, som nog får svårt att hänga kvar, men efter Geflematchen kändes inget normalt. Men ritualerna hjälpte, vi vann, vi ligger fyra och möter Elfsborg två gånger i det närmaste. Sen hade vi ju lite tur med de andra resultaten också i och med att AIK och ICA spelade oavgjort, tyvärr hann inte Herr Larsson flytta på sig och Hif lyckades vinna. Sån tur ska de väl inte ha mer i år.
Nu är det enbart uppåt som gäller för vår del.