-
Inför BKH-MFF
Denna säsongen så har Malmö FF endast mäktat med två bortasegrar på sju försök. På Rambergsvallen den 20e augusti så måste den tredje bortasegern komma, annars ser det ut att bli en höstvandring i tabellens gråa mittrike.
Efter VM-uppehållet så har MFF blandat och gett i varje match. Stundtals strålande spel varierat med osäkerhet och virrighet. Mot AIK så vann man med 3-1, men under en tjugominutersperiod i andra halvlek så stod man i princip helt stilla och det var bara Sandqvist fina debutspel som räddade oss. I övriga 70 så hade vi dock bra koll. Mot Gefle borta…nja den matchen har vi ältat färdigt och det räcker med att vi spelade bra i första halvlek och inte spelade alls i andra. Mot Öster var det samma visa som mot AIK och hemma mot Elfsborg så spelade vi ut dem i första halvlek (bortsett från de sista tre minuterna) och i andra hade vi full kontroll innan Anders Svensson bjöds på en boll utanför vårt straffområde. Sen darrade vi resten av matchen och linjemannen visade sig ha missat hur offside fungerar (ironiskt så fick Alexandersson sitt korrekta mål mot Helsingborg i cupen bortdömt för offside. Poetisk rättvisa kallas det va?).
Häckens post-VM-form skrämmer dock inte. Man har slagit Helsingborg (3-1) och spelade oavgjort senast mot GAIS (2-2). Däremellan så åkte man på stryk mot Hammarby (0-3) och Djurgården (0-2). På pappret så har man ett ganska bra lag med profiler som Källqvist, Dixon. Lucic, Mambo Mumba, Berggren och Williams.
Mittbacksparet Dixon-Lucic ses av många som Allsvenskans bästa mittbackspar, men är det inte konstigt att Häcken har släppt in hela 22 mål på 14 matcher? Att tjonga bollar från backlinjen mot dessa två herrar är vansinne så jag hoppas att MFF försöker komma runt via kanterna och hålla bollen på marken.
Häckens mittfält ser jag som deras akilleshäl. Mambo Mumba är en rejäl herre och Henriksson är fortfarande kvick på sin kant, men man saknar nog strulpellen Dulee Johnson och Stig Töfting oerhört. I alla fall på planen.
Anfallsparet Berggren-Williams ska inte underskattas. Det är ett klassiskt anfallspar med en tung target och en kvick djupledslöpare. Jag kan inte förstå varför storsatsande Elfsborg inte gjorde mer för att behålla Berggren istället för att satsa på den högst mediokre M Svensson. Däremot så har inte Williams visat den klass som jag trodde han skulle besitta när han dominerade i Superettan 2004. På bänken så har man en av Allsvenskans snabbaste spelare i Daniel Larsson.
MFF lär starta med samma lag som startade mot Elfsborg. Kan vi spela som vi gjorde i första halvlek i den matchen, och gärna i 90 minuter, så vinner vi denna match utan snack. Men då krävs det som sagt fullt fokus. Kanske får Skoog göra en efterlängtad comeback efter ca 60 minuter i väntan på en frisk Jari (enligt Åkeby så är nu vår finske gentleman fullt frisk, ta i trä).
I våras blev det 1-1 på Stadion. Denna match påminde mycket om ett enda långt handbollsanfall. MFF rullade boll utanför Häckens straffområde i princip hela matchen och man skapade en hel del farligheter. Man visade ett spel och framförallt ett tålamod som jag hoppades skulle spegla denna säsongen.
Mot Häcken så vill jag se Malmö FF spela stabilt. Som en maskin som bara maler och maler. Oavsett vad det står på resultattavlan. Jag vill inte se fler 20minuters-kollapser. Spela enkelt på de första 2/3 av planen och våga misslyckas med finter, svårare passningar och skott på sista tredjedelen. Full fokus tills matchen är slut. Ska det vara så mycket att begära?
