Måndag morgon
...och det är den första måndagsmorgonen på 548 veckor som jag vaknar upp utan Hasse i mitt liv. Det känns tomt.
På mitt jobb hänger en tavla. Det är en jätteförstoring av årets sportbild år 2000. Det är Sydsvenskans Lars Dareberg som har tagit den och den är riktigt fin.
Den är tagen bakom ena målet på Domnarvsvallen i Borlänge. Man ser Brages målvakt Gunnar Sigurdsson som som maktlöst kastar sig bakåt efter en boll som retfullt seglat över honom. Längre bak på bilden ser man Niklas Kindvall och Mats Lilienberg som iklädda det lite märkliga West Ham/Aston Villa-inpirerade bortastället rusar mot mål för att få tag på en eventuell retur.
Det behövs inte. För bollen är redan i mål och ännu längre bak på bilden ser man en annan vinröd spelare som spänt följer bollbanan. Det är Hasse Mattisson och sekunden tidigare har han dragit iväg bollen som nu ligger i nät.
Under tavlan sitter en liten skylt med info om bilden. Där står det att "Brages målvakt var chanslös på Mattissons lobb långt utifrån". Det stämmer att målvakten inte hade en chans, men det stämmer inte att det var en lobb långt utifrån. Det var ett skott som tog på en försvarare och retfullt seglade i mål bakom Sigurdsson.
Det var inte snyggt, men det var oerhört viktigt. Och det fick mig som också var med på bilden, längst bort någonstans på den antika kortsideläktaren, att fälla en tår. Det var ett äkta Hasse Mattisson-mål.
Jag minns inte ett enda snyggt Hasse-mål. Men jag minns en bunte viktiga. Förutom det så oerhört viktiga målet som beskrivs ovan (för er som inte minns, det tog oss tillbaka till allsvenskan) är min favorit hans kvittering mot Spartak Moskva i finalen av Efes Pilsen Cup. Vinsten i Kebab Cup kanske inte står sig så högt på viktighetsskalan historiskt sett, det coola med den turneringen var ju att den sändes live på Eurosport och att MFF vann en groteskt stor buckla.
Men just där, just då var den jävligt viktig. Och Hasses mål ännu viktigare. Spartak Moskva hade tagit ledningen med 1-0 tämligen enkelt och det unga MFF-laget hade en uppförsbacke grande. Då fingrade Hasse lite på sin kaptensbindel, spelade in bollen i straffområdet, ropade på Skoog att han ville ha tillbaka den och så stod det helt plötsligt 1-1 och det unga MFF-laget repade tillräckligt med mod för att 387 minuter senare kunna avgöra matchen.
Som vanligt var målet inte särdeles snyggt. Ett direktskott som letade sig in under målvakten. Bollen skulle in. Varken mer. Varken mindre.
Den senaste frasen tycker jag speglar Hasse Mattisson väldigt bra. Varken mer. Varken mindre. Det är Hasse. Han har alltid gjort precis det han ska. Men han har aldrig gjort det för bra, så att han skulle stöta sig med någon. Han har bara sett till att vara på rätt plats i rätt tid. Så har han vunnit våra hjärtan och blivit en hjälte i mångas ögon.
Varken mer. Varken mindre.